REDAKTION

Övriga artiklar

Till framsidan

Brev till Rikare Liv

Klimatkris utan lösningar

Massiva motorvägsbyggen

Tyskland utmärker sig genom nya massiva motorvägsbyggen, som en lösning av den ekonomiska krisen. Regeringschefen Angela Merkel tvingades till detta av det mäktiga tyska industrikapitalet. Bakom industrin står även fackliga intressen, som till varje pris vill rädda vad som räddas kan. Detta är ohållbart, kortsiktigt och mycket ansvarslöst! Krisen är total!


  Paul Lindberg: De tyska konjunkturprogrammen för att sätta fart på ekonomin tar sin början redan i januari 2009, med massiva och mycket omfattande motorvägsbyggen över hela Tyskland. Det är viljans triumf för de ekonomiska intressena, vilket kommer att ge ödesdigra följder för nästkommande generationer. Befintliga industristrukturer ska alltså inte få rubbas, trots att det är livsnödvändigt för en klimatförändring.

Den ekonomiska krisen skulle kunna ha setts som en skänk från ovan, och om detta tagits tillvara skulle en ny industriutveckling ha kommit tillstånd. Alternativ industriutveckling vore naturligtvis mera på sin plats. Kollektivtrafik av alla slag är eftersatta i hela Europa på grund av den heliga bilismen, välsignad av Mammon. Det är bortskämda mäns infantila bilintressen i förening med storkapitalet som får bestämma i denna överlevnadsfråga.

Medan miljoner människor i hela Europa, ja hela världen, föregår med gott exempel, och frivilligt avstår med nya bilköp på grund av, bland annat, den annalkande miljöbomben, så är det ansvariga politiker som sätter käppar i hjulen och förhindrar denna möjlighet. Det tyska åtgärdsprogrammet drabbar mycket värre än om ett alternativt åtgärdsprogram kommit till stånd. Chansen togs inte när den gavs!

Framtidutsikterna är nu i kris!

Enig kritisk miljörörelse

EU söker komma undan besvärliga ansvarskrav, och vill inte föregå med gott exempel för att möta klimatkrisen. Genom att låta u-länderna stå för utsläppsminskningar, för att istället skjuta den europeiska omställningen på framtiden gör inte den europeiska politiken trovärdig.

Politikernas krav är alltså att mer än två tredjedelar av utsläppsminskningarna ska ske utanför EU. Svenska regeringen driver denna linje hårdnackat. Förslaget innebär att u-länder får hjälp med klimatsmart teknik, men att EU slipper att ta sitt ansvar.

Enligt miljörörelserna måste även EU tvingas verka efter klimatsmart teknologi, självklart!

EU saknar regler för hur de 20-procentiga målen ska kunna uppgraderas till 30 procent, ifall de internationella överenskommelserna i Köpenhamn går i lås. Det finns heller inga regler för åtgärdsmöjligheter för nationer som inte rättar sig efter överenskommelserna. Det ser mera ut som rekommendationer.

EU:s 20-procentiga klimatmål ligger fast fram till 2020, men det brister i överenskommelser för hur det ska förverkligas. Beslutet handlar om minskade utsläpp av växthusgaser med 20 procent, räknat från 1990; 20-procentig ökning av förnyelsebar energiutveckling, och 20-procentig energieffektivare hushållning.

EU har alla de kunskapsresurser som fordras för att lösa de två mastodontproblemen: den globala ekonomikrisen och den globala miljökrisen. Det går att lösa dessa kriser. Men det finns intressen som inte vill förlora sin ekonomiska hegemoni över ägandet. Och som inte vill ha de strukturomvandlingar som världen är i behov av. Politikerna går tyvärr i dessa makthavares ledband, och det är en olycka för världens människor!

Problemens lösningar ligger i att alla måste bidra till omfattande omställningar, men efter förmåga och bärkraft. Allt måste förändras!