 |
| . |
Dammluckorna
tycks ha öppnats för en exempellös exploatering. |
Foto:
RLC |
RIKARE
LIV CIVILISATION
Vision
förebådar en
hållbarhetskollaps
Att näringslivets olika organ propagerar för den mest
omfattande exploateringen av Sveriges natur i modern tid är inte något
att förvånas över. Men nu ställer sig även fackliga
organisationer och deras idéinstitut i samma kör.
Ulf
Svensson: |2022-02-14| Även
alla politiker – från höger till vänster – verkar nu ha öppnat
dammluckorna för en exempellös exploatering. Framförallt gäller
det öppnandet av fler gruvor, men det stoppar inte där. I debatten
om ”Sverige måste ta sitt klimatansvar genom att öppna fler
gruvor”, DN Debatt 12/2, verkar nu alla hämningar ha släppt. I
texten från Kalle Sundin, utredare vid det fackliga idéinstitutet
Katalys, faller en mörk skugga från 1980-talets avregleringar,
privatiseringar, bolagiseringar och valfrihetsreformer.
Den
utveckling som kom i dess släptåg lever vi fortfarande med; en
osund bygg- och anläggningssektorn, kriminella som gör vinster på
avfall, en bostadsmarknad helt i ruiner genom nedläggningen av
bostadspolitiken, marknadsskolan – som några exempel.
Ansvaret
för klimatomställningen
Men
har vi inte alla ansvar för att främja klimatomställningen och
alla andra omställningar som är minst lika angelägna att genomföra?
Jo, vi har alla ett ansvar men frågan är om det bara finns en enda
väg för att nå dessa mål. Frågan är också vilka kostnader och
uppoffringar vi är beredda att ta? Som jag ser det har Kalle Sundin
på Katalys missat samtliga fakta om naturmiljön och alla andra
miljökvalitetsmål. Vi nådde enbart 1 av 16 miljökvalitetsmål
till målåret 2020, vi missade 20 av 20 mål inom konventionen om
biologisk mångfald, de så kallade Aichi-målen – också till
2020. Även målen för vattenkvaliteten missar vi.
Med
tanke på att vi missar alla miljömål kan vi inte låta
klimataspekter väga tyngre i alla tillståndsprocesser som nu väntar.
Eller också får vi förneka den forskning som presenterades till
klimattoppmötet i Glasgow. Denna forskning fastslog i studien – Time
to integrate global climate change and biodiversity science-policy
agendas – att det är lika viktigt att värna den biologiska mångfalden
som klimatet. ”Utan samsyn kan varken klimatet eller
biodiversiteten räddas.” Ett uttalande från den enda svenska
forskaren i forskargruppen – professor Honor C Prentice vid Lunds
universitet.
Förebådandet
av en icke hållbar utveckling
Min
slutsats är att det fackliga idéinstitutet Katalys visioner för
framtiden förebådar en icke hållbar utveckling eftersom man ännu
inte gjort någon ordentlig helhetsanalys. Att till exempel låta en
del av vinsterna stanna på de platser där exploateringen sker
kommer inte att förändra något avgörande för de som drabbas av
exploateringarna. I Norrbotten fick nyligen dessutom länsrådet
Johan Antti inte förlängt sitt förordnande. Detta trots att
landshövdingen, den tidigare moderata riksdagsledamoten Lotta
Finstorp ville ha honom kvar.
”–
Jag tappar en väldigt duktig medarbetare. Jag var väldigt tydligt
med att jag ville fortsätta jobba med Johan. Han är guld värd, säger
Lotta Finstorp. Hon säger att hon inte vill spekulera i om det
finns politiska skäl bakom.”
Detta
krockar med det som Kalle Sundin framför att tillståndsprocesserna
måste bli snabbare, mer förutsägbara och att miljökraven ska
vara fortsatt hårda. Han menar att tillståndsprocesserna idag är
”opålitliga". Som jag ser det försvinner trovärdigheten i
argumenten i det som Katalys framför. Kan förklaringen i stället
vara så att när kraven på att följa regelverken och lagarna börjar
tas på allvar då protesterar exploatörerna och vill byta ut högt
kvalificerade statliga tjänstemän som sätter sig på tvären.
Halva
sanningen är den värsta lögnen
Kan
vi då öppna gruvor i Sverige och utvinna viktiga mineraler och
metaller för svensk industri, svenska jobb och svensk välfärd? Självklart
kan vi det men vi kan inte samtidigt negligera kretsloppen och det
natursystem som bär upp de livsuppehållande systemen. Och här säger
oss erfarenheten hittills att vi varken klarar av att återvinna
redan upptagna material från tidigare gruvbrytning som nu
cirkulerar i samhället eller som ligger på deponi.
Energieffektiviseringen har stor potential men som fortfarande inte
i någon större utsträckning gjort skillnad på energianvändningen.
Enligt Nationella expertrådet för klimatanpassning har vi ännu
inte heller förmått att skapa nödvändiga förändringar i samhället
för att hantera den redan akuta klimatsituationen.
Kort
sagt – inget talar för att vi nu skulle ta oss samman och hantera
de sociala eller miljömässiga hållbarhetsdimensionerna på ett
adekvat sätt. Risken är stor att verksamheter som exempelvis rennäringen
och miljöer centrala för en expanderande turistverksamhet på
svensk landsbygd fortsätter att skadas. Vi kan också ställa oss
frågan om de vinster som skapas i den nya omställningsekonomin
stannar i Sverige eller inte. Vinsterna från vindkraftsutbyggnaden,
som till 95 procent ägs av utländskt kapital, stannar inte i
Sverige. Inte heller energin. Däremot kan vi vara helt säkra på
att kostnaderna och alla uppoffringar gör det. Frågan är vem som
vinner mest på den omställning som vi just nu befinner oss i, och
vilka som är förlorare?
|
