REDAKTION

Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

Ledare:

Globala dimridåer     

Genom subversivt misstänkliggörande av FN:s klimatpanel IPCC, har det politiskt-ekonomiska etablissemanget tagit över tolkningsrätten över den globala uppvärmningen. Med denna avväpning avgick Rajendra Pachauri, IPCC:s ordförande i protest.

i enlighet med rapporten. När rapporten gavs ut fanns det inget reellt vetenskapligt underlag för en sådan tidsbestämning. Felet berodde på en forskares approximativa uppskattning, men som själv senare ville korrigera misstaget, medan andra kollegor ansåg att det kunde vara kvar, eftersom uppskattningen trots allt kan visa sig vara sann. Detta togs som intäkt för ett globalt angrepp mot IPCC, av ett uppbåd skeptiker och misstänksamma livsstilsbevarare.

Att klimatpanelen skadats av detta är alldeles uppenbart, men helt klart en glädje för dem som inget hellre önskade än att sätta käppar i hjulen på klimatpanelens forskningsarbete.

Andra tvivelaktiga lycksökare, strävade efter utdelning, på grund av utfästelser till dem som kunde bevisa att den globala uppvärmningen inte beror på människornas livsstil. Utfästelser gjordes av bland annat den dåvarande presidenten i USA, W. Busch. Och det har nu visat sig att han funnit sina giriga mutkolvar.

De som inte ville acceptera IPCC i klimatfrågan, tog tillfället i akt och bombarderade klimatpanelen med ifrågasättanden. Och bland dem fanns många av världens mest inflytelserika krafter – de som Jesus i dag skulle kalla för Mammon.

VÄRLDSMEDIERNA OCH SANNINGEN

Det ska naturligtvis inte få finnas några som helst fel i IPCC:s rapporter, med tanke på att en hel värld är beroende av informationens sanningshalt. Det är ju på dessa rapporter som förändringsarbetet ska grundas.

De globala medierna, som TV och press, belyser den globala uppvärmningen med varierande värderingar. Större delen av TV och världspressen är dock ansvarsfulla och medvetna om den nuvarande livsstilens ohållbarhet.

Det som håller på att bli en överlevnadsfråga, värderas olika mellan Mammons krafter och de humanitära krafterna. Det har sin grund i etablissemangets spekulativa chansningar, helt i linje med spekulationsekonomin. Spekulationen gäller balansgången av olika sannolikheter, om vad som kan vinnas eller förloras, kring frågan om den globala uppvärmningen. Denna situation urskiljer en ödesfråga för alla dem, som antingen förlorar makten över världsordningen, eller dem som kan komma att vinna livet för en framtid.

Det språkliga misstänkliggörandet har handlat om att lägga ut dimridåer och förvrängningar över de faktiska tillstånden. Exempelvis har IPCC:s rapport om glaciärsmältningen i Himalaya, endast varit en liten detalj ur en massiv vetenskaplig klimatrapport. Kring detta har kritiska formuleringar uppförstorats till orimligheter, av det som ansetts vara fel. Dessutom finns det, tyvärr, en kuslig möjlighet att stora delar av Himalaya verkligen kan smälta, eller i vilket fall delvis, fram till mitten av 2000-talet. Men denna saklighet behandlas inte i detta smutsiga propagandakrig. Det var istället språkliga teknikaliteter som mobiliserade det frustrerade nyliberala etablissemanget. 

I bedömningen av de reellt existerande tillstånden, har kristenheten tidigare krävt överhöghet över förklaringsrätten. Men det var inte de troende som eftersträvade denna makt, det var maktmänniskorna. Samma slags maktmänniskor som i dag kräver företräde över förklaringsrätten, över vetenskapen och forskningen.

På grund av den ekonomiska världskrisen har högerpolitiker i västvärlden försökt sätta klimatforskningen på plats. Bland annat har brittiska politiker sökt stoppa klimatforskarnas öppenhet mot medier och allmänheten. Detta kallar Dagens Nyheters:s ledarredaktion för ”tillnyktring mot den usla hanteringen av felaktigheterna.”

I reaktionen på klimatforskarnas öppenhet har ett repressivt ifrågasättande av forskarnas arbete, runt om i västvärlden, inletts av framförallt de ekonomiska makthavarna. Klimatdata samlas numera in av politiska myndigheter direkt från forskningsinstitut och högskolor, allt det material som handlar om klimat- och temperaturförändringar. Ledningar för olika forskningsinstitut eller universitet har fått direktiv att ”granska” forskningen, och ta över ledningen av forskningsresultaten.

Den amerikanska vetenskapsakademiens ledning, exempelvis, gör nu egna rapporter, som fråntagits forskarna vilka helt underställts ledningen, som själva inte är forskare. Ledningen bestämmer på eget initiativ om vad som är känt eller inte känt om den globala klimatförändringen. Denna utveckling kom snabbt till verket och det är, minst sagt, mycket skrämmande.

I Sverige kommer liknande förändringar. Ett regeringsförslag vill att högskolornas ledningar ska få mera makt över verksamheterna. Mot detta reagerar Högskoleverket och Sveriges förenade studentkårer, vilka varnar om att kvaliteten och rättssäkerheten hotas. Sfs ordförande Klas-Herman Lundgren uttalar att kurs- och utbildningsplaner måste vara rättsligt bindande, för att studenterna ska kunna hävda sina intressen och rättigheter, i situationer med behov av rätten till anmälningar till statliga tillsynsorgan.

Det vi kan se i världsordningens tecken, är att mörka krafter vill minska människornas inflytande över sin egen framtid, det är alldeles tydligt.

EN LEDARSIDAS KRIGSFÖRING

I en DN-ledare, 10-03-07, skrevs det bland annat att: ”FN:s klimatpanel har brustit i öppenhet och kritisk granskning.” I det stora hela är detta knappast sant, eftersom IPCC har stått för just öppenhet och pluralism, med ständiga intervjuer och varit delaktiga i alla öppna debatter för hela världens medier.

DN-ledaren beskyllde forskarna på ett tarvligt sätt: ”Vetenskapsmän är människor av kött och blod. De kan förtränga invändningar mot den egna teorin. En anledning kan vara prestige och karriärskäl.” Ja visst, fåfänga har alltid tillhört människans synder. Men att i detta sammanhang skriva om människans allmänna brister, och insinuera om att detta gäller klimatpanelens forskare, det är att stapla invektiv på invektiv, i en subversiv smutskastning. Frågan är om DN:s ledarredaktion verkligen tycker att forskare som avslöjar obehagliga sanningar är människor? Troligtvis anses de som fiender till det nyliberala etablissemanget.

DN-ledaren: ”Forskning måste vara genomskinlig. Alla ska kunna granska såväl resultat som de metoder som har använts. Men eftersom de flesta medborgare inte är tillräckligt kunniga för att göra detta är det lika viktigt att det finns mångfald och konkurrens inom det vetenskapliga samhället. ”

För över tjugo år sedan avslöjades den globala uppvärmningen, och har bland annat rapporterats i civilingenjörernas ansedda tidning Ny teknik, och av en hel del politiker, samtliga miljörörelser och samvetsrörelser runt hela världen. Bland andra varnade Alva Myrdal och Lennart Daléus, på ett tidigt stadie om det annalkande miljöhotet. Miljöpartiet bildades av liknande skäl och ville försvara livet på Jorden mot den människofientliga Mammons härjningar. Då var inte etablissemanget intresserade av genomskinlighet och insyn i maktsfärerna för det allmännas bästa. 

Insynen, som vi har idag, har erövrats och tvingats fram enbart av dem som har den goda viljan för det allmännas bästa. Det DN:s ledarsida här gör är att försvara Mammons intressen, inte det allmännas bästa! Ledarsidan dömer ut medborgarna som okunniga, på grund av att en massiv majoritet har tagit ställning för att motverka den globala uppvärmningen. Så, vilka är det som är okunniga: medborgarna eller DN:s ledarredaktion?

Ledarredaktionen har mycket att lära, vad det gäller den globala uppvärmningen, och om humanitet och solidaritet. Om detta har kollegerna på samma tidning lärt oss alla andra medborgare. Dessa journalister har visat exceptionella kunskaper i de livsavgörande framtidsperspektiven. Ledarsidan däremot har oftast varit en besserwisser, med höjda pekpinnar åt alla håll och kanter. Och lojaliteterna har alltid riktats för Mammons bästa, i dess moderna nyliberala emanationer. Mammon är världens Gud, säger Jesus! Och DN:s ledarredaktion är Mammons profeter!

LÅNG VINTER, OCH ETT SMÄLTANDE ANTARKTIS

Trots norra hemisfärens långa och ihållande vinter, så smälter Antarktis stora glaciärer, och återbildas inte längre som förr under vintersäsongen. Något forskarna trodde skulle kunna ha sin början först om hundra år. Den långa vintern hos oss är alltså ingen intäkt för att den globala uppvärmningen har bedarrat. Tvärtom, det turbulenta vädret övergår med tiden i allt större klimatförändringar.

Under ett snörikt och kallt Europa, stod svenska kärnkraftsverk stilla, på grund av tekniska fel. Kärnkraftsverk har av entusiastiska anhängare gjorts till energialternativet framför alla andra. Anhängarna är av det gamla tänkandets oförbätterliga vurmande för de totalitär och optimala lösningarna. Det handlar om enfald istället för mångfald. Kärnkraft som den huvudsakliga lösningen av energibehoven, istället för de redan genomlyckade alternativen, som vindkraft, solenergi, energihushållning. Här kan framöver även solitära vattenturbiner för älvar och forsar räknas med. Dessa turbiner utan turbinhus, en propeller, kan placeras i större mängder i Sveriges vattendrag, utan omfattande anläggningsarbeten eller uppdämningar.

Kärnkraft har bevisligen visat sig vara opålitligt. När elkraft som mest behövdes fungerade inte kärnkraften. Norges statsminister Jens Stoltenberg ansåg att Sverige borde ha startat upp kärnkraftverken i vintras, och menade att de höga elpriserna berodde på Sveriges elbolag. De försökte tilltvinga fram höjda elpriser. 

Säker kärnkraft finns inte, vare sig av tekniska skäl eller på grund av den mänskliga faktorn. Kärnkraft som stängs mitt under smällkalla vintern, på grund av tekniska fel, eller på grund av ekonomisk spekulation, är mycket allvarliga hot mot människorna. 

Vi kan heller inte lita på kraftbolagens hederlighet vad det gäller alla de problem som utgörs av kärnkraften. Ett radiostyrt modellflygplan, med en kraftig sprängladdning skulle kunna skapa en fruktansvärd härdsmälta, är ytterligare ett exempel på de fasansfulla riskerna med kärnkraft.

Den så kallade gröna elen, som producerats av de gröna alternativen, är betydligt billigare i framställningskostnad än den dyrare kärnkrafts- och oljeframställda elenergin. Men elbolagen utnyttjar detta faktum genom att ta hela mellanskillnaden i egen ficka. Och det är stora ekonomiska belopp som det rör sig om.

Det är något riktigt sjukt med det spekulativa entreprenörskapet, som inte kan tåla att ekonomiska framgångar ska delas med konsumenterna.

Mammons krafter på vår planet är mycket starka och farliga. President Barack Obama gick till val på att kärnkraften inte skulle byggas ut, vilket har varit ett beslut sedan 1979 efter Harrisburgolyckan. Republikaner och vissa ekonomiska krafter kräver en ny utveckling av kärnkraft. Men vad politikerna inte vill ta ansvar för är kärnkraftsavfallets lagring. I USA och i övriga världen står kärnavfallet i tunnor i gigantiska depåer. Inget land i världen har ännu lyckats med en säker och godtagbar lösning av detta gigantiska problem. Makthavarna skjuter problemet framåt i tiden, och låter nästkommande generationer bli arvtagare till en radioaktiv framtid.

Kärnkraftsmakterna vill inte prata om lagringsproblemen, eftersom de inte har några lösningar. USA med över 100 kärnkraft, och nu med eventuell nybyggnation av ytterligare kärnkraft, tillsammans med den övriga industrivärldens planer på nybyggnationer, så kan ju var och en se en verklighet som överträffar vilken mardrömslik katastroffilm som helst.

KRAFTER SOM PÅVERKAR

Politiska ledare runt om i världen uttrycker många gånger en god vilja för åtgärder till att förhindra en miljökatastrof. Deras ståndpunkter är bra, även om många misstror vad som sägs. Men det som kan komma att påverka deras eventuella, förändrade ståndpunkter, beror mest på etablissemangets intensiva lobbyister. Den politiska viljan kan mycket väl finnas hos en majoritet av världens politiker. Därför är det viktigt att människor med en god vilja hjälper till med påtryckningar, och avslöjar lobbyisternas avsikter. Politiker måste göra verklighet av det som uttalats för det allmännas bästa, och det som måste göras för att förhindra den globala uppvärmningen.

Vi kan leva utan tillväxt, säger samhällsforskaren Christer Sanne, docent KTH. Och inte bara Sanne, en hel del forskare inom en rad ämnesområden säger samma sak. Men det säger inte etablissemangets härskarmakt, de vill fortsätta pressa på med den så kallade BNP ökningen. Men det finns faktiskt en hel del alternativ till konsumtionsberoendets tillväxtidioti.

Vi kan leva i välstånd utan tillväxt. Förutsättningen är en hållbar utveckling i samklang, och balanserad harmoni med de faktiska förutsättningarna. Utöver förutsättningarna lurar kris och elände. Den rika världen lever långt utöver sina tillgångar, och lever på lånade tillgångar som tillhör våra barns framtid.

Christer Sanne citerar en engelsk rapport, som beskriver de fattiga ländernas behov av materiell tillväxt. Medan vi i den rika världen lever på ”öar av överflöd i ett hav av fattigdom”, så måste det finnas andra utvägar. Enligt Sannes andemening gäller nyckelordet ”välfärd” i ordets egentliga innebörd: att ”fara väl”, att blomstra fysiskt, psykologiskt och socialt, genom ett deltagande i samhället och det sociala livet. Det Sanne beskriver är den demokrati som egentligen aldrig funnits. Men som måste bli eftersträvansvärt.

Materialistiska människor mår sämre än de som lever i samklang med sin omgivning. Att minskade inkomstskillnader, med en demokratisk modell med bland annat samhällsingripanden för det goda samhället, istället för den hierarkiska och konkurrensdarwinistiska kapitalismen, leder till ett demokratistyrt samhälle istället för Mammons plutokrati, eller penningvälde.  

GLÄDJEBUDSKAP

Kina och Indien har skrivit på klimatöverenskommelsen efter Köpenhamnsmötet. Alla de ekonomiskt betydelsefulla länderna är nu redo att gå vidare för planetens klimaträddning. Redan till april ska nästkommande klimatmöte hållas i Bonn i Tyskland. Det meddelar FN:s klimatchef Yvo de Boer, med syftet att snabbt få igång förhandlingar för ett bindande avtal innan Kyotoprotokollet slutar att gälla nästa år.

EU:s klimatkommissionär Connie Hedegaard, har i en skrivelse gjort klart att EU vill undersöka möjligheten att höja ambitionerna vad det gäller minskade utsläpp av växthusgaser, från 20 procent till 30 procent till år 2020. I så fall krävs av EU att USA åtar sig samma ansvar. Det är glädjande, och orsaken till dessa ambitioner beror helt på de påtryckningar som miljörörelsen har gjort, enligt EU.

Andreas Carlgren, miljöminister, menar att det kostar faktiskt inte mer att höja ribban till 30 procent än för 20 procent. EU fasthåller kravet att förutsättningen gäller att andra länder måste gör liknande åtgärder. Enligt EU-källor är kraven riktade främst mot Kina och USA. Vissa länder inom EU, med stora koldioxidutsläpp motsätter sig dessa höjda miljökrav, det gäller främst länderna Polen och Italien.  

Alla berörda länder ska naturligtvis gå med på detta. Men om så inte sker borde de föredömliga länderna visa vägen, med egen föredömlighet. Upp till bevis! Det kostar ju ändå inte mer att gå från 20 till 30 procentig minskning av koldioxidutsläppen.

Andra miljökrav från EU kan komma att gynna svenska miljöföretag. Kraven gäller utvecklingen av förnybar energi inom hela EU. Vindkraften kan för Sveriges del vara den främsta energikällan, med stora framtidsförhoppningar. Helst vindkraft som placeras till havs, enligt energibolagen. Det framgår också i EU-rapporten att vindkraftsverken kan komma att få ut betydligt mer energi än vad som tidigare beräknats.