Parlamentarism är inte alltid så demokratiskt.

Ledare:

Mats Odell – kd:s undergång?

Mats Odell har knappast visat sig vara en representant för humaniteten – vare sig som kristen eller demokrat. Han har istället visat sig hur okristlig som helst. Politiker blir ofta utsatta för kritik just av den anledningen att de inte representerar människors objektiva intressen.

medan alf svensson och Anders Wijkman har ett visst förtroende hos allmänheten på grund av deras trovärdighet, så har Mats Odell, ensam, lyckats marginalisera Kristdemokraterna till en nära placering utanför Riksdagen. Endast med stöd från vissa tidningsdrakar har Mats Odell och det parti han tagit över, lyckats hållas flytande.

Pingstkyrkan var initiativtagarna till Kristdemokraterna. Denna kyrka bildades en gång av Lewi Petrus. De var fattigast av människor, men som ville bli rika i anden. De sökte kärlek och rättvisa, men hade svårt att finna vägen, som var alltför krokig. Socialdemokraterna sökte också kärlek och rättvisa – det goda samhället. Kanske det bästa politiska försök någonsin. Till detta sökande önskar många att det åter kan bli ett hägrande ideal för ett livsdugligt och hållbart samhälle – ett samhälle för alla.

varför verkar mats odell så hatisk mot socialdemokratin? Att olika åsikter finns är en sak, men det tar sig så bisarra utryck. Som om Mats Odell till vilket pris som helst vill rensa bort sossarna från alla sektorer där de verkar. Detta är inte demokratiskt! Det upplever jag som hat och illvilja! Sveriges minsta parti vill krossa Riksdagens största parti – detta är absurt! Kanske Mats Odell känner sig som David mot Goliat?

De som applåderar Mats Odell är knappast de människor som faller offer för honom, alla dem som blir oroliga för hem och trygghet. 

Problemet med demokrati och parlamentarism är att dessa begrepp ofta likställs, vilket är en illusion. Även om parlamentarism är en förutsättning för demokrati, så har demokratibegreppet kvalitativa högre humanitetsvärden. Exempelvis finns det ingen demokrati utan jämlikhet – detta är ett faktum! I denna humanvärdering är splittringen stor. Och värderingen har jag tagit till mig från Jesus.

Parlamentarism tog över demokratins plats genom perspektivbyten. Vi ser det som exempel i den så kallade demokratiska representationen. Visst, det är en viss form av demokrati, men ingen fullgången demokrati.

Demokrati i parlamentarisk tappning kan vara bra, men också dåligt. Hitlers parlamentariska seger 1933 var inte demokratiskt, men parlamentariskt. Mats Odells slaktande av allmännyttan och av samhällsägda företag är parlamentariskt, men inte speciellt demokratiskt.

Tillvägagångssätten är rena rama diktatorsfasonerna. Utförsäljningen av allmännyttan sker genom hotet om alternativen: bostadsrätter eller försäljning till privata värdar. Men alternativet med fortsatt gemensamt ägande av allmännyttan har däremot inte ställts som en möjlighet.

Bostadsrätter i all ära, men här handlar det om segregation och införandet av marknadshyror, vilket gör de svagaste i samhället helt utan boendeskydd. Enligt min mening ska hyresboendet först och främst  vara en humanitär rättighet – ingen marknadsspekulation!

parlamentarismen är inte alltid demokratiskt, och kännetecknas ofta av att olika politiska intressen vill förgöra kontrahenternas vilja, för den egna hegemonins skull. Se exemplen i kommunalpolitiken angående så kallade vägbulor vid övergångsstrecken. De olika politiska viljorna bygger, respektive river dessa vägbulor varefter det parlamentariska läget tillåter.

Demokratisk mångfald borde kunna uttryckas inom parlamentarism, på ett mera övertygande och hållbart sätt. Representativiteten måste utgå från människorna i en betydligt större omfattning än som i dag. Respekten för varandras politiska ideal omsatt i samhällsbygget ska inte behöva krossas vid varje regeringsbyte.

Det måste kunna gå att leva sida vid sida med varandra. Detta är inte naivt utan nödvändigt, för människornas och civilisationens skull.

Paul Lindberg

Uppdaterad 2008-04-08