Vi lever i en eko-modern utopi


	Första steget är att se verkligheten som den är, där inte bara koldioxidutsläppen fortsätter att öka utan att även ökningstakten fortsätter att öka, som är ett nog så stort steg.

LEDARE

Eko-modernism

Vi lever i en utopi!

Martin Hultman heter en forskare i idéhistoria från Umeå universitet. Han har pekat på det orimliga i våra liv. ”Å ena sidan erkänner vi miljöproblemen och deras allvar. Å andra sidan vill vi helst inte ändra samhällets struktur alls!” Kanske borde vi tillägga att vi som individer inte heller är så villiga att ändra på våra vanor, vanor som många gånger är helt ohållbara i termer av klimatpåverkan och resursanvändning. Dessutom växer medelklassen i antal i hela världen och med den konsumtionen.

Ulf Svensson: |2014-10-26| I Sverige går till exempel konsumtionen på högvarv för medelklassen inom områdena bostäder, restaurangbesök, bilar och resor samtidigt som vi rekordsparar. Detta påpekande är intressant att utgå från när man analyserar den politik som nu läggs fast i vårt land och som kommer att vara styrande för lång tid framåt, för våra barn och barnbarn.

Den nya regeringen har tappert tagit tag i heta Stockholmsfrågor som Bromma flygplats, Förbifart Stockholm och nya Slussenbygget. I Göteborg sänker man den nya Hisingsbron med drygt 7 meter vilket försvårar överflyttningen av gods till sjöfart. Vad som kommer att hända med dessa gigantprojekt kommer snart att ge sig men konsekvenserna kommer vi leva länge med, i Stockholm och i Göteborg men också i övriga Sverige. Om vi stänger Bromma flygplats, bygger ihop Stockholm – Göteborg – Malmö med ett höghastighetståg. Samt förlänger denna bana med moderna tåg till Umeå, inklusive bygger Norrbotniabanan Umeå – Luleå, så har vi bundit ihop alla kommuner som har tillväxt i Sverige.

GLESBYGGDEN – HUR FÅR DET MED DEN?

Mina funderingar handlar om vad detta innebär för övriga kommuner i Sverige, kommuner som redan tappat och tappar invånare och som får allt mindre resurser för service, infrastruktur och jobbsatsningar.

Sverige är till exempel det land i Europa som i dag har den snabbaste urbaniseringstakten. Av 290 kommuner krympte i fjol befolkningen i var tredje. Tittar vi fyra decennier tillbaka i tiden har invånarantalet minskat i hälften av alla kommuner. Kort sagt krävs smartare landsbygdspolitik där vi måste tar vara på de krafter som vill vara kvar, ge dessa bättre förutsättningar att utvecklas och satsa rejält på att uppgradera samhällsplaneringen så att människor och resurser kan frigöras, brukas och ingå i kreativa nätverk. Det vill säga om vi vill att hela Sverige ska leva.

Samhällsekonomiskt lönsamt

Många länder har som exempel byggt ut höghastighetsnät för tågtrafiken med bekväma, snabba och miljövänliga resor. Med höghastighetsbanor menas banor där tåg kan köra 250 kilometer/h eller mer utan korglutning. Några sådana banor finns ännu inte i Sverige. Om vi bygger ut denna transportlösning tar det emellertid lång tid innan man kan börja räkna hem vinsterna samt även många år innan vi kan börja trafikera dessa banor överhuvudtaget. Eller för att vara exakt, om man ska tro forskarna, är det inte ens säkert att det blir svarta siffror överhuvudtaget. Den analys som gjordes för Expertgruppen för miljöstudier av spanjoren Ginés de Rus, professor i nationalekonomi och som har utvärderat höghastighetsbanor i hemlandet Spanien, är inte ens banorna mellan Madrid-Sevilla respektive Madrid-Barcelona lönsamma trots högre befolkningsunderlag än i Sverige.

Även miljövinsterna tar tid att hämta hem. Detta beror på att resursanvändningen uppströms, dvs. alla insatsvaror, byggprocessen samt markberedning och grundarbeten har en stor klimat- och resurspåverkan. Dessutom ska banan underhållas när den är klar vilket självklart – (vilket dock inte varit självklart för det befintliga järnvägsnätet som bli allt sämre på allt flera sträckor) – också har en klimatpåverkan. Till slut gäller det att biljettpriserna inte får bli för höga så att mindre bemedlade istället blir hänvisade till buss, bil och flyg eller helt avstå från att resa. Men, vi kan också i efterhand säga att den ursprungliga järnvägsutbyggnaden på 1800-/1900-talen har gagnat vårt land, vår ekonomi och allas vår rörlighet till gagn för det demokratiska samhälle som vi fortfarande lever i.

Elbanor

Man kan också lägga till att om infrastrukturinvesteringar råder stor konkurrens. Detta kan innebära att järnvägssträckningar och kraftfullt underhåll i hela landet får ett allt mindre utrymme i samhällets infrastrukturbudgetar. Många av Sveriges 290 kommuner har ju en krympande befolkning och de som lämnar landsbygdskommunerna är dessutom de som är i arbetsför och barnalstrande ålder. Om inte villkoren för transporter och kommunikation avsevärt förbättras får vi med stor säkerhet både se en ny politisk karta och en ekonomisk dito. Man kan fundera på var i landet som de nya elvägarna kommer att etableras. En gissning är att det är där de gör störst nytta, det vill säga i de områden där transportarbetet är som högst vilket borde vara i områden med stark och växande ekonomi. Kort sagt; inte i våra landsbygdskommuner eller i glesbygdsområden som därmed tappar ännu mer utvecklingskraft. Frågan om ”hela Sverige” blir därför alltmer prekär i termer av jämlika levnadsvillkor i hela landet. Så vad gör invånarna i dessa kommuner när de ser höghastighetstågen svischa förbi och den närmaste flygplatsen stängs?

Vägvalet i början av 1990-talet

I den analys som Martin Hultman gjort händer något i början av 1990-talet. Från att vi på 1970-talet började tala om småskalighet, decentralisering, förnybara energikällor, ekologiskt och kretslopp verkar vara som bortblåst på 90-talet. Nu blev så kallade miljöinvesteringar som främjar tillväxt, eller snarare grön tillväxt, lösningen på alla problem. Begrepp som just grön tillväxt och decoupling, som betyder frikoppling mellan att ekonomin växer och denna tillväxt inte nämnvärt påverkar miljön, blev ett nytt mantra för att fortsätta ungefär som vanligt. Många har genomskådat detta och begreppet greenwashing, ungefär grönmålning eller gröntvättning innebärande att de som bedriver verksamhet som är tveksam ur miljösynpunkt med en dåres envetenhet försöker skönmåla sin verksamhet via förledande marknadsföring, blev ett nytt landmärke för dem som förstod vad som började hända.

kakan kan ätas och samtidigt behållas

Martin Hultman beskriver denna process med att ”kakan kan ätas och samtidigt behållas”. Tyvärr finns det många inom miljörörelsen som hoppat på detta tåg som innebär att energi- och resursuttagen hela tiden stegras, har en övertro på tekniska landvinningar och till och med hävdar att ”hållbarhet kräver gruvor” vilket uttalades av tidigare miljöminister Lena Ek och tidigare näringsminister Annie Lööf. För sant är att mobiltelefoner, vindkraftverk, miljöbilar, datorer med flera ”gröna produkter” kräver omfattande exploatering i Sverige och i vår omvärld. Om de tankar som fanns på 1970-talet kan återkomma i en ny modernare tappning, återstå att se.

Men första steget är att se verkligheten som den är, där inte bara koldioxidutsläppen fortsätter att öka utan att även ökningstakten fortsätter att öka, som är ett nog så stort steg.

RLC