Klimathotet och kärnkraften

Klimatfrågan avgörs nu!

Livsstilsförändring eller fortsatt överkonsumtion i den rika världen – det är frågan som måste lösas nu! När marknadens aktörer ger synpunkter på klimathotet, så undanber de sig restriktioner uppifrån. De vill själva bestämma över utvecklingen och tidtabellen. Men marknaden har inte demokratiska mandat för att själva kunna få bestämma villkoren.

marknaden är inte den kraft som i första hand haft viljan att hejda klimatutvecklingen. Marknadens politiska förespråkare är i det stora hela orsaken till klimathotet.

Klimatproblematiken är en angelägenhet för hela samhället. Däremot finns delar av ett ansvarsfullt och föredömligt näringsliv, som med kapaciteten kan genomföra de åtgärder som krävs av dem. Det gäller kraven från det demokratiska samhällets aktiva organisationer och remissinstanser – i synnerhet miljörörelser och forskarnas kunskapskapacitet.

Jag vill medvetet trycka på att marknaden inte nödvändigtvis är detsamma som ett ansvarsfullt näringsliv, här finns delade kvaliteter. Idag har vi ett näringsliv med en fantastisk kreativitet, på gott och på ont.

Det goda visar sig i en ändamålsenlig utveckling genom innovationer, som exempelvis möjliggör olika miljöprodukter och tjänster och energiproduktion i samklang med en hållbar utveckling. Miljörörelsen som påtryckare har varit oundgängligt i denna utveckling, medan många gånger den alternativa industriutvecklingen saboterats av just marknadens politiska förespråkare.

kraven på livsstilsförändring måste stå fast, och grundar sig till stor del på FN:s klimatpanel (IPCC-rapporten) och Sternrapporten, men även på en mängd rapporter från hela den vetenskapliga forskningen på miljö- och klimatfrågor och alla deras varningar. 

Planeten Jorden överutnyttjas och missbrukas till den grad att vi nu står inför den största kris i modern historia. Detta är ingen överdrift! Kunskapen om detta hot har allmänt funnits sedan minst  25 år tillbaka!

ökad tillväxt eller humanekonomi? De nyliberala idealen kan bli gruset i maskineriet om marknaden får råda utan demokratisk ledning.

Omständigheternas tyrrani har fått råda länge nog, med rovdrift och utnyttjande av människor och natur. Marknadens jakt efter vinster och konsumenternas strävan att få mesta möjliga för pengarna är marknadens självgoda egenlogik, och samtidigt det stora hotet mot Jorden för närvarande. Marknadsekonomin är både på gott och ont, men för närvarande mest till nackdel beträffande den globala uppvärmningen. Helt uppenbart!

Finns det något alternativ till marknadsekonomin? Ja, i allra högsta grad! Och det är nödvändigt! Det handlar i så fall om en alternativ och bättre marknadsekonomi, eller om humanekonomi istället för ökad ekonomisk tillväxt. Nu handlar det alltså om pengarna eller livet!

välfärd önskar sig alla, men inte välstånd till vilket pris som helst. Om framtidens generationer riskerar sin framtid på grund av att vi velar inför klimathotet, så beror det enbart på att de ansvarslösa inte agerar på rätt sätt, när det ännu går att göra rätt. Marknaden kan inte fortsätta härja på egna villkor eftersom alla människor drabbas av följderna av den planlösa nyliberala destruktiviteten. I denna kritik ligger själva poängen med denna artikel!

Världens resurser och den mänskliga arbetskraften får inte längre bara ställas till marknadens förfogande. För en hållbar utveckling måste marknaden istället, fortsättningsvis, ställas till människornas förfogande och på deras villkor. 

Helt enkelt för att detta är humant, demokratiskt och allra bäst! Demokratin måste således erövra sin plats över utvecklingen, för meningsfullhetens och livets skull och för framtidstron!

idag visar sig ett alternativt näringsliv, som föredömliga producenter av exempelvis vindkraftverk, solkraft, vågkraftverk och en mängd andra miljöinnovationer. 

Förutsättningen för alternativ industriutveckling är en mycket strikt energihushållning. Kärnkraft däremot, blir spiken i kistan och skulle definitivt förstöra möjligheterna för en alternativ industriutveckling, och därmed snabba på den ekonomiska tillväxtens rovdrift på naturresurser, mot en total miljökollaps!

Industriproduktionen framöver får därför inte längre öka energitillgången. Varuproduktion och energianvändning måste istället regleras och humananpassas. 

Den försvinnande oljan som vi gjort oss så beroende av, är den avgörande komponenten i större delen av den nuvarande industriproduktionen, inklusive merparten av de alternativa miljöanpassade innovationerna. Utan olja stannar i stort sätt all produktion som människor handskas med i dag. Olja kan i avgörande processer aldrig ersättas av kärnkraft.

Kärnkraft ökar bara upprätthållandet av den nuvarande varu- och konsumtionsstilen, och leder oss ännu snabbare mot en total global miljökrasch.

Det är helt enkelt överproduktion och överkonsumtion som är roten till det onda. Vi kommer aldrig ifrån den problematiken. Om detta råder heller inga tvivel inom stora delar av forskarkåren.  

Ovanstående beskrivning ligger till grund för ställningstagandet att marknaden inte kan bestämma utvecklingen. De måste istället underordnas reella samhällsbehov, under ledning av ett demokratiskt ansvarstagande för kommande generationers möjligheter till en framtid. 

Många nyliberaler menar att miljöproblemen får kommande generationer själva ordna upp, ibland underförstått, och det säger allt om marknadens representanter.

förutsättning för en humanekonomi är rättvis fördelning av de gemensamma naturresurserna. Och då bör en ideologisk princip komma in i bilden, nämligen att världens naturresurser förvaltas av människor, men kan aldrig ägas av enskilda. Enligt Jesus värdelära är det Gud som är den rättslige upphovsinnehavaren, bara för alla människors skull!

Med minskad miljö- och klimatdestruktiv varukonsumtion fordras en ny livsstil med humanistiska förtecken. I detta bör kortare arbetstid inbegripas med arbetsdelning för allas möjligheter till arbete. Dessa förslag har tidigare varit på tapeten men förlorades till seger för marknadens intressen. 

Om människor frivilligt avstår från bilen kan hela denna kostnadsbelastning på många familjer elimineras. Detta behöver inte alls bli så drastiskt. Det handlar om frivillighet, och med samhällsuppmuntran, framförallt i storstadsregioner. Det realistiska ligger i dess nödvändighet.

Nödvändigt är också att stoppa ytterligare motorvägsbyggen, och istället prioritera omfattande satsning på kollektivtrafik. Akut gäller det främst Förbifart Stockholm som borde kunna läggas ned, för ekonomisk transferering till kollektivtrafikens ändamål.

i väntan på att usa, kina och indien ska sälla sig till de miljöförhandlande staterna, som vill agera medan möjligheterna ännu finns, så kan inte Sverige cyniskt vänta på att ta sitt miljöansvar. De länder som föregår med gott exempel pressar istället fram folkopinioner mot trilskande regimer. Sverige måste föregå med gott exempel. Om ingen föredömlighet visas, så blir det därefter. Den risken är stor!

Nyliberala krönikörer i dagspressen har med statistikens hjälp sökt påvisa att BNP-ökningen av världens industriproduktion har ökat mer än koldioxidutsläppen, som utgör huvudorsaken av den globala uppvärmningen. Detta ska ses som någon slags vilseledande och propagandistisk uppmuntran för fortsatt ekonomisk tillväxt. Sanningen är den att de totala koldioxidutsläppen ökar språngartat i världen, i takt med den ökade globala industriproduktionen.

det är inte lätt för nyliberala nationalekonomer i dessa tider, Det blir heller inte lätt för framtidens generationer om vi i dag inte kan tänka om, och ändra livsstil i tid, det gäller att ta personligt ansvar.  

Ny livsstil kan inte i första hand prisregleras fram på ett nyliberalt och orättvist sätt, utan fordrar en demokratisk fördelningspolitik, för rättvisans skull. Prissättning på de värsta miljöförstörarna är säkert nödvändigt, men klara och trovärdiga regelverk måste ovillkorligen komma till stånd.

Vi kommer aldrig ifrån det som orsakar den annalkande miljökatastrofen. Vi vet med säkerhet vad det beror på.  

Nu är allting fokuserat bara kring koldioxidutsläppen. Men livsstilen av idag förstör ju allting i sin väg. Haven blir utfiskade, människor och natur förgiftas av bland annat dålig luft, historiska monument vittrar sönder på nolltid och djurarter utrotas i en omfattning, som om Jorden skulle gå under. Många gånger sker detta på grund av den rika väldens livsstil. Det går aldrig att försvara denna livsstils bevarande, det är förräderi mot kommande generationer! 

Nyliberala skribenter skriver ofta att den rika världen inte behöver ha skuldkänslor, och inte behöver oroa oss för att unna oss det goda livet. Detta är populism och cynism av dem som inte tar realistiskt ansvar. Hos dem är egoism den allenarådande ideologin. De är fångar i sina egna livsstilsideal.

Ett önsketänkande från oss alla är givetvis ett välstånd som alstrar välfärd för alla, men detta låter sig omöjligt göras med ett livsstilsbevarande i enlighet med den nuvarande nyliberala modellen.

Paul Lindberg

Uppdaterad 2008-01-08