 |
I
mikro- och makrokosmos finns en förunderlig och spännande
värld, och som vi alla är delar av. |
Foto: NASA |
KUNSKAPEN
PÅ GOTT OCH ONT
Den
principiella orsaken
Begären
och viljans triumf
Att
vara eller inte vara, det är frågan. Påståendet konstaterar människans mest
tongivande fråga någonsin. Den relevanta frågan kring varats
orsak tillhör sannolikt människans existentiella och djupaste
innebörd. Svaren ger sig till känna i nutiden, med ett accelererande
tempo – men på tudelade sätt – bland annat från en seriös och sökande forskarkår.
Samtidigt som svaren avslöjas tycks den globala gemenskapen stå
inför en annan parallell kunskapsutveckling, som avslöjar en alarmerande
framtid om en obestridlig final – på grund av den missriktade
livsstilen. Den nuvarande världsordningen missar målet, vilket leder till
den stora finalen. Det kan man kalla en cynisk paradox.
Paul Lindberg: |2012-03-29|
Albert Einsteins efterlysning av en enhetlig beskrivning av den fysikaliska verkligheten närmar sig någonting
som liknar en uppfyllelse. Den mest påkostade och omfattande
forskningen i vetenskapens historia visar sig i sökandet efter svaret
till universalfrågan kring varat.
Varför har denna fråga fängslat
människans kunskapshunger i en sådan omfattning? Varför ingår människornas
främsta intelligenser inom denna forskning? Och varför bidrar den
rika världen med den största finansieringen av just fysikens
elitforskningsprogram?
CERN-projektet
och liknande forskning runt om i världen har huvudsakligen en
grundläggande vetenskaplig målinriktning, och det som söks är
svaret på frågan som Shakespeare ställde i Hamlets monolog. Frågan
är egentligen lika gammal som människan själv. Frågeställningen
är allomfattande och encyklopedisk, och berör allt och alla. Frågan tillhör också
människans fundamentala brännpunkt i livet, inom alla ämnesområden
– andligheten, filosofin och naturvetenskapen. Vad driver denna
kunskapstörst?
BAKOM
VILJAN STÅR BEGÄREN
Den
spetsvetenskapliga forskningen kring frågan om en allomfattande
standardmodell berör alla de stora frågorna som människan gett
sig i kast med. Drivkraften kan för vissa vara begären, som ständigt
och pockande driver det egna egot till att begå sådana
handlingar och tankar som blir orsak till mönster. Men där finns verkligen
en skillnad på kunskap och
Kunskap.
De trälbundna begären binder människan
vid ett öde där hon egentligen gör uppror mot sig själv. Och som oupphörligt
förgör det som var grunden och orsaken för det som söktes.
I den knytnävshårda viljans begär blottar sig de påstridiga, eller
totalitära begären, med konsekvenser av exempelvis påtvingade
sanningar, med bevekelsegrunden av att låta viljan uppnå de önskade
avsikterna.
Dagligen
kan vi se olika viljor, bra och dåliga, i interagerande processer
vinna framgångar. Och de med en alltför stark vilja styrs av de
individuella begären, det kan gälla begäret att till vilket pris
som helst framtvinga seger, eller prestigefull framgång. Här är
det viljans växelverkan med passionen, som båda är redskap eller
kraft, men som istället skulle kunna transformeras till enbart
aktivering för det goda ändamålet – den goda viljan. Och det är
något som kan läras ut.
De
onda begären riktar den starka viljan utan samvete mot medmänniskor,
och därför är den urskillningslösa viljan destruktiv och söndrande.
Den bländande viljestyrkan hos dem som till varje pris tvingar sin
vilja över andras fria vilja är inte ovanligt bland människor, vi kan
se det tydligt i det som kan likna arternas kamp. Och denna förgiftning
är tydlig inom politiken och hela den maktdrivande världsordningen.
I
stället borde den goda viljan odlas och läras ut för att ersätta
begärets herravälde. Begärens träldom måste förändras i en ny
konstruktiv viljeförädling för ett tillmötesgående av de
elementära, allmänna och mänskliga behoven.
KUNSKAPEN
PÅ GOTT OCH ONT
I
kölvattnet efter Albert Einsteins teori om en standardiserad förklaringsmodell
av fysiken utvecklades en rad tvärvetenskapliga undergrenar, vilka
kan räknas som verktygen för den holistiska enhetsförklaringen av
standardmodellen.
Standardmodellens
forskningsgrenar är följande:
String
theory, Superstring theory, Bosonic string theory, M-theory, Type I
string, Type II string, Heterotic string, String field theory,
Holographic principle.
Till
dessa forskningsområden tillkommer ytterligare en rad närliggande
discipliner, som sannolikt kommer att utöka de nu erkända
forskningsgrenarna. Den tvärvetenskapliga och holistiska
helhetssynen har varit den ofrånkomliga potentialen för den
accelererande kunskapsutvecklingen kring teorierna om
standardmodellen.
Tillsammans bildar teorierna
mångdimensionella matematiska "korsord",
vars detaljfrågor får svaren att göra helhetsbilden allt
klarare, begripligare och mer övertygande. Standardmodellen skulle i så fall utgöra
delarnas alla svar till det rätt lösta korsordet.
Men
vad är nyttan med denna forskning, kan man fråga sig.
När en ny
Nobelpristagare utnämnts brukar frågan alltid ställas om hur
nyttans betydelse kan ta sig ut. Och bakom en hel del framgångsrika
innovationer har grunden lagts av forskare som fått
Nobelpris.
Men oavsett
forskningens spinoffeffekter så är motiven i
grunden ändå ett seriöst sökande kring den stora frågan om
orsaken till varat. Det liknar ett ofrivilligt närmande till det andliga
spåret som handlar om samma sökande, och detta har säkert
irriterat vissa. Men denna irritation har inte sanningssökarna brytt sig om.
Drivkraften bakom
varats förklaring är vetenskapligt, men som kanske kommer att
resultera i den största
spinoffeffekten någonsin, kan det visa sig. Effekten av forskningen kan ge en högre kvalitativ förklaring, än vad den enskilde
forskaren egentligen lagt in i sin gärning. Poängen gäller att det
är många tusentals forskare som tillsammans drar sina strån till
förklaringen.
Konsensus kan emellertid komma att visa att förståelsen av Alltet utgår via
ljuset inom var och en. Det gäller både inom naturvetenskapen och bland
de andligt
sökande – de som håller sig utanför den fundamentalistiska inskränktheten.
HOLOGRAFISKA
PRINCIPEN
Pierre
Teilhard de Chardin, forskare och teolog, skrev 1955, ”Man utvecklas
endast långsamt, från tidsålder till tidsålder, med att utarbeta
essensen och helheten av ett universum inom sig”.
Stephen
Hawking, forskare vid Cambridge, menar att allt det som dras in i
ett svart hål skulle kunna rymma de matematiska energikoderna för
hela universum. Det
betyder alltså att svarta hål, trots allt, skulle ha ett
funktionellt innehåll. Svarta hål kan
aldrig minska i storlek, utan istället växer det till sig. Svarta
hål har av en hel del forskare jämförts med en kvarn som mal ner
materien, och till och med återanvänder energierna. Enligt
Einstein är materia och energi ekvivalent och oförstörbart,
vilket är en bevisad sanning.
Gerdust
Hooft, kvantfältteoretiker, fick Nobelpriset 1993, föreslog att
entropin inom alla områden, och inte bara svarta hål, växer
mest med storleken på svarta hål-områdets kant och inte på området självt,
det vill säga inte i själva svarta hålet. Detta är den grundläggande
beskrivningen av den holografiska principen.
.jpg)
|
Leonard
Susskind, teoretisk fysiker vid Stanford, är en av pionjärerna
inom strängteorin och en av upphovsmakarna till den holografiska
principen, och i dag kanske den ledande forskaren på ämnet.
Susskind är också ledamot av National Academy of Sciences och
ledamot av American Academy of Arts and
Sciences.
Susskind
är motståndare till Stephen Hawkings teori om information i svarta
hål, och han har beskrivit sin relation till Hawkings ståndpunkt
som ”intellektuell fientlig men respektfull”.
|
Craig
Hogan, fysiker, fortsatte på Gerdust Hoofts forskningsspår och i
sin forskning kring gravitationsvågor från rymden snubblades det
över något som liknar ett epokgörande kring holografiska
principen. Rymdbrus har uppfattats i superprecisa mätningar
(GEO600).
Hogan menade (2005) att bruset kan vara ett slags ”pixlighet”.
Forskningen efter denna upptäckt har preciserat beläggen av
rymdbruset som kvantgravitation. Forskningen har en tveksam inställning
till Hawkings tes om koder som arkiveras i svarta hål, men förklarar
att det ändå handlar om koder som arkiveras, eller sparas, men
inte i själva svarta hålet.
Och så kommer den häpnadsväckande
upptäckten som förklaras med den holografiska principen: hela
universums innehåll kan vara liksom inskrivet i svarta hålens
horisontkanter, som två-dimensionella koder. Det betyder att
universums originalkoder fungerar som två-dimensionella hologram.
Den
principiella orsaken
Vad
leder den nya fysikens framgångar till? Ja, det kan man undra. Är
det Guds hemligheter som avslöjas? Knappast, men däremot tycks det onekligen
stärka kännedomen
om verkligen – och för många, kunskapen om Gud. Men universum som ett hologram, det låter inte så roligt.
Många kan säkert känna ett visst obehag inför ett sådant
paradigmskifte. Men när kunskapen under medeltiden avslöjade att Jorden var rund,
och snurrade runt solen, så ställde den ståndpunkten till förtretligheter
för dem som trodde att de visste bättre, och som inte ville ha några
förändringar överhuvudtaget.
Forskningens
ståndpunkter i dag handlar inte så mycket om att universum och
livet "bara" skulle utgöra ett hologram, det är inte vad
forskningen kommit fram till. Däremot har ledande forskare, med
Leonard Susskind i spetsen, kommit fram till att det ser ut som om
det sker en arkivering av matematiska koder, vilka utgör
information av varats alla realiteter. Och denna arkiverings teknikaliteter
ser för
närvarande ut som tvådimensionella hologram, som kantas vid de svarta
hålens horisonter. Verklighetsbilden kommer säkert med
tiden att nyanseras och göras tydligare.
Livet
har en mening, och döden behöver inte vara ett fullbordat faktum.
Livet segrar över döden, men kanske under förutsättningen att
begären förändras till en positiv kraft. Det är enligt min
mening och förhoppning, en möjlig slutsats man kan dra av
den principiella orsaken!
|