 |
| |
Rent
vatten är vårt viktigaste livsmedel.
|
Foto:
RLC |
VATTNET
I SAMHÄLLSPLANERINGEN
Dricksvattnet
Ingen
ansvarar för helheten
Dricksvatten
är enligt den samlade politikerkåren vårt viktigaste livsmedel.
Detta framgick nyligen av en debatt i Sveriges Riksdag om vattenvård.
Men vattnet är inte bara en omhuldad resurs utan också en hotad
tillgång.
Ulf
Svensson: |2019-05-07|
För att få stadga i dessa frågor beslöt därför Sveriges
Riksdag redan 1999 att fastställa 16 miljökvalitetsmål där ett
av målen handlade om ”grundvatten av god kvalitet”. Vi kan i
dag konstatera att trots införandet av detta miljömål är vår
dricksvattenförsörjning hotad på grund av att främst vårt
grundvatten är utsatt från en rad olika miljöhot. Torka och översvämningar
i klimatkrisens spår är exempel på nya utmaningar som gör
vattenfrågan än mer komplicerad. Till dessa utmaningar kan nu också
läggas mikroplaster och läkemedelsrester. Frågan är hur vi
hamnat här?
Statligt
verk läggs ner
Tidigare
har vattenresurserna varit föremål för en omfattande omsorg från
samhällets sida. Det statliga verket Statens Planverk – som lades
ner 1988 – hade långsiktig hushållning av mark- och vattentillgångar
som sitt viktigaste arbetsområde. Inom detta verksamhetsområde
kartlades anspråken på vattenresurserna, vilka tillgångar vi
hade, hoten samt Intressekonflikterna. Genom att samtliga perspektiv
lyftes upp på ett tidigt stadium i samhällsplaneringen, underlättades
beslutsfattande för politiker, planerare, företagare, jordbrukare
och kommunledningar. Kunskaperna var omfattande och vägde tungt i
den långsiktiga planeringen. Allt samlades i den nationella,
fysiska riksplaneringen där helheten vägde tungt.
I
dag är frågorna uppsplittrade på en rad olika myndigheter och
statliga verk vilket gör att olika intressekonflikter varken uppmärksammas
på ett tydligt sätt eller i ett tidigt skede i planeringen.
Exempelvis är våra så kallade reningsverk inte bara en källa
till rening utan också en källa till utsläpp av en rad olika
gifter och andra skadliga ämnen. Det slam som ackumuleras i dessa
reningsverk, som innehåller många av vårt moderna samhälles
allra värsta gifter, läggs till exempel på vår bästa åkermark
där vi odlar våra livsmedel. Till detta av slam förgiftade
jordbruksmarker ska också läggas den giftspridning som kommer av
jordbruket självt där bekämpningsmedel, gödsling och växtnäringsämnen
är andra hot mot många dricksvattentäkter.
Det
orenade vattnet som trots reningsverken släpps ut i olika
recipienter – främst sjöar och hav – hotar dessutom vårt råvatten
i våra vattenverk som tillverkar vårt dricksvatten. Det vill säga
att våra två huvudkällor till vårt viktigaste livsmedel –
grundvattnet och råvattnet i våra sjöar – är hotat.
Det
finns vägar framåt
Om
vi återigen ska få en helhetsbild av samhällets mark- och
vattenresurser måste den uppsplittring som skett inom samhällsplaneringen
snarast åtgärdas. En rad myndigheter arbetar med frågan men frågan
är hur samordningen egentligen ser ut. Som ett exempel på den
misshushållning som sker idag är kanske frågan om organiseringen
av vatten och avlopp – VA-frågan – den mest prekära. I dag
satsar Sveriges 290 kommuner stora resurser på att jaga enskilda
fastighetsägare och deras små avlopp med att antingen ansluta sig
till det kommunala avloppsnätet, med avgifter upp till en miljon,
eller betala dryga vitesbelopp. En stoppad vetenskaplig rapport
visar att de åtgärder som samhället föreslagit för enskilda
avlopp är helt missriktade. Frågan är när vårt samhälle ska ta
tag i de verkligt stora utmaningar för vårt viktigaste livsmedel,
rent dricksvatten för alla hushåll i Sverige?
Ulf
Svensson är civilekonom |
