För
25 år sedan kom en kraftfull varning om en planet i
kris
Vårt
hotade hem
Rolf
Edberg, författare och samhällsdebattör, sammanställde
för tjugofem år sedan en antologi om en planet i kris.
Boken ”Vårt hotade hem” (Bra böcker, 1982) är i
sann mening äkta profetisk.
en
rad av tidens
svenska forskare och samhällsvetare, med stor kunskap
och insikt om både människor och människors
beteenden, bidrog med verklig kunnighet, och med
avsikten att varna oss för vår egen livsfarliga livsstil.
Nu
hjälpte inte varningen. Politiker och marknadens aktörer
ville inte höra talas om sådana obekväma sanningar.
Dessa sanningar skulle bara förstöra livsstilsidealen,
det vill säga, det som kom att utgöra vår tids
konsumism till döds. Och idag går fortfarande livsstilsidealen
före överlevnadens intressen.
Nedanstående
text är utdrag helt från boken Vårt hotade hem från
år 1982.
”Besättningen
på rymdskeppet Jorden befann sig uppenbart i myteri mot
universums ordning.”
Ed
Mitchell, Apollo 14, astronaut
hur
förvaltar vi vårt
hem i rymden? Under de senaste korta ögonblicken i
jordens historia har människans egen förmering, en
otyglad teknologi, misshushållningen med klotets
resurser, föroreningarna av livsmiljön och fingrandet
på det totala ödeläggelsevapnet har lett fram till en
situation som inte kan jämföras med någonting
tidigare.
Jorden
har blivit en planet i kris!
Länge
handlade vi aningslöst. Vi visste för lite om följderna
av vår hantering. De senaste decennierna (fram till
1982) har emellertid givit oss en ny medvetenhet om de
hot vi själva skapat mot vårt hem. Varningsropen har
ökat i styrka, nya globala organ har satts upp för att
tackla problemen.
Allt
som i nuet kan tyckas tyngande samlar sig till slut, som
Rolf Edberg framhåller i bokens epilog, till en
förkrossande enkel fråga:
Hur
ska den jord se ut som vi lämnar till våra efterkommande?
”planetariskt
självmord.”
I boken Vårt hotade hem bidrog tolv forskare och samhällsvetare.
Erkänt betydelsefulla människor i samtiden.
Den
dåvarande FN-ambassadören Alva Myrdal, varnade
för ett ”planetariskt självmord”:
”Framtidens
generationer kommer att få läsa i historieböckerna
– om det finns några – att mot slutet av tjugonde
århundradet greps människorna av en oförklarlig lust
att målmedvetet arbeta på att förstöra denna vår
planet”
Professor
Nils I. Meyer: ”Olja och naturgas har snart
eldats upp, det stora valborgsmässobålet har brunnit
ner. Hur ska vi kunna mjuklanda i nya energisystem om vi
inte planerar i tid?”
Professor
Anders Rapp: ”Jord förskingras, öknar sprider
sig, människans försörjning hotas. Endast i samarbete
med naturen kan jordens bördighet bevaras.”
Fil.dr.
Malin Falkenmark: ”Vattnet bestämmer på olika
sätt livets kvaliteter. Samhällets fortbestånd beror
på hur vi förvaltar våra vattentillgångar.”
Fil.dr.
Rolf Edberg: ”Ett mord på regnskogen kan bli
största tragedin i livets historia – den gömmer möjligheter
som kan bli avgörande för framtidens människor.”
Professor
Olav Gjærevoll: ”De ekologiska resurserna
bildar grunden för våra möjligheter till ett rikt
liv. Modern resursförvaltning måste bygga på
ekologiska principer.”
Pol.
Mag. Lennart Daléus: ”Det störda kretsloppet.
Att strö jordens tillgångar som föroreningar över världen
verkar oklokt. Det är ändå vad vi håller på med.”
Författaren
Björn Berglund: ”Revorna i väven. Mänsklighetens
fortbestånd hotas av utarmningen i välfärdens
centrum. Ska förnyelsen komma från de avlägsna stränderna,
de djupa skogarna, de fattiga gränstrakterna?”
Lars
Bondestam, Karl-Erik Eriksson och Britta Jungen:
”De globala klyftorna. Målet vi måste sträva mot:
en mänskligare och mera solidarisk värld, grundad på
självtillit.”
Professor
Georg Henrik von Wright: ”Människan, naturen
och tekniken. Att spå undergång är inte fruktbart.
Att hoppas undgå ett hot utan att göra något är dåraktigt.
Skall vår ängslan bli en visdomskälla?”
Ovanstående innehåll utdrag ur boken Vårt
hotade hem
och
av jordens naturresurser
blir resultaten i slutändan bara sopor, i
människans tappning. Vi har rusat över mållinjen, och
ser början till nedräkningen med en accelererande
förstörelse av livsbetingelserna. Det är ett mord på
kommande generationer och redan drabbade miljöoffer.
Nu
är det viktigt att alla, helt solidariskt hjälper
dagens ungdom att kraftfullt reagera, och ge dem allt
stöd som står i vår makt! Om vi aldrig förr tagit
ansvar för varandra, är det dags att göra det nu!
Plikten kallar – en värld för alla!
Paul
Lindberg
Senast
uppdaterat 2007-09-10
|