 |
|
Fysiskt
välmående men med lägre psykisk livskvalitet,
så kan vår livsstil se ut idag.
|
LIVSKVALITET
Vilsenheten
i Sverige
Vägar
till ett rikare liv
Att
träffa andra människor, samtala, sjunga eller bara vara, är
aktiviteter som man kommer långt med om man vill må bra som människa.
Men för många, som redan förlorat grundtryggheten och hoppet inför
framtiden, krävs något mera. Nu finns denna möjlighet att
utveckla ”något mera” i form av hälsokurser för vårdavdelningar,
på arbetsplatser, på rehabkliniker och som förebyggande hälsosamtal
i självhjälpsgrupper. Och det är svensk forskning, av
religionspsykologen Cecilia Melder, som ligger till grund för de
nya behandlingsformerna som kan öka den självskattade hälsan.
Ulf Svensson: |2013-04-24| Faktum
är att vilsenheten, eller vad vi väljer att kalla detta
fenomen som gör människor ur bruk att hantera existentiella
utmaningar, tenderar att bli vår nästa stora folksjukdom. Vi ser
redan tendensen i dagens frånvarostatistik som visar att
sjukskrivningarna på grund av mental ohälsa visar på en markant
ökning. Intressant att notera är att detta gäller för både de
som har ett arbete respektive de som saknar ett arbete. Världshälsoorganisationen,
WHO, talar till och med om vikten av att utveckla den tredje folkhälsorevolutionen
där vi måste skapa system för att möta komplexa symptom och en
mer sammansatt syn på vad som är hälsa och vad som sjukdom.
Ulf
Kristersson, minister på Socialdepartementet, konstaterar i en
kommentar till den nya frånvarostatistiken att vi blivit allt bättre
på att hjälpa människor med somatiska sjukdomar tillbaka till
arbetslivet men mindre framgångsrika med dem som drabbats av
psykisk ohälsa och psykosociala problem. Enligt ministern saknas
kunskap på detta senare område vilket är mycket olyckligt
eftersom det är den mentala ohälsan som ökar mest i dag. Möjligen
kan Cecilia Melder, präst sedan 20 år och doktor i
religionspsykologi, förklara sambanden och lägga grunden till hur
vi inom svensk hälso- och sjukvård kan hitta modeller för att
utveckla och vidmakthålla en god existentiell folkhälsa.
Vad
är existentiell hälsa
Om
man kort ska försöka definiera existentiell hälsa kan man först
konstatera att, symptom på dålig existentiell hälsa kan ger
uttryck som diffus ohälsa i form av depressioner, uppgivenhet och
olika smärttillstånd. Vid ett gott existentiellt hälsostånd har
man ofta som individ en existentiell grund som innebär att man har
tillgång till ett språk för att tala om dessa ting, en värdegrund
som är självklar, t.ex. en religiös tro samt att man som individ
känner hopp och mening. WHO har inkluderat åtta existentiella
behov: harmoni, helhet, personlig tro, förundran, andlig kontakt,
andlig styrka och just hopp och mening med livet när de ska mäta hälsa
och livskvalitet. Dessa behövs för att få en bättre bild av hur
vi mår, det räcker inte med att bara titta på hur vi mår fysiskt
eller psykiskt.
Att
den existentiella hälsosfären verkligen spelar roll bekräftas av
många ute i den praktiska vårdverkligheten, men dessa aktörer
saknar i dag ofta verktyg för att hantera situationen. För när vi
ska få folk att må bättre måste vi tala om de existentiella frågorna
och ta dessa på allvar. Vi är ju mer än våra kroppar och mentala
förmågor, och hälsa är mer än avsaknad av sjukdom och det är
just dessa dimensioner som den existentiell folkhälsa handlar om
att nå.
Intervention
– gym för själen
Vad
kan man då göra konkret för att må lite bättre när hoppet
sinar? Faktum är ganska mycket. Och till sjukvårdsadministratörernas
och sjukvårdsekonomernas glädje kan man arbeta med patienterna i
grupp vilket dessutom visat sig positivt för patienterna och
gynnsamt för resultaten. Men vad gör man då? Genom olika övningar
når man människor via flera olika kunskapsplan. I Cecilia Melders
modell för existentiell intervention berörs fyra
kunskapsdimensioner eller kunskapsnivåer: fakta, förståelse, förtrolighet
och förnimmelse. Genom de övningar som används i interventionerna
integreras tanke, känsla och handling. Och när inre existentiella
behov och yttre existentiell påverkan möts, blir övningarna
potenta. De patientgrupper som hittills prövat metoderna har det
ofta mycket svårt vilket bekräftar kraften och effekten av
interventionerna.
Kyrkan
mäktar inte med
Tidigare
växte vi upp i ett enhetssamhälle där allt var fixt och färdigt.
Tio guds bud, gemensam värdegrund, ordning och reda – pengar på
fredag, sagor och sägner med en gemensam tolkningsram och en
gemensam karta var några av ingredienserna. I dag lever vi i en
post-modern tid där denna enhetlighet inte längre existerar. Denna
enhetlighet är varken något som går att återskapa eller ens är
eftersträvansvärt. Men, behovet av att tolka livet kvarstår trots
att många trodde att det moderna projektet skulle sopa mattan med
all religiöst inriktad kvarlåtenskap från det tidigare samhället.
Forskningen
visar dock att den existentiella grunden inte nödvändigtvis måste
vila på religiösa grunder utan kan utgöras av andra, så kallade,
meningsskapande system. Dessa system kan utgöras av en kombination
av olika tankar och intryck som inspirerat en, och som på djupet
kan hjälpa människor att hantera de grundläggande behoven. De behöver
inte vara från en eller annan ideologi, politisk övertygelse eller
religion, den kan och är ofta sammansatt av många olika tankar,
med eller utan tro på någon större gudomlig makt. Det som är
viktigt är att de olika delarna i livskartan är bearbetade och överensstämmer
med varandra.
Forskningen
i sin linda
Nu
kan man tro att när man forskat fram de nya rönen, som både tyder
på goda vårdresultat i praktiken och stora ekonomiska vinster att
hämta, borde det vara enkelt att motivera mer, fortsatt och fördjupad
forskning. Men så är inte fallet.
Internationellt
finns i dag en hel del forskning om den existentiella hälsodimensionens
betydelse för hälsa och livskvalitet. I Sverige har vi under
senare delen av 1900-talet varit fokuserade på biomedicinsk och
teknisk innovationer vilket har gett oss stora hälsoframgångar.
Nu, däremot, ökar återigen ohälsan och den är diffus, komplex
och sammansatt. Men forskningspengar till den nya ohälsan är trots
detta svår att utverka eftersom alla nya idéer, även om de är
mycket lovande och kostnadseffektiva, möter en naturlig trögrörlighet
i samhället.
Kanske
miljöminister Lena Eks kommentar av varför nya idéer har så
svårt att komma fram ger viss vägledning, när hon konstaterade
att 97 procent av all lobbning görs av de befintliga företagen.
Det vill säga, de redan etablerade biomedicinska och tekniska
landvinningarna har genom sin tidigare framgångssaga ett stort försprång.
FRISK
OCH MÅ DÅLIGT
Det
saknas dock inte företag inom medicintillverkningen som kommit på
att de flesta av deras patienter både får bot och lindring av
medicineringen men att för vissa grupper mår man inte bättre
trots att man inte längre är sjuka. Ett exempel på detta är HIV
patienter som i Sverige ofta får tillgång till bra vård med den
medicin de behöver men ändå har en mycket lägre livskvalitet än
vad man kunde förvänta sig utifrån hur bra de trots allt mår
fysiskt. Så, fortsättning följer!
Länk
till projektet:
Existentiell
folkhälsa
|
