Solkraft,
vindkraft och vågkraft kan ge den energi världen behöver.
Ledare:
Helvetets
hierarkier
Vi
står inför miljökrisens faktum, och gör våra val med
konsekvenser för kommande generationer! Det är ett gigantiskt
ansvar! Vad är då värst, pest eller kolera? undrar många! Frågan
gäller: ska vi behålla nuvarande livsstil, eller bekämpa den globala
uppvärmningen och den övriga ackumulerade miljöbomben?
i miljökrisens tecken vänder
Mamon sitt ansikte mot kärnkraften, och trott sig hittat
kraften för den nuvarande livsstilens bevarande.
Mamons
ständiga mantra, ”ökad ekonomisk tillväxt”, är dömt att
misslyckas! Som om Mamons megafoner hakat upp sig. Det är en
majoritet av världens forskare ense om. Och Mamons blindhet leder
de blinda raka vägen mot katastrofen.
En
småborgerlig nihilism blir mekanismen till valet av kärnkraft, som
halmstråt för den konsumistiska livsstilens bevarande. Som om
denna livsstil är den enda livsavgörande lyckan på jorden.
Detta
mentala fenomen skulle en människovänlig psykolog kalla för
idiotism i Mamons efterföljd.
ökad
tillväxt på bekostnad av miljön.
Råvaruuttagen i världen leder redan i dag till utarmning av miljön
inom de flesta sektorer, och som även ökar den globala uppvärmningen
i allt snabbare takt – dag för dag. Samtidigt ökar industritillväxten
i ofantliga mängder, som ingen trodde skulle kunna vara möjligt.
Människans
intelligentia har varit sig själv nog och använt kunskapen både
till gott och ont. Det onda är alltså ansvarslösheten för
framtiden, där den balanserande måttfullheten saknas!
De
flesta människor i den rika världen av i dag, kommer med stor
sannolikhet själva få smaka på konsekvenserna av den konstgjorda
och hypnotiserade lyckan som konsumismen innebär.
klimatfrågan
är överordnad, enligt de
flesta människorna. Men både politiker och makthavare försöker
spela ut denna fråga med att ”miljön måste vägas mot sysselsättning”
– en form av utpressning! Och denna propaganda vänder sig många
inom Europafacket mot.
Flera
fackliga ledare i både Sverige och övriga Europa anser att
klimatfrågan är överordnad övriga frågor, även sysselsättningen.
Men att dessa frågor inte alls behöver stå i motsättning till
varandra. Både sysselsättning och miljöansvar måste lösas
samtidigt, av nödvändighet.
Det
krävs stora och omedelbara ansträngningar för att avstyra utsläppsnivåerna
av koldioxid, enligt Europafacket.
Vi
bör alltså inte alls tro på att frågan gäller ”arbetslöshet,
eller död och förgiftning”.
Det går alltså att göra något åt klimatkrisen. Men ju längre
tid det tar till nödvändiga förändringar, desto svårare blir
det att klara av denna uppgift.
även
om övriga världen inte
minskar koldioxidutsläppen, så är det av stor betydelse att EU gör
det, och med lagstiftning omöjliggör import från länder som inte
lever upp till nödvändiga miljöåtgärder. Några länder måste
bli föredömliga, och de första. Dessa länder borde kunna få
hela världen till efterföljelse. Här duger inga argument som
konkurrenshämmande begränsningar – vilket det självklart är
och måste vara. Konkurrens med miljöanpassade åtgärder är det
som måste gälla!
det
sorgliga för världens människor
är att makthavarna våndas i en handlingsförlamande
fördröjningstaktik. De vill flytta den nödvändiga problemlösningen till drömmarnas värld,
eller att
problemen blir lösta genom en hokuspokus lösning, eller av sig
själva, eller av andra.
Paul Lindberg
Uppdaterad
2008-02-20 |