 |
|
Som humanitär hjälporganisation kan Läkare utan
gränser inte acceptera att människor lider och dör i det tysta.
Foto:
LUG/Ron Haviv
|
LÄKARE
UTAN GRÄNSER
Utan
mediebevakning
Katastroferna
syns inte
En
ny rapport från Läkare utan gränser, publicerad på DN Debatt,
121025, visar att flera stora humanitära kriser har gått
svenskarna förbi. Medierna bär en del av ansvaret för detta och
bör arbeta för att ge en mer mångsidig bild av den humanitära
situationen i världen så att fler liv i längden kan räddas,
skriver Johan Mast, generalsekreterare för Läkare utan gränser.
|
Johan Mast: |2013-01-25| En
ny rapport från Läkare utan gränser visar att flera stora
humanitära kriser har gått svenskarna förbi. Medierna bär en del
av ansvaret för detta och bör arbeta för att ge en mer mångsidig
bild av den humanitära situationen i världen så att fler liv i
längden kan räddas, skriver Johan Mast, generalsekreterare
för Läkare utan gränser.
I
humanitära kriser som ingen känner till kommer människor med
största sannolikhet att få mindre hjälp. Kunskap och medvetenhet
påverkar människors engagemang, viljan att ge pengar till
hjälparbete och vad de tycker om svensk biståndspolitik.
ALLMÄNHETEN
KAN PÅVERKA
Till
viss del kan allmänhetens kännedom även påverka vad politiker
prioriterar. Om vi i Sverige aldrig hade hört talas om
jordbävningen i Haiti skulle vi inte ha engagerats att skicka
hundratals miljoner kronor för att hjälpa de drabbade. Och Läkare
utan gränser hade haft svårt att ge vård till de drygt 350.000
människor vi till slut behandlade på plats.
Om
vi i Sverige inte hade fått rapporter om undernäringen på Afrikas
horn i fjol hade troligtvis väldigt få visat sådan solidaritet
och sådant stöd till de drabbade människorna.
Uppfinningar och
lösningar som underlättar människors liv,
|
|
|
Johan Mast, generalsekreterare för Läkare utan
gränser. Foto Mikael Silkeberg |
|
blir inte heller till
om vi inte vet vilka problem som finns. Vikten av att alla –
organisationer, medier, allmänheten och politiker – har en så
aktuell bild som möjligt av den humanitära situationen i världen
går inte att överskatta.
”Kriserna
svenskarna glömt”
Rapporten
”Kriserna svenskarna glömt” som Läkare utan gränser släpper
i dag, visar att en rad stora kriser har gått svenskarna förbi.
Via TNS SIFO frågade vi 10 000 svenskar vilka länder eller
platser de kunde nämna där det enligt deras uppfattning rådde en
humanitär kris. Endast 0,6 procent av de svarande nämnde
Centralafrikanska republiken, trots att nästan två miljoner
människor i landet uppskattas befinna sig i ett humanitärt
nödläge.
Våra
egna undersökningar visar att dödligheten i landet är bland de
högsta vi sett någonstans under de senaste åren och ligger långt
över gränsvärdena för vad som brukar känneteckna en humanitär
kris.
Vidare
nämnde endast en av trettio svarande Jemen, där en mycket stor del
av landets befolkning är i behov av humanitär hjälp. Läkare utan
gränsers personal på plats vittnar om hur våld och osäkerhet
hindrar människor från att söka livräddande vård. Andra stora
kriser som väldigt få kommer att tänka på är de i
Elfenbenskusten, Kenya och Zimbabwe som var och en drabbar
miljontals människor.
svenskarnas
medvetande
Som
kontrast nämnde tre av fyra svarande Syrien och hälften nämnde
Somalia. Fler än var tredje nämnde antingen Sudan eller Sydsudan
där flera kriser pågått samtidigt under året.
Det
är visserligen bra att flera av dagens aktuella humanitära kriser
har nått in. Och det vore kanske inte
förvånande om kriser som endast drabbar ett fåtal personer i ett
land långt borta passerar obemärkta förbi – även om kriserna
är katastrofala för dem som drabbas. Men när miljontals
människor berörs och far illa, och det ändå är ytterst få
svenskar som känner till händelserna, då bör vi fråga oss
varför vi vet så lite, när så många lider så mycket.
Medier
är för många svenskar den främsta källan till aktuell kunskap
om omvärlden. I rapporten ”Kriserna svenskarna glömt”
undersöks därför även svenska mediers bevakning av de
humanitära kriserna. Analysen visar med stor tydlighet att de
kriser som flest svenskar kan nämna också är de mest omskrivna.
den
minst kända krisen
Den
allra mest kända krisen, den i Syrien, är också med stor marginal
den som fått störst publicitet. Den förekommer i mer än fem
gånger fler artiklar (25 169 under januari–augusti) än den kris
som blev näst mest omskriven. Vi ser också att de kriser som är
minst kända bland svenskarna, i de flesta fall också är betydligt
mindre omskrivna. Krisen i Centralafrikanska republiken är till
exempel endast omnämnd i 17 artiklar i svenska medier hittills
under 2012 och ingen av artiklarna ger någon större information om
situationen i landet.
Genomgående är publiciteten för de mindre
kända kriserna oftast i notisform och de saknar
bakgrundsinformation och analys.
Vårt
eget ansvar som hjälporganisation kan dock inte heller ignoreras.
Precis som alla andra påverkas också vi av nyhetsagendan och
missar ibland att lyfta fram vissa kriser. Det
är inte bara medierna och hjälporganisationer som bidrar till
allmänhetens kännedom om humanitära kriser. Andra faktorer kan
tänkas vara landets ekonomiska och politiska betydelse, krisens
koppling till Sverige i fråga om migration, historisk kännedom,
resvanor och annat.
Men
till skillnad från mediernas bevakning är andra tänkbara
förklaringar svåra att påverka. Media har också en enorm
räckvidd och makt att påverka människors kunskap, deras
attityder, deras vilja att ge och engagera sig. Därför har man
också ett ansvar för att ha en så heltäckande nyhetsbevakning
som möjligt.
lidandet försvinner i statistiken
Ofta
försvaras bristen på bevakning med att kravet på nyhetsvärde
inte uppfylls. Det mänskliga lidandet försvinner i statistiken och
ingen blir längre överraskad av hungersnöd i Afrika eller
jordbävningar i Sydostasien. Jag har arbetat i humanitära kriser i
bland annat Sudan, Demokratiska Republiken Kongo och Sierra Leone
och vet hur svårt det är att väcka uppmärksamhet om kriser som
långsamt tar död på människor.
Bortom
rubrikerna dör fler än var sjätte barn i Sierra Leone innan fem
års ålder och landet har den tredje högsta mödradödligheten i
världen. Det är en ofattbar verklighet som orsakar stort lidande
och som egentligen borde basuneras ut världen över, men som på
grund av sin långsamma och kroniska natur inte lockar med
tillräckligt sensationellt nyhetsvärde.
Det
är förvisso ganska enkelt att kritisera medierna och deras
nyhetsbevakning – hur mycket de än anstränger sig för att ha en
balanserad nyhetsbevakning så kommer det alltid att finnas någon
som tycker att de inte har rapporterat nog. Däremot ser vi ett
antal områden där vi tror att det finns utrymme för
förbättring.
Inga
stora kriser får ignoreras
»
Svenska medier bör se till att inga kriser av stor magnitud, som
exempelvis den i Centralafrikanska republiken går oomnämnda.
»
Läkare utan gränser vill se en förbättring när det gäller att
inkludera mer bakgrundsinformation om aktuella händelser.
Naturligtvis
behöver medierna hämta sitt underlag från mer än en källa. När
de inte har egna utrikeskorrespondenter på plats kan de i högre
grad dra nytta av hjälporganisationers personal som ofta har unik
information och kunskap om den aktuella krisen.
Som
medicinsk humanitär hjälporganisation kan Läkare utan gränser
inte acceptera att människor lider och dör i det tysta. Vi är
fullt och fast övertygade om att en ökad medvetenhet om
missförhållanden i världen i längden räddar liv och lindrar
nöd.
»
Läkare utan gränser vill se en förbättring när det gäller att
inkludera mer bakgrundsinformation om aktuella händelser.
Naturligtvis behöver medierna hämta sitt underlag från
mer än en källa. När de inte har egna utrikeskorrespondenter på
plats kan de i högre grad dra nytta av hjälporganisationers
personal som ofta har unik information och kunskap om den aktuella
krisen.
»
Som medicinsk humanitär hjälporganisation kan Läkare utan
gränser inte acceptera att människor lider och dör i det tysta.
Vi är fullt och fast övertygade om att en ökad medvetenhet om
missförhållanden i världen i längden räddar liv och lindrar
nöd.
Läkare
Utan Gränser
|
