Maktfördelning och demokrati
Maktutredningen
Maktutredningen,
statlig utredning 1985–90 om maktfördelning och demokrati i
Sverige. Makt- utredningen var ett stort samhällsvetenskapligt forskningsprogram, som tillkom på
regeringens initiativ. (Se
kommentar nedtill)
Maktutredningen
bestod av fyra forskare, statsvetaren Olof Petersson
(ordförande) , historikern Yvonne Hirdman, ekonomen Inga
Persson och organisationsforskaren Johan P. Olsen.
Till
utredningen knöts en referensgrupp med utländska forskare. Över
hundra forskare medverkade i utredningen, vars resultat publicerades
i en huvudrapport, drygt 20 böcker och ett hundratal rapporter. Maktutredningens
uppgift var att undersöka medborgar- nas möjligheter att delta i
samhällets beslutsprocesser samt fördelningen av maktresurser och
inflytande inom olika områden, särskilt näringslivet, den
offentliga sektorn, organisationerna och opinionsbildningen. En
central fråga var huruvida samhällsutvecklingen närmar sig det
svenska demokratiska idealet. Utredningen
publicerade undersökningar om bl.a. makt- begreppet,
demokratiuppfattningar, maktnätverk, mass- medier,
förvaltningsreformer, teknologi, lokalsamhälle, kvinnor och
internationalisering. Särskilt
uppmärksammade blev böckerna "Medborgarnas makt" och
"Att lägga livet till rätta: Studier i svensk folkhems-
politik". Huvudrapporten
formade sig till en bedömning av den svenska modellens
styrelsesätt. Det sena 1980-talet karaktäriserades som slutet av
en epok. Individualisering och internationalisering förändrade
förutsättningarna för den svenska demokratimodellen. Utredningen
utmynnade i frågan hur man i denna situation "kan kombinera
fria personliga val med solidarisk gemenskap".
NE Kommentar: Vad
har då hänt sedan Maktutredningen offentliggjordes? Ja, den politiska
maktkoncentrationen har statistiskt sätt ökat i en stor
omfattning inom de flesta samhällsområden. Bland annat
kan vi se hur viktiga
politiska beslut tas centralt av EU,
istället för decentraliserade beslut av suveräna nationer, och
regionalt.
Beslutsordningen har många gånger urartat till onödig klåfingrighet. Det har
skett en kraftig
EU-byråkratisering, som minskar möjligheterna till påverkan av
exempelvis ideella och demokratiska organisationer. Allt
färre människor ansluter sig till politiska partier. Vilket var tvärtemot vad Maktutredningen syftade till. Det kan bero
på att parlamentarismen av i dag inte motsvarar människors
idealbild av demokrati. Allt tycks ha låst sig i förstockad
oföränderlighet. Möjligheterna för reellt inflytande är ganska små. Det
är den centraliserade parlamentariska toppdriften som tagit över
– istället för decentraliserad demokrati på bredden. För politiska
maktägare kan nämligen demokrati vara besvärligt att behöva ta
hänsyn till. I
det parlamentariska spelet har partipiskorna haft stor betydelse för det
taktiska partitänkandet. Ideologierna tycks vara helt döda. Många unga politiker har under
tävlingsloppet hoppat av det politiska racet med motiveringen att det inte
längre är deras grej. Flera
av dem har uttalat sig om den dominanta partitaktiken, som den allenarådande ersättningen
för de kreativa
framtidsvisionerna, som bland annat "det goda samhället". Demokratiska
ideologier måste därför göras trovärdigare. Människorna ska
inte tvingas finnas till för partiernas skull! ÄGANDETS
BETYDELSE Den
ekonomiska maktkoncentrationen är säkert den mest iögonenfallande
förändringen som skett sedan maktutredningen kom till.
Koncentrationen över ekonomi och ägande har ökat kraftigt under perioden, och
motverkat maktutredningens avsikter. Den
extrema ekonomiska koncentrationen har möjliggjorts på grund av
parlamentarisk manipulation mot den demokratiska folkviljan Ägarmångfald
av olika slag har visat sig stå på samma sida i
intressesfären för ekonomisk förvaltning. Kapitalägandets betydelse och
inflytande är betydligt större än både parlamentariskt och demokratiskt
inflytande – eller folkgunsten. Parlamentarism och demokrati har
i ovanstående sammanhang underställts kapitalägandet – helt i Mammons tecken. De krafter som
gjorts beroende av koncentrationen av kapitalförvaltning, vill
givetvis säkra värden och utdelning. Som exempel kan vi se fonder
av alla slag – internationella pensionsfonder eller fackföreningskassor,
som är piskade att rädda vad som räddas kan, samtidigt som den globala
världsekonomin krisar då och då, och allt oftare. Fonder tillsammans
med den globala spekulationsekonomin liknar gungfly, och ju mer
spekulation och fondinvesteringar desto vattensjukare blir världsekonomin, till
slut sjunker allt i gungflyt. Spekulation och investeringar kan
aldrig uppfylla de ekonomiska förväntningarna, på grund av
överbelastning, eller överinvesteringar. Det blir för mycket helt enkelt. Ett
exempel av detta kan vi se i de extremt höga hyrorna för
affärslokaler i storstädernas affärsdistrikt runt om i världen. Beroendet av den ekonomiska
spekulationen triggar fram kraven på ständig ökad tillväxt som
kan få
miljön att kollapsa i en framtida tipping point. Kapitalmaktens
ökade inflytande och ideologiernas borttynande får konsekvenser av
en dramatisk omfattning. Allt inflytande har överlämnats i Mammons händer, och de
ideologiska rörelserna tappar fullständigt fotfästet och allt
inflytande över händelseutvecklingen. Demokratin ruineras. Alla
eftersträvar ekonomisk stabilitet, när det i själva verket är deras egna
spekulativa investeringar,
som driver fram den ökade instabiliteten. Att förlita sig på Mammon
är rena självmordet. Behovet av en ny ekonomisk världsordning
blir allt tydligare. För
att realisera detta behov finns en önskan av en välutvecklad
diskussion över hur en modifierad och demokratisk nationalekonomi skulle
kunna ta sig ut, och hur visionen av en ny världsordning skulle kunna
gestaltas. Jag
tror att det finnas ett seriöst intresse av det.
|