Immanuel Wallersteins profetia

Femtio år till slutet

Den rika världen expanderar så den sprängs. Växtvärken märks i den globala uppvärmningen, men även av rovdriften på jordens människor och naturresurser. Den rika världen uteslöt en ansvarsfull resurshushållning. Kostnaderna för detta betalas med en kollaps av de ekologiska balanssystemen.

motsättningar, men framförallt på att överlevnadens betingelser blir allt svårare att klara av. Detta är verkligen domedagstankar, men som uppkommit på grund av den nuvarande världsordningen.

Wallerstein menar att ”om inte en ny ordning kan skapas ur den nuvarande krissituation, som vi nu står inför, så lär inte den nuvarande civilisationen kunna överleva”. Om mindre än femtio år är den här civilisationen till ända, enligt Wallerstein.

Det behöver inte betyda att mänskligheten dör ut. Men problemen visar sig redan nu runt om i världen, och i en ökande omfattning. Det kräver att ansvariga ledare måste ta till omedelbara och nödvändiga åtgärder för att klara denna situation.

Wallerstein tillhör en av USA:s mest ansedda forskare kring de ekonomiska världssystemen. Och han är starkt kritisk till den globaliserade kapitalismen, som han anser har nått sitt högsta stadium, och är nu på fritt fall med hela världen hasande efter sig.

Han varnade för faran med nyliberalism, som han menar är en otidsenlig kapitalism, som aldrig kan lösa de problem som orsakas av just samma kapitalism.

kapitalism ska inte förväxlas med marknadskrafterna, därför att kapitalism aldrig har stått för en fri konkurrerande varuhandel. Kapitalism har alltid strävat efter hegemoni, kontroll och monopol, enligt Wallerstein.

Kapitalism är ett system där ackumulation av kapital är ett självändamål för aktieägandet. Som exempel ser vi det idag när förvaltare endast är intresserade av värdepapper, som ska omsättas till vinster, men också till stabila och övervärderade fastighetsvärden.

Det produktiva näringslivet är istället skaparna av mervärdet, inte kapitalism. Kapitalägandet är faktiskt den utsugande placeraren över exempelvis varuproducenterna och konsumenterna på alla plan, och äger oftast alla affärsfastigheter i hela den kapitalistiska världen.

Denna kapitalism och fondförvaltning styr allting här i världen och är de stora aktörerna i den globaliserade världen.

kapitalismen i sitt högsta stadium, men som nu är på fall.

För det första: fallet grundar sig på att kapitalism håller på att förlora greppet över produktionskostnader och övervinster i den rika världen.

Den billiga arbetskraften i utvecklingsländerna kommer troligtvis heller inte att vara beständigt. Kapitalismen har alltid förlitat sig på att härska genom att söndra, vilket är förhållandena även idag.

Rasism, splittring och inbördeskrig med vapen från den rika världen, gör människor i u-länder till andrahandsmedborgare och i slavliknande förhållanden.

Världsbanken som är kapitalismens högborg har gått till aktion för friare regelverk riktad mot fackföreningsrörelser, just i frågan om rätten att utnyttja arbetskraften i ökade former av utnyttjande.

För det andra: Wallerstein menar att kapitalism är på fall på grund av den globala ekologiska krisen i form av jordens uppvärmning. De har tidigare sluppit kostnaderna för miljöförstöring och resursslöseri.

Avfall och industrisopor kastades i vattendrag, hav och luft. Och Wallerstein skriver att ”världen står inför problem mellan ekologisk kollaps och en tvingande lagstiftning, för att företagen själva måste stå ekonomiskt ansvariga för hela industriprocessernas hela omfattning.

För det tredje: det är den globala demokratiseringen som trots allt gör sig gällande. Det sociala ansvarstagandet ligger i välfärdskraven i de flesta länder av i dag. Kring demokratifrågan har nya motsättningar kommit fram med motkrav från kapitalismens företrädare, för att minska på demokratin, att kräva större utnyttjande av arbetskraften, att minska på social välfärd och öka självkostnaderna för de stora massorna. Dessa ökade motsättningar tillhör realiteterna i det globala världsscenariot.

Krafterna mot demokratin söker splittra människor genom antifackliga attacker och ökade lönedifferenser. Denna utveckling har gått långt och skapar social oro, med ökad brottslighet och social utarmning på många håll i hela världen.

Motståndet mot denna utveckling sker på två plan, enligt min mening: det konstruktiva motståndet som oftast kommer från de fackliga organisationerna. Men också från det destruktiva motståndet, från subkulturer i form av en asocial gangsterutveckling. Beväpningen bland de sistnämnda ökar katastrofalt runt om i världen. Vi ser det tydligt även i Sverige.

I nyliberalismen såg kapitalismen möjligheten för att kunna stoppa statens välfärdsgarantier. Men när staten vittrar bort försvinner också det kapitalistiska systemets stabilitet. (Som var ett socialpolitiskt verk av Bismarck från senare delen av 1800-talet).

För det fjärde: statsmakten urholkas  av kapitalismens utpressning gentemot samhället, som kräver lägre skatter och när de istället är skyldiga samhället för miljökrisens kostnader, och sociala kostnader som bottnar i följderna av kapitalism.

Wallerstein skriver att ”det var välfärdsstatens förtjänst som fick människorna att se kapitalism som en samhällsmotor. Det var en stark stat som kunde få industrikapitalismen att utvecklas i den omfattning som gjorts". Allt detta har skett utan större eftertanke. Det som nu gäller överlag är "ökad ekonomisk utveckling", som bevisligen leder oss in i gigantiska kriser. 

Den värdepappersförvaltande kapitalism som nu utvecklats är inte den motor som ackumulerar investeringskapital. Värdena blir låsta i döda, ineffektiva och övervärderade fastigheter, och blockerar möjligheterna för en välfärdsutveckling. Även fackliga organisationer har hamnat i detta kontraproduktiva värdepappersförvaltande. Det är säkert en av orsakerna till att många hoppar av från dyra fackföreningsavgifter. "Smarta placeringar" är kapitalismens kännemärke.

de nyliberala idealen förändrade synen på statens betydelse, och därmed kommer kapitalismen att förändras i grunden. Det leder till kapitalismens eget fall, vilket vi ser början av redan i dag.

Wallerstein skriver att ”detta är slutet på det kapitalistiska produktionssättet över huvudtaget”. 

I detta tomrum som följer uppstår politisk oro som leder till motsättningar och kamp. Kapitalismens kris har sina tydligaste tecken i den uppkomna miljökrisen som hela tiden växer. Och den politiska handlingsförlamningen är total, världen över.

Wallerstein pekar på att ”historien har alltid haft stora systemförändringar, ibland i hastiga revolter, eller av nödvändiga politiska orsaker. En liten insats kan leda till stora resultat i både negativ eller positiv mening. I vår tid finns möjliga resurser till stora och nödvändiga förändringar, som aldrig funnits tidigare”.

Problemet idag, vad det gäller den globala uppvärmningen, är ändå att den politiska förmågan och viljan hos makthavarna inte tycks räcka ända fram. Runt om i världen drar sig alla makthavare undan ansvaret till förändring, och definierar bort ansvaret. Det är alltid andra som ska ta ansvaret, och så vidare. De är blinda för vad som kommer att hända – eller så struntar de i det hela.

kapitalism har alltid varit odemokratiskt, totalitärt och instabilt, och något som inte alltid varit så lätt att kunna urskilja.

Forskningen kring kapitalism har stått i västvärldens politiska centrum, och forskarna har sökt förstå de sektoriserade delarna av fenomenet.

Helhetssynen i kapitalismens vidaste omfattning har oftast gjorts av en rad filosofer. Och Wallerstein tillhör nog den gruppen.

Det stora med Wallerstein är hans förmåga att förklara fenomenet kapitalism i en världsmåttstock genom tiderna, och samtidigt haft ett perspektiv på nödvändiga åtgärder för överlevnad. Sådana profeter brukar normalt viftas bort av kontrahenterna – men så sker inte mot Wallerstein. Han tas på allvar på grund av hans kunnande.

i usa lyssnar etablissemanget på Immanuel Wallerstein – från presidenter till nationalekonomer. Inte för att etablissemanget tagit till sig det Wallerstein predikar, utan för att de inte klarar sig utan hans vetenskapliga systemanalyser.

Wallerstein är verkligen en modern profet i ordets rätta bemärkelse.

Han har varnat samtiden för oroväckande faror, och fastställer en ungefärlig tidpunkt när kvalitativa och världsomfattande förändringar kommer att ske. Dessutom med angivna tider som synkroniseras med Newtons och Bibelns profetior.

Mitt tips inför framtiden: Ta Gud på allvar, och ta Jesus på orden!

Paul Lindberg

Uppdaterad 2008-03-11

TEMA:  

"Nya himlar och en ny jord”

– Tre beskrivningar av en världsordning i upplösning. Det gäller samsynen från religion, vetenskap och nationalekonomi, vilka sammanfaller i en global omfattning som de flesta har svårt att föreställa sig.

Tema 1 – Jesus profetia, nya himlar och en ny jord, tre beskrivningar av en världsordning i upplösning.

Läs mer!

Tema 2 – Immanuel Wallersteins profetia, nya himlar och en ny jord. Immanuel Wallerstein: farligheten av miljökrisen och kapitalismens fall

Tema 3 – Isaac Newtons profetia, nya himlar och en ny jord. Newton ansåg sig hittat datumet som förändrar världen i sina grundvalar.

Läs mer!