IHS

Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

 

Kunskapen om rasism är stor i hela Europa. Det gäller bland unga som äldre. Ändå pressas den rasistiska hydran fram. Bakom extremhögern döljer sig mäktigare krafter, som till varje pris vill framtvinga sina destruktiva avsikter – allt för att minska det demokratiska inflytandet över samhällsutvecklingen.

Foto: PhotoDisc

LEDARE

Befria Sverige från rasism!

Mångfald istället för enfald! 

Behovet av en parlamentarisk front mot rasism och extrema våldsverkare är nödvändigt. Så långt har det nämligen gått. Bristen på handling till demokratins försvar är ett hot mot samhället och de mänskliga rättigheterna. Biskop Åke Bonniers uppmaning "Stå upp mot rasism" är det som nu måste gälla. Ett växande engagemang mot den rasistiska hydran sprider sig nu över Europa. Det vi kan göra i Sverige, kan komma att gynna hela Europa. Det vi gör idag – eller avhåller oss att göra – läggs till framtiden.


  Paul Lindberg: |2014-03-25 Den svenska rikspressen har vaknat, och många ledarartiklar har senaste tiden varnat för den likformade militanta och parlamentariska rasiströrelsen. Riksdagspartierna hoppades säkert att rasism skulle gå över av sig själv – det är sådant som kommer och går. Men det är naivt och ingenting att förlita sig på. Så trodde man nämligen under 20-30-talets Tyskland då nazismen terroriserade samhället och tilltvingade sig makten.  

Rasismen idag kan istället komma att växa på grund av ett oroväckande motståndsunderskott. Kortsiktigt kan det bero på partiernas tillämpning av statistisk kalkylering för utvärderingar av fördelar och nackdelar inför riksdagsvalet. Det gäller beräkningarna av valmanskårens hypotetiska åsiktstendenser inför valet. Det gäller även spekulationerna kring rasismens eventuella framgångar i riksdagsvalet – och hur utsikterna ser ut med ett vågmästarparti i relation till regeringsfrågan. 

Ekonomiskt stöd till högerextremism flödar i hela Europa på grund av muskulösa finanskrafter. De vill inte låta demokratin stå i vägen för deras maktintressen. Mycket står nämligen på spel, det röda skynket handlar om en demokratirörelse som växer sig allt starkare, och som motsätter sig den globala uppvärmningen och nedmonteringen av demokrati och välfärd. 

Mot demokratirörelsen står de som inte vill medverka till nödvändiga samhällsförändringar. Detta tycks leda till bevis för motsättningens logiska resonemang – konklusionen – då maktägarna hellre låter allt gå åt helsike. Jämför detta med Hitler inför det slutgiltiga nederlaget, då han hellre lät tyskarna gå under, som han själv uttryckte det, på grund av att han inte fick sin vilja igenom. Blunda inte för likheterna. 

Rasismens funktion är att söndra det demokratiska samhällets utvecklingspotential. Rasism är historiens mest irrationella vansinne, och med det irrationella hatet mörkläggs förnuftet. Med terrorism kan vilken civilisation som helst skadas. Mot rasism och terrorism är lagar som nödvändigtvis efterlevs det allra bästa.

RASISM MÅSTE BEKÄMPAS

Svenska riksdagspartier som tappar väljare till det rasistiska partiet oroas givetvis. De tycks bli ambivalenta och handlingsförlamade. Den ambivalensen kan avhjälpas genom att de ickerasistiska riksdagspartierna istället tar initiativet för en generaloffensiv mot rasism, vilket skulle göra rasismen chanslöst i Sverige. Sak samma gäller för den svenska demokratiska tidningspressen – om de helhjärtat avslöjar rasismens avsikter, så skulle rasisterna decimeras betydligt. Här gäller det kurage och en frimodig välvilja. Vi vet nämligen allt om rasism, rasbiologi, slaveri, koncentrationsläger och massutrotning av människor. Om samvetet blir påmint kan kraftfulla och positiva krafter skapa skillnad. 

Oron bland många människor är skadlig och leder till smärta. Det medvetna hatet spelas upp på terrorismens strängar. Parlamentarismen krackelerar, och omöjliggör en seriös demokratiutveckling. Låt inte historien upprepas!

Visa rasismens ohyggligheter och offer i press och media fram till valet. Kräv det! Det finns upplysande dokumentärprogram om vad som hänt, och orsakerna till rasismens uppkomst. Visa det i teve, så kommer sannolikt opinionsbilden att förändras rejält. Detta för att värna människor, demokrati och humanitet! Kräv detta, och se det som en test på mediernas engagemang – för eller emot rasism! Alla måste ta sitt ansvar.

RÄTTEN TILL RASISM FINNS INTE

Ingen har rätt att vara rasist! I enlighet med lagen är det olagligt, vilket grundar sig på principen om att: En människas frihet får inte bli en annan människas ofrihet. Parlamentarismen är inte mycket värd om den inte helgjutet resulterar i demokrati och humanitet. Att låta demokratins dödgrävare få fritt spelrum beror på många olika orsaker, bland annat maktägarnas egosinnade strävanden; att lagstiftningen mot rasism inte efterlevs; och det kortsiktiga suget efter makten efter riksdagsvalet i höst. Liknande bevekelsegrunder gäller för hela Europa. Rasism frammanas av en målinriktad vilja, och av ett maktsträvande i sig. 

Om rasisterna får en vågmästarroll, så har de utlovat ett regeringsstöd för alliansen. Det stödet kan för närvarande utgöra en hägrande förhoppning. Men i så fall blir det en affär med djävulen, vilket skulle skrivas in i den svenska historien. Alliansen kan inte kortsiktigt ta stöd från rasisterna för egen vinnings skull. Långsiktigt kan det bli ett helvete för de människor som utsätts för rasism och trakasserier i det här landet. Precis på samma sätt som i alla länder där rasismen slagit rot. 

Det bästa och enklaste kan istället hittas i en gemensam parlamentarisk front av Riksdagens ickerasistiska partier, mot den rasistiska nyfascismen. Behovet av ett förstärkt förtroende till parlamentarismen skulle behöva en uppryckning. 

Uttalanden för "rasisternas rätt att vara rasister", eller "respekten för rasisternas parlamentariska väljarkår", är propagandamegafonens språkbruk när de söker vända demokratbegreppet ut och in, så att svart blir vitt. Detta språkbruk pläderas av rasismens sakförare och egna talesmän. Det finns givetvis andra sakförare för rasismens rättigheter, de som kallar sig liberaler, men som inte alls är det – de som i sak, istället representerar "nyliberalism". De försökte stjäla värdeideologin "liberalism", eftersom "nyliberalism" inte är comme-il-faut. Men det kan inte ligga i liberalismens intresse att liberalism solkas ned av högerextremism. Upprätta istället en sann liberal och antifascistisk rättsanda – innan det blir för sent!

Dessa krafter till rasismens försvar möjliggör spridningen av nazism och rasism, vilket alltså är olagligt och brottsligt. Förbudet mot rasism är lagstadgat i enlighet med FN-konventionen mot nazism och rasism, och mot EU:s regler och lagar, och även mot svensk lagstiftning. Dessa konventioner har Sverige varit med om att underteckna. Alltså: rätten att vara nazist, eller rasist, och sprida dess budskap är förbjudet och ska stipulera till åtal för brottsliga handlingar. Straffet ska enligt lagen resultera i fängelse. 

Samhällssplittringen sker mycket på grund av de krafter som inte till något pris vill acceptera demokratins bestämmanderätt över samhällsutvecklingen. Demokratin hotas rejält och mycket står faktiskt på spel. Rasisterna har fått saftiga ekonomiska tillgångar. Kom till insikt om sambanden. Agera nu – sedan är det för sent!

PRESSEN MOT RASISM

I Göteborgs-Posten skriver forskaren Henrik Arnstad: "Aldrig någonsin har fascismen varit så stark i Sverige som i dag." Han menar att det hela är enkelt på grund av att "extremism föder ännu värre extremism." 

Delar av den svenska rikspressens ledarsidor har vaknat kring detta, och varnar stort för faran med rasismens utbredning i Sverige. Dagens Nyheter däremot, har en ledarredaktion som mest vänder och vrider på hotet från rasism, och istället gör det till en nyliberal principfråga om rasismens rättigheter – helst rumsrena rasister "som man kan samtala sakligt med". Det gör DN:s ledarredaktion till nyliberal istället för liberal. Det som kan bedömas liberalt avgörs naturligtvis av vad som avhandlas och uträttas – och som utförs av den enskilde liberalen. Torgny Segerstedt var och är den enskilde liberalen och den föredömlige hjälten!

Henrik Arnstad menar att den vetenskapliga definitionen av fascism och nazism redan är fastställd. Europas högerextrema partier av idag faller helt och fullt under samma definition, som gör dem olagliga. De som nekar till detta sakförhållande, gör samma brottsliga gärning som förnekelsen av Förintelsen.

Nazismens ledare ställdes inför rätta 1945 under Nürnbergrättegångarna, och därefter proklamerades att rasism, eller främlingsfientlighet, är brottsligt. Samma sak beslutades enligt FN:s statuter, och senare även i EU:s lagstiftning. Även i Sverige finns förbud mot rasism och utåtriktat främlingshat. Och ändå förekommer det öppet i Sverige idag, och därtill med hjälp av polisens tillstånd och polisbeskyddet av rasistiska maktdemonstrationer. 

Vilka ledande politiker och makthavare har möjliggjort allt detta polisskydd som främjat rasismen i Sverige? Det har ju uppsåtligt förekommit under flera år. De som orsakat dessa olycksbringande missgrepp är givetvis ansvariga för sina handlingar – allt i ett juridiskt och moraliskt perspektiv. Har den nuvarande justitieministern haft ett ansvar? Och har polisens högsta ledning något ansvar för skyddet av rasistiska provokationer och maktdemonstrationer? Jag tror att många redan har svaret.

definition om fascismens ideologi 

Henrik Arnstad menar att det med fördel går att använda den internationella forskningens fastställda definition om fascismens ideologi och dess politiska yttringar – både historiska och samtida. Det vill säga ultranationalistiskt, rasistiskt och främlingsfientligt. 

Definitionen framlades i anslutning till Nürnbergrättegången 1945, och ligger därefter till grund för lagstiftning och skydd för de mänskliga rättigheterna runt om i världen. (Se artikelspalten på högerspalten.)

Den definitionen inbegriper även rasistens personliga beteende: ultranationalisten exkluderar människor enligt eget huvud. Ena dagen får judarna inte vara med i nationen, andra dagen gäller det muslimerna och tredje dagen romerna, och vice versa.

SD och övriga nazistorganisationer lever i symbios, även om motsättningarna dem emellan tycks vara häftiga. Grupperna drar trots allt åt samma håll, då de förenas i samarbeten kring sitt rasistiska hat.

SD utgör källan till Sveriges rasistiska och fascistiska radikalisering och är därmed nazismens rekryteringsbas. Samtidigt drar SD nytta av den skrämsel som nazismen sätter i det demokratiska samhället och som i realiteten innebär att demokratin i Sverige redan börjat monteras ner, då tystnaden breder ut sig bland journalister, forskare och tjänstemän som helt enkelt inte orkar arbeta längre, på grund av ständiga hot.

Alla som är skeptiska till konspirationsteorier har säkert rätt att vara det. Men ibland överträffar verkligenheten sagan. Uppfattningen om ett högerextremistiskt spöke som drar över Europa, är tyvärr ett verkligt ränkspel!

ATT FÅ TÄNKA FRITT ÄR STORT

Bekännare till liberalism, socialism, värdekonservativism, ekologism och olika politiska uttrycksformer; kyrkor, religioner och trossamfund med många, många fler måste nu kunna "Stå upp mot rasism!" – helt utan våld! Och tillsammans, hand i hand, släcka den brand som tänts i Europa. Skam åt dem som försvarar rasismens rättigheter!

DEBATT

"Tveklös avsikt med lagskärpning mot rasism – ändå blev polisens rättstillämpning den motsatta"

Urklipp, förkortad version. Publicerad i Dagens Juridik 

av Eric Rönnegård, jur. kand och f.d. polisintendent.

Lagskärpning

mot rasism

I Sverige är det ett allvarligt brott att sprida uttryck för nazism och nazistisk ideologi. Brottet är hets mot  folkgrupp (brottsbalken 16:8). Normalstraffet är fängelse. Grunden för det är att nazismen är en rasideologi, som innebär att vissa raser och andra grupper och människor saknar existensberättigande och kan utplånas.

  Eric Rönnegård: |2014-01-15| Sverige anslöt sig 1971 till FN:s rasdiskrimineringskonvension. I konvensionens artikel 4b krävs av anslutna stater att de direkt förbjuder organisationer som främjar rasdiskriminering. Det gjorde inte Sverige trots återkommande kritik från den FN-kommitté, som övervakar tillämpningen av konvensionen.

Men 1988 skedde något. Riksdagen beslutade att skärpa brottet hets mot folkgrupp. Departements- chefen skrev i propositionen 1986/87:151:

”Utanför den ´helt privata sfären´ bör det enligt min mening vara otillåtet att ´sprida´ yttranden som uttrycker hot eller missaktning mot folkgrupp på grund av ras eller dylikt. (…)

Det skall räcka att uttalandet sprids. Samhället skulle därigenom slå fast att uttalande som uttrycker rasförakt är oacceptabla så snart de förekommer utanför den rent privata sfären. (…)

Genom den ändring i reglerna om hets mot folkgrupp i BrB som jag likväl förordar kommer emellertid också rättsväsendets möjligheter att ingripa mot dem som söker sprida rasistiska budskap att förbättras avsevärt. I praktiken torde härigenom det utrymme komma att försvinna som har funnits för organisationer av här aktuellt slag att agera. Redan denna reglering är alltså tillräcklig för att tvinga dessa organisationer till total passivitet. Därmed skulle det inte heller finnas något egentligt behov av att tillföra lagstiftningen även ett direkt organisationsförbud.

(…) Varje främjande eller uppmuntrande av rasdiskriminering kommer ju i fortsättningen praktiskt sett att vara förbjudet.”

Lagskärpningen, som också hade tillstyrkts av konstitutionsutskottet, beslutades enhälligt av riksdagen. Lagrådet hade dock velat gå längre och förordade ett lagstadgat direkt förbud mot rasistiska organisationer enligt FN-konventionen.

HD klargjorde i domen hur lagen skulle tolkas: Om emblem och/eller klädsel ”otvetydigt gav en koppling till en viss åsiktsyttring” var det enligt domstolen befogat att se detta som ”meddelande i lagens mening”.

Bekämpningen av hatbrott kom efter HD-domen att successivt ges hög prioritet i polisens arbete. Dessa brott bedömdes vara ett angrepp på vår demokrati och respekten för alla människors lika värde.

Genom en särskild regel i brottsbalken (29 kap. 2 § 7) (straffskärpning för hatbrott) har lagstiftaren markerat att domstolarna bör se särskilt allvarligt på brottslighet med rasistisk bakgrund. (...) Det är uppenbart ett starkt samhällsintresse att motverka att den får ytterligare spridning.

Svensk rätt tillåter inte någon att utanför den rent privata sfären sprida nazism och därmed dess rasläror. Det framgår i enlighet med FN:s rasdiskrimineringskonvention, utformningen av brottet hets mot folkgrupp och departementschefens motiv, redovisade i propositionen samt domstolarnas praxis.

Det innebär till exempel att polismyndighet inte ska underlåta att ingripa när brottet hets mot folkgrupp begås och inte bevilja nazister tillstånd att demonstrera för nazism.

Så såg det ut före terrorattentaten i USA 11 september 2001. Efter dem blev prioriteringen successivt annorlunda. Att förebygga och beivra terroristbrott, som särskilt gäller våldsbejakande islamister, blev polisens och i synnerhet Säpos högsta prioritet. Det var rätt att rättsväsendet gavs också den prioriteringen. Men det var fel att ta resurserna till det från arbetet med rasistiska, främlingsfientliga och homofobiska brott. Hatbrotts- och diskrimineringsperspektiven blev därmed alltmer en icke-uppgift för polisen.

De ledande nazisterna i landet utnyttjade det nya läget. 9 december 2001 anordnade de med Stockholmspolisens tillstånd Salemdemonstrationen. Demonstrationens syfte var rasistiskt. Den arrangerades med anledning av en synnerligen tragisk och allvarlig händelse 9 december 2000 då en ung skinhead pojke knivdödades av en invandrarpojke.

Demonstrationen gav en otvetydig koppling till en viss åsiktsyttring som var nazismen och dess idéer om rasöverlägsenhet och rashat. Det var den svenska nazismens kärna som stod bakom demonstrationerna, som arrangerades årligen till och med 2010 – med polisens tillstånd.

Formell arrangör var den nazistiska paraplyorganisationen Salemfonden. Bakom den har stått exempelvis Info 14, Nationalsocialistisk Front, Nationaldemokraterna, Nordiska Förbundet, Blod and Honour Scandinavia och Svenska motståndsrörelsen. De svenska nazisterna såg

Salemdemonstrationen som en stor framgång. De hade bättre kunskap vad som gäller rättsligt enligt svensk lag, än sannolikt många jurister. Att de hade lyckats få polisens tillstånd i tio år var för dem en högvinst. Demonstrationerna blev en av Europas största rasistiska samlingar för vit makt-rörelsen. De första åren samlades mer än två tusen deltagare.

I polischefens inriktningsbeslut för demonstrationerna var det inte längre en angiven uppgift för polisen att ingripa när det förekom hets mot folkgrupp. Det som tidigare hade gällt ‒ enligt beslutad strategi. Hets mot folkgrupp har förekommit frekvent vid Salem under demonstrationerna, utan att polisen har ingripit. I stället har polisen prioriterat att ingripa mot motdemonstranter, vilket var formellt rätt då nazisterna erhållit polisens tillstånd att demonstrera.

Trettio personer har dödats av högerextrema rasister, varav fjorton under de senaste åren. Trots det togs riksdagens tidigare prioritering av polisens- och övriga rättsväsendets arbete med hatbrotten bort också formellt. Den ströks ur budgetpropositionen 2006/07:1.

Svenska motståndsrörelsen och andra rasistiska organisationer kan, av statsmakternas förändrade syn på rasismen, ha blivit än mer motiverade att sprida sina rasistiska idéer. Då de fick polisens tillstånd att demonstrera på ”Kristallnattsdagen” 9 november 2013, kan de inte ha trott sina ögon. Utrustade med sköldar målade med symbolen Livets träd fick de marschera under polisens beskydd från Karlaplan till grekiska ambassaden för att där hylla nazistpartiet Gyllene gryning.

Det är sorgligt att nazister idag tillåts marschera på våra gator och i direkt strid med gällande lag sprida sitt rasförakt. En lag som enligt justitieministern i propositionen skulle syfta till att utrymmet för rasistiska organisationer att agera skulle försvinna. Rasistiska organisationer skulle med lagskärpningen tvingas till total passivitet.

Det är svårt att läsa in minsta tvivel vad ministern och lagstiftaren avsett med lagskärpningen. Ändå blev den rättstillämpning som valdes av polisen under senare år att bli den rakt motsatta. Sverige har fullt tillräckliga lagar för att kunna ingripa mot rasismen. Men vad hjälper det när lagarna inte används?

Men idag, efter händelserna i Kärrtorp, borde det finnas visst hopp. Det visar människorna runt om i landet. Människor som i julens mest bråda tid har rest sig enigt i demonstrationer och säger att nu får det vara nog.

Läs hela artikeln! Sök: Eric Rönnegård på

www.dagensjuridik.se