FOTO: RLC

Sverige och Europa

Politik, livet och skapelsen

Politik är dårars konst, har det sagts. Ett uttryck för politikerförakt, kanske. Politiken kan också ge makt till förändringar, och därför växer politisk makt genom styrka. Styrkan tar sig olika former och uttryck. Politiska förhoppningar är stora, bland både allmänhet och makthavare. Politik är motsättningarnas processer för mål och förverkligande – ändamålen helgar ofta medlen. Politik kan vara ett riktigt fördärvligt skådespel – tjuv och rackarspel. 

  Paul Lindberg: |2010-10-15| Den idealiserade bilden av politik beskrevs av Aristoteles, som samhällets strävan efter ”ett gott liv”, för att lösa konflikter för det gemensammas bästa. Och instrumentet, eller entiteten, gäller för den civiliserade umgängesformen mellan olika särintressen.

Den bilden är medaljens framsida, av det vi ser i det parlamentariska spelet – vilket kamouflerar baksidan. Politik pendlar mycket mellan parlamentariskt rävspel och demokrati. Det gäller att vinna eller förlora, och att leva upp till det som liknar arternas kamp.

I vår lilla vrå av verkligheten har ett politiskt val avverkats. Och med innehavet av styrkan vanns ett parlamentariskt val. Den styrkan kan ha bottnat i snille, intelligens, men framförallt med ekonomiska muskler och resurser.

Ett parlamentsval handlar uteslutande om att vinna, utan skrupler, till priset av motståndarens fall, där förlorarens underläge ligger i bristerna av det som vinnaren besitter. För demokrati, gäller uteslutande det allmännas bästa, vilket är demokratins grundbult. Demokratins motsats gäller styrkans ekonomiska kapacitet för en parlamentarisk erövring.

De politiska instrumenten har alltid varit övertalning eller hot, löften, bytesförhandlingar, belöningar eller mutor till mutkolvar; det har varit tvång, hot och våld. Hitler var en politiker. Men det var även Jesus, på sitt speciella sätt. Politik gör skillnad.

Svensk politik handlar inte i första hand om makten i sig, utan mer om olika särintressens målsättningar och hegemonisträvanden. Maktspelet gäller ståndpunkterna kring samhällsideologi och sakfrågor, och kampen av förverkligandet för dessa ideal. Det är nog det generellt typiska för det parlamentariska schackrandet. Detta är enligt min mening inte fråga om demokrati i sig, det är mer av en bländande parlamentsform med olika fyllning, vars innehåll borde vara demokratins kvaliteter. 

Om parlamentet fylls med ett innehåll av egoism som ideologi, då är inte innehållet demokratiskt. Innehållet är härsket.                                                                            

VAD ÄR DET SOM HÄNDER EGENTLIGEN?

Vad är det då som händer, exempelvis inom den europeiska gemenskapen? Politik sker i nuet, med avgörande konsekvenser för framtiden. EU håller ihop kring fästningen Europa. Starka drivkrafter formar Europas politik för framtiden, av länder som bland annat Frankrike och Italien. Tillsammans med övriga medlemsstater verkar de aktivt till att förändra bilden av Europa. 

Det finns en aggressiv strävan att minska fackföreningsinflytandet för Europas löntagare, och intensiva försök att höja pensionsåldern. Människor ska tvingas arbeta mer och hårdare, och samtidigt vara goda konsumenter. 

Lösningarna för att stoppa den globala uppvärmningen läggs åt sidan, för att istället främja ökad BNP-tillväxt. Genomgående finns en forcerad nedmontering av resterna av ett tidigare välfärdsamhälle, med avsikten att gynna de redan gynnade. Det är vad som händer i Sverige och i Europa i dag. 

Politiska ledare är mycket stolta när de redovisar industriell ökning och BNP-tillväxt, och irriteras på kraven för bekämpningen av den globala uppvärmningen. De irriteras över huvudtaget att behöva ta hänsyn till den globala miljön. Det bedrivs istället en global miljöterrorism och ett krig mot överlevnadens förutsättningar. Och allt sker i vetskapen om att detta utgör en ohållbar framtid för livet på på planeten Jorden.

Allt det som händer i Sverige, Europa och i omvärlden handlar i grunden om den stora existentiella frågan – att vara eller inte vara, det är frågan! Det gäller människornas liv. Det handlar om betydelsen över livets innehåll och dess meningsfullhet.

SVERIGE OCH POLITIKEN

Inför det politiska valet i Sverige fokuserades framförallt den privatekonomiska plånboksfrågan. En avledningsmanöver, och en flört med egot. Vad får du i plånboken, om du röstar på det ena eller andra? Som om svenska folket enbart är mutkolvar. Det kanske blir så, när smarta manipulativa marknadsförare tvingade fram enfalden som primär valfråga. Det är ett exempel över ansvarslös politik, som inte motsvarar de reella behoven i samhället. Men detta politiska mutförsök, visar sig senare när lönerna äts upp på grund avgiftsökningar, eller av nya marknadshyror, eller av andra olika slag. 

Höjda pensioner i all ära, men med fara för ökade omkostnader och egenavgifter för de elementära behoven, och så vidare...  Politiskt lockas en medelklass med att få det lite bättre, för lojalitet mot storfinansen och de besuttna, till priset av att de behövande inte får en anständig levnadsstandard. Ökad arbetsinsats och högre pensionsålder, samtidigt som Sverige har mest arbetslösa ungdomar i hela Europa. 

Politik i allmänhet eftersträvar kontrollen över förändringsmöjligheterna, för att möjliggöra grundläggande styrning på djupet. Styrningar sker för att binda särintressets stabilitet för framtiden. Det blir styrkans maktförhållande som garanterar särintressets ideologiska stabilitet för bibehållandet av makten. Politik handlar självklart om makt – det är ett synligt faktum.

DET INOMEUROPEISKA HOTET

Europa framträder med nygamla partier för främlingshat och motvilja till mångfald och humanitär demokrati. Öppet rasistiska och främlingsfientliga partier träder fram över sjuttio år efter Andra världskriget, då över 50 miljoner fick sätta livet till. Sådana partier har funnits tidigare under efterkrigstiden, men inte i en sådan organiserad omfattning som i dag.

Det vi kan se är en bred medieuppbackning för främlingsfientlighetens rättigheter. Att kvasidemokratiska uttalanden om yttrandefrihet och organisationsfrihet, även ska gälla för rasister och odemokratiska organisationer. Alltså rättigheter för rörelser som bekämpar och trakasserar den demokratiska mångfalden. Aningslösheten bottnar i en blandning av omedvetenhet, men framförallt ett medvetet spel med ljusskygga avsikter.

En bakomliggande politisk vilja med ekonomiska muskler, sammanflätat med mediemonopolen har varit de direkta orsakerna för främlingsfientliga partier att kunna ta sig fram – numera till parlamentariska tätpositioner runt om i Europa.

Det finns grogrund och främlingsfientliga traditioner i Sverige, ja i hela Europa, som i efterkrigstiden inte ansetts rumsrent, och bland dessa viljor finns ett trixande engagemang för att göra främlingsfientlighet till comme il faut, alltså något som ska anses godtagbart och acceptabelt. Dessa partier, kan göra etablerade partier mindre pressade att fullfölja migrationspolitiken för sorteringen av lönsamma invandrare mot fattiga flyktingar.

DEN POLITISKA BROTTSLIGHETEN

Det finns lagar mot brottslighet, samtidigt med olaglig organiserad brottslighet; det finns uniformsförbud och det finns diskrimineringsförbud. Problemet är inte lagarna, men med efterlevnaden står det dåligt till. Det är alldeles för lätt att kringgå dessa lagar, och påföljderna är ringa.

Starka finansiella krafter i Europa, med ekonomiska muskler, har gjort allt för att söka splittra och söndra de samhällsideal som gäller demokratisk öppenhet, välfärd, jämlikhet, och solidariteten för mångfald och rättvisa.

Med hat och fördomar som politisk kärna har en mobilisering lyckats bredda kärnan till det mer allmänna missnöjet kring politiker, homosexuella, kristna, muslimer, judar, tjockisar, intellektuella, men framförallt mot flyktingar och fattiga invandrare – de allra svagaste. Rika och välutbildade invandrare tas alltså emot med öppna famnen. Det är fattigdomen som inte kan tålas, i egoismens ideologier.

De rikas kamp mot de fattiga.