Påminnelse om en viktig bok i  tiden för en angelägen livsstilsförändring.	Foto: Corel

Förord av Anders Wijkman till boken 

"Vår tids största utmaningar"

För snart trettio år sedan ringde det på min telefon. Jag var verksam i Röda Korset och personen som ringde var László Szombatfalvy. Döm om min förvåning när han presenterade sitt ärende. "Jag vill hjälpa till att finansiera en film som ska skapa opinion mot kärnvapnen och för en ny världsordning", var Lászlós budskap. "Det ska vara en spelfilm av hög kvalitet att visas på biografer över hela världen", fortsatte han. "Det gör inget om den kostar. Ändamålet är viktigare än något annat."

 Anders Wijkman: |2011-11-11| Samtalet ägde rum under den tid då Brezjnev satt vid makten i Kreml och Reagan i Vita Huset. För den som är ung idag kan det vara svårt att relatera till. Men kärnvapenhotet då

vilade som en tung skugga över världen, ungefär som klimathotet framstår för många människor i dag. László Szombatfalvy trodde att jag som Röda Korset-chef kunde trolla med knäna och få en regissör, typ Ingmar Bergman, att ta sig an uppgiften. Jag gjorde försök, men utan att lyckas.

Frågan rann ut i sanden och så småningom kom mötet mellan Gorbatjov och Reagan i Genève och kärnvapenhotet bedarrade, åtminstone för stunden. Många år senare tog László återigen kontakt. Även denna gång med viktiga frågor för världen som sitt ärende. Vi bestämde träff och samtalade under timmar om befolkningsfrågan, fattigdomen, miljöförstöringen och klimathotet.

Mötena har sedan avlöst varandra. Vi har lärt känna varandra väl och förenats i vår övertygelse att utvecklingen i världen måste byta spår. Den typ av tillväxttänkande som dominerar politiken över hela världen kommer steg för steg att förstöra ekosystemen och leda till ett alltmera instabilt klimat. Resultatet

kan inte bli annat än att det ekonomiska systemet kollapsar.

EN NY BOK OM MÄNNISKANS ÖDESFRÅGA

Den bok som László nu ger ut handlar om människans ödesfrågor. Han skriver med stort allvar och engagemang. Med tanke på hans bakgrund hoppas jag att den når många läsare både i näringslivet och i politiken. Det är ovanligt att personer, som arbetat i den finansiella sektorn, engagerar sig med sådan kraft i problem på samhällets skuggsida. Lászlós bok innehåller många tänkvärda resonemang och förslag. Hans tankar om världens rättsordning – eller brist på rättsordning – är mitt i prick. Det är självklart att hela systemet för hur världen styrs måste anpassas efter dagens verklighet och inte, som nu är fallet, utgå från världen som den såg ut efter andra världskriget.

Men den viktigaste frågan i boken rör inte oväntat klimatet. László pekar med rätta på bristen på riskvärdering i debatten. Han jämför med andra områden – som trafikflyget – och konstaterar att när det gäller klimatet, undviker vi sorgfälligt att diskutera risker, som är många potenser större än dem vi ryggar för på andra områden. Det är naturligtvis ytterst ett svek mot dagens medborgare, men än mer mot kommande generationer.

Lászlós poäng är att om människor förstod riskerna så skulle viljan att vidta åtgärder vara många gånger större – och därmed trycket på de politiska beslutsfattarna. Boken är där med en stark plädering både för större allvar och ärlighet i klimatdebatten. Det är min förhoppning att Lászlós bok ska nå en bred läsekrets och hjälpa till att skärpa fokus i den livsviktiga diskussionen om allas vår gemensamma framtid.

De frågor László tar upp borde vara det vi diskuterar allra mest. Ändå är det så svårt att få utrymme i debatten. Lászlós försök är värt all respekt. Han är en god exponent för Harald Ofstads devis: "Man ska ta allvarligt på det allvarliga."

Anders Wijkman är f.d. ledamot av Europaparlamentet; f.d. biträdande generalsekreterare i FN, och

policydirector i FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

Författarens förord 

Mänsklighetens största aktuella problem

László Szombatfalvy |2010-06-15|. Sensommaren 2007 drabbades världsekonomin av en finanskris som snabbt fick mycket omfattande och allvarliga konsekvenser.

Året därpå havererade flera stora, välkända affärsbanker världen runt. För att förhindra en kollaps av det internationella betalningssystemet tvingades regeringar även i de mest kapitalistiska länderna att nationalisera banker eller ge dem skattefinansierade överlevnads lån av tidigare okänd storleksordning. Parallellt med detta började världens centralbankschefer att chocksänka styrräntorna i ovanligt samordnade aktioner, vilket ledde till att dessa räntor i början på 2009, som på många håll låg strax över noll, ett rekord i sig.

Finanskrisen påverkade ganska omgående den reala ekonomin med följd att det ena landet efter det andra hamnade i recession med kraftigt stigande arbetslöshet som följd. Många hävdade att världsekonomin stod inför sin värsta utmaning sedan världsdepressionen på 1930-talet. Andra såg denna ekonomiska kris som slutet på epoken med aktieägarvärde och finansiell ingenjörskonst som högsta mode. De mest pessimistiska tyckte sig ana början till slutet för konsumtionssamhället.

Denna ekonomiska kris är fortfarande en bister realitet för världssamfundet när dessa rader skrivs. Ändå ter den sig synnerligen beskedlig till sin omfattning jämfört med några av de andra problem som världen står inför, och den framstår dessutom som långt enklare att lösa.

Sedan jag lämnade aktiemarknaden för åtskilliga år sedan har jag ägnat en hel del tankemöda åt frågeställningar bortom nationalekonomernas och företagsanalytikernas värld. De senaste åren har jag framför allt varit inriktad på att identifiera och analysera mänsklighetens största, aktuella problem. Ju djupare insikter jag har fått i ämnet, desto mer bekymrad har jag blivit. Världssamfundet står inför mycket stora utmaningar, större än någonsin tidigare. Riskerna i situationen är underskattade på grund av dålig eller obefintlig riskanalys.

De viktigaste faktorerna bakom riskerna syns varken på den politiska dagordningen eller i samhällsdebatten, och dessutom saknas en politisk, global organisation med insikt, makt och befogenhet att ta itu med problemen.

När det gäller klimatförändringen befinner sig mänskligheten redan i riskzonen. Därför har jag satt mina tankar på pränt*. För att så många som möjligt ska ha tid att ta del av innehållet har textmängden medvetet begränsats. De som ändå inte anser sig ha tid att läsa boken, men är intresserade av ämnet, kan bilda sig en viss uppfattning om innehållet genom att med eftertanke studera ett enda uppslag, nämligen sidorna 74–75, där världssamhällets största problem och risker samt deras orsaker och inbördes påverkan illustreras i diagramform.

Jag är ingen vetenskapsman och har således ingen djup kunskap om respektive delområde. Däremot hoppas jag att mitt riskorienterade synsätt och mitt sätt att strukturera allmänkunskap ska öka insikten om att det omgående krävs radikala, mycket långtgående åtgärder för att riskerna för verkligt stora katastrofer inte ska fortsätta att öka på ett helt oförsvarligt sätt.

*) Här vill jag framföra ett stort tack till vännen Björn Franzon som inte bara granskat språket i denna bok utan också hjälpt till med dess struktur och som lagt ned många timmar på att göra innehållet mera lättläst.