Paul Lindberg: |2020-05-05|  Coronapandemin öppnade insikten för den industriella överproduktionen när den tvingades ta paus. I epidemins cyniska lugn uppenbarades istället en planet i ett lugnare tempo, som visar upp exemplariska industristäder utan smogg och med blå himmel. Vi kan naturligtvis inte avstå från de industriella behoven för mänsklighetens förnödenheter. Men vi kan avstå det som vi inte behöver. Framförallt måste vi avstå från allt det som saboterar livet på planeten och dess möjligheter för överlevnad.

Coronakrisen fick många att öppna ögonen. Människan och livet på planeten hotas i första hand på två fronter, men som tecken kan visa vägen för de nödvändiga åtgärderna, och som heller inte kan kringgås.

Tecken har alltså uppenbarats kring planetens klimatsituation om vad som måste åtgärdas för ett kvalitativt och nödvändigt tillfrisknande. Det vill säga: det totala ansvaret för världens behov för överlevnaden och för den goda samstämmigheten.

Globala ekonomin måste civiliseras

Världshandeln grundas helt på profitsuget – det vill säga att kamma hem kosing. Ja, precis som Joakim von Anka. Aktiehandeln är makt, och makt föder driften för ökad maktvinning. Det gäller för hela världen, vare sig det är diktaturer av olika slag – kommunism eller liberalism. De samlar pengamakt på liknande sätt. Alternativa möjligheter finns naturligtvis – med socialhumanistiska värderingar – men som hålls borta av den globala storfinansen, vilka egentligen är roten till bland annat den globala uppvärmningen. Därför måste en kvalitativ urskiljning skapas för urvalet av det som är behövligt för livet på planeten, och för det som kan avvaras för exempelvis skadlighet för livet.

Alltså – det nödvändiga måste ersätta det skadliga!

En sådan debatt finns i dag och är ett av mänsklighetens hetaste ämnen – debatten om den globala uppvärmningen och hotet mot livet på planeten. Den frågan måste accentueras i en allomfattning som ger större resultat.

Makten på Jorden ser likartad ut, och med liknande konsekvenser för livet och mänskligheten – även om skillnaden från förr i tiden och i dag har förändrats. Men det nu destruktiva maktförhållandet över världssamhället missgynnar livet på planeten. Och det är ett allvarligt problem för den nuvarande världsordningen, minst sagt.

Världsekonomins försummelser

Pandemin har visat att den globala storfinansen i det stora hela är farligt och ineffektivt vid kriser av de allra flesta olika slag. Större hot mot livet på Jorden är självklart den globala uppvärmningen som utgör hotet mot människans livsbetingelser. Ja, pandemin och den globala uppvärmningen har utvecklats till gigantiska hot även mot storfinansens globalisering och till stor del orsakats av dess eget verk.

Bristen av åtgärder med denna förstockning har andra krafter fått sätta till. Som om någon på grund av nödvändighet skulle ha skruvat åt kranarna. Och så är det också förstås. Kranarna dras ned för möjligheten att korrigera bristerna, om det inte görs så klappar klimatsystemet ihop av en så kallad tipping point. Det är vad som närmar oss.

Det internationella kapitalägandet oroas över hur de efter Coronapandemin ska återfå sitt statusförhållande. Pandemin utgör ett rejält hot mot den nyliberala globaliseringen, som dessutom lagts till grund av den egna totalitära handelspolitiken – Global Earth & Money Co. Det har ett klart samband som visar vem som äger planeten Jorden.

En vägande åtgärd måste vara en avsevärd minskning av den nuvarande världshandeln. Detta för att istället låta öka den lokala närproduktionen och möjligheterna att bistå behoven för lokalsamhällena. Återhämtningen efter Coronapandemin kan skapas med de egna behoven som produceras och levereras smidigast i Sverige. Det gäller ökad och närliggande produktion av livsmedel; produktionsökning av inhemsk klädnad – och med en mängd fundamentala produkter.

Konkurrensförtrycket drabbar löntagarna

Industriella exportprodukter från och till Sverige är i dag till stor del klimatnegativa, som exempelvis bilindustrin. Den tillverkningen ger stora inkomster, men det ger ännu mera problem för den globala uppvärmningen. Industrin måste ställas om för att rädda klimatet, annars fortsätter klimatuppvärmningen. Och den omställningen kan heller inte gälla på industrins villkor – det gäller för mänsklighetens nödvändiga behov. Det måste bli ett faktum.

Det största sveket mot löntagarna är trots allt världshandelns konkurrensideologi. Det gäller konkurrensen av varuproduktionen, som ska pressa priserna genom ökad arbetsprestation och låglöneförhållanden. Det är alltså världens löntagare som i första hand möjliggör massrikedomen i den rika världens medelklass och den kapitalägande aristokratin. Det är fruktansvärt orättvist. Och detta förhållande har medvetet skapats av den så kallade nyliberalism som hela världshandeln bygger på.

Det kan vara så att den globala uppvärmningen inte går att stoppa om man inte kan reducera den globala nyliberalismens ideal och maktpåverkan.