IHS


	Samtidigt som en tredjedel av världens befolkning saknar toaletter slösar vi vatten och växtnäring genom att blanda samman allt; därmed degraderas två centrala resurser – rent dricksvatten och ren växtnäring.	Foto: RLC

samhällsbygget

VA-sektorn möter framtiden

Med skygglappar och halmstrån

Bygg- och anläggningsverksamhet står för cirka en tredjedel av energianvändningen globalt och därmed för en stor del av koldioxidutsläppen. En del av CO²-utsläppen utgörs av VA-sektorn, det vill säga vår vattenanvändning och vår avloppshantering.

Ulf Svensson: |2018–08–10| Hela VA-systemet ger upphov till ett klimatavtryck i form av grävning, rördragningar, sprängning, material, transporter, reningsverk och drift samt omfattande slamhantering. Några siffror kring koldioxidutsläppen finns dock ej framtagna vilket är mycket anmärkningsvärt.

Kretslopp saknas. Det mest karaktäristiska med vårt nuvarande VA-system är att det saknas ett kretslopp där klosettinnehållet – den bredspektrade växtnäringen med fosfor, kväve, kalium, svavel och dess humus inklusive mikronärsalter – tas om hand. Det som i dag återförs tillbaka till samhället är i form av slam från reningsverken där klosettinnehållet är uppblandat med hela samhällets avfallskategorier från industrier, sjukhus, dagvatten och liknande. Här ingår alla de gifter, metaller och svårnedbrytbara kemikalier och hormonstörande ämnen vi använder inom olika verksamheter och som via reningsverken antingen läcker ut i vattendragen eller hamnar på åkrar eller kring gruvor.

Medan övriga verksamheter i samhället har etablerat kvalificerad källsortering av olika avfallsfraktioner har denna utveckling helt gått förbi VA-branschen. Tvärtom vill denna samhällssektor, uppbackad av ekonomiskt starka aktörer, fortsätta utbyggnaden av VA-nätet så att hela Sverige omfattas. Man vill dessutom att VA-taxorna ska fördubblas för att det hela ska gå ihop. Nu har man också fått med två pensionsfonder som ska finansiera expansionen.

Är avloppsreningsverken lösningen? Det är avloppen som hotar inte bara haven utan också vår åkermark där vi odlar det mesta av vår mat samt foder till våra kor. Faktum är att när våra reningsverk släppt igenom den mesta av växtnäring från vårt toalettavfall ut i haven, och därmed ökar på algblomningen, skickas en stor del av det som är fast – det vill säga allt slam – till vår åkermark där vi odlar vår mat. Man kan ibland läsa om att nästa 90 procent av fosforn samlas in i våra reningsverk och merparten av kvävet. Men frågan är vart det hamnar och vilket nytta det gör? I Mjölby kommun släpper avloppsreningsverket ut mer kväve i Svartån än vad EU tillåter vilket fått Länsstyrelsen i Östergötland att hota med böter. Detta kväve hamnar så småningom i Östersjön och ökar på algblomningen.

Men frågan är mer komplicerad än så eftersom det finns en pågående tvist mellan EU och Sverige om just kvävereningen. Sverige vill ha ett undantag från dessa regler på grund av klimatskäl – eftersom vi har ett kallare klimat – vilket i praktiken innebär att kväveläckagen fortgår från våra avloppsreningsverk, det vill säga inte bara reningsverket i Mjölby utan alla reningsverk i Sverige. Just denna fråga ligger nu i EU-domstolen. Och i Stockholm skickar vi vårt slam till Norrland som blir till fyllning kring stora gruvor. Eftersom slammet är giftigt förgiftas också vår natur, all fisk och alla skaldjur, bär och svamp, åkermarken och som sagt, maten till korna som förser oss med olika mjölkprodukter.

Lagar ignoreras. Utöver att VA-industrin överinvesterar i linjära resursflöden och gammal teknologi som inte längre är relevant har man samhällets stöd, trots en nyligen avslutad statlig utredning i ämnet. En konsekvens av denna ordning är också att trots lagar som säger att enskilda avloppsanläggningar – som varken är ett hot mot miljö eller hälsa – underkänns när kommuner bygger ut VA-nätet, det vill säga rakt emot lagar och förordningar. Och en konsekvens av detta är att människor som inte har råd att ansluta sig till det kommunala VA-nätet tvingas sälja trots att samma kommun tidigare kan ha godkänt den enskild anläggningen.

Än värre är kanske alla de fall där kommunens inspektörer underkänt en anläggning, som efter att en fastighetsägares egna undersökningar, visar sig ha en perfekt fungerande anläggning. Detta hände senast i Sollefteå kommun. I en rapportsändning den 8 juni intervjuades pensionären Sven-Olof Jansson i Graninge om sitt enskilda avlopp, som blivit underkänt av kommunens inspektörer, men som visade sig vara tjänligt som dricksvatten. Men det var först efter att han själv skickat in prover på avloppsvattnet, som mynnade ut i ett dike intill Graningesjön, efter att avloppsvattnet passerat markbädden som detta uppdagades.

Även världshaven hotas. Den svenska regeringen har engagerat sig i världshavens nedsmutsning och degration. Det senaste hotet handlar om all plast som deponeras och skadar den marina miljön. Den amerikanska organisationen Oceana – en sammanslutning miljöorganisationer - som efter att ha konstaterat att bara 0,5 procent av alla ideella resurser inom miljöområdet gick till att rädda världshaven bildade en paraplyorganisation med syfte att upplysa allmänheten om tillståndet i världshaven. De har konstaterat att toalettavfallet är den enskilt största föroreningskällan av världshaven. Kanske borde detta föranleda regeringen att satsa mer resurser på alternativa VA-lösningar.

Det hållbara samhällsbygget. När hela kedjan kring mark- och vattenhushållningen analyseras, hoten och möjligheterna, kan man konstatera att avloppssektorn befinner sig långt ifrån cirkulär ekonomi. Samtidigt som en tredjedel av världens befolkning saknar toaletter slösar vi vatten och växtnäring genom att blanda samman allt; därmed degraderas två centrala resurser – rent dricksvatten och ren växtnäring. Källsorterande toalettsystem har funnits sedan slutet av 1930-talet i Sverige och det pågår fler försök att åter sluta kretsloppen utan att blanda in hela industrisamhällets avlopp. Flera av försöken fick stöd av både kommuner och statliga myndigheter, så frågan är varför det sker så lite inom detta område när möjligheterna är större än de någonsin varit och de negativa effekterna på de ekonomiska, sociala och miljömässiga hållbarhetsmålen växer för varje dag?

RLC