 |
|
Tempelberget
Moria. Helig plats för judendom, kristendom och islam.
|
Foto: BET.
|
FÖRSONINGSPREDIKAN
Parashat
Vajera
Upplevelsen
på berget Moria
Det
tar tid ibland att upptäcka en människas sanna karaktär, inte första
intrycket utan personen som döljer sig bakom den yttre fasaden.
Inte så sällan upptäcker man att personen som först verkade vara
lite småtråkig eller färglös i själva verket är en fin och
uppriktig person som man gärna skulle vilja kalla för sin vän.
Ute Steyer,
Rabbin:
|2015-11-05| Och ibland träffar man någon som man
direkt förstår att det är något speciellt med. Ofta visar det
sig att personen har gått igenom omvälvande personliga upplevelser
och genomgått en betydande transformation.
Man
kan nog lugnt anta att Isak var en sådan människa efter
upplevelsen på berget Moria då han låg bunden på altaret och såg
fadern Abraham hållandes i en kniv beredd att offra honom.
Mina
tankar går till en annan Yitzhak som har gått igenom stora förändringar
i sitt liv och som i slutändan betalade med sitt liv: För exakt 20
år sedan så mördades Yitzhak Rabin z”l av en judisk extremist.
Mördaren, må hans namn bli utplånat, drevs av ett gränslöst
hat, ett hat som kunde växa sig stort i ett samhällsklimat och
inte minst bland de kretsar som kallar sig för tora-trogna, religiösa
judar, där det hade blivit acceptabelt att svartmåla, demonisera
och förtala de man ansåg vara fiender.
Vad
var då Yitzhak Rabins ”brott” i deras ögon? Hans brott var att
han efter en karriär inom IDF där han som general kämpade med
vapen i handen mot både anfallande arabiska trupper så väl som
mot palestinska terrorister åsidosatte ett livlångt fiendeskap och
kom till förhandlingsbordet med Yassir Arafat i Vita Huset för att
få ett slut på årtionden av en konflikt som håller på att förstöra
vårt folk och det palestinska folket. Han var villig att sätta sig
ner och prata med och även lära sig av sin fiende. Han hade inga
skäl att lita på Arafat, men han var villig att göra ett
uppriktigt försök.
I
Bereshit Rabba, en samling midrashim till Första Moseboken, finns
en mycket intressant midrash:
”...och
han lyfte upp sina ögon och såg...” – han såg Guds närvaro,
Shechina, och han såg änglarna... Rabbi Levi sade: en uppenbarade
sig för honom i formen av en Saduceer, en uppenbarade sig som
Nabateer och en uppenbarade sig som Arab. Abraham sade till sig själv:
om jag ser att Shechinan litar på dem vet jag att de är viktiga människor,
och om jag ser att de visar respekt för varandra så vet jag att
det rör sig som rättfärdiga människor – och när han såg att
de visade respekt för varandra så förstod han att det rörde sig
om rättfärdiga människor.
Abraham
såg Shechinan, Guds närvaro, hos de tre besökarna och förstod då
att det måste röra sig om tre mycket viktiga och högt uppsatta
personligheter. Det skulle ha räckt med det här för att ge oss en
intressant utläggning av texten: Shechinan som är närvarande
kring Guds sändebud i skepnad av tre mycket olika män: en Nabateer
(det var ett handelsfolk som t ex byggde staden Petra i Jordanien),
en Saduceer (den högt uppsatta politiska grupperingen under andra
Templet och rabbinernas motståndare) och en Arab. Men Rabbi Levis
utläggning som följer förbryllar ännu mera och ger det hela en
annan vändning: Rabbi Levi lägger till: ”...och om jag ser att
de behandlar varandra med respekt så förstår jag att det rör sig
om rättfärdiga människor”.
Gud
uppenbarade sig inte i en eld, eller en stormvind, inte heller med
en tyst röst – Gud uppenbarade sig, representerande en ”sann”
mångfald, dvs. det rör sig om exempel på folk bland mänsklighetens
mångfald. En mångfald som yttrar sig i ganska så kontroversiella
former.
Om
vi översätter det till Sverige idag: De dök upp i form av en
romsk tiggare, en syriansk flykting och en somalisk kvinna... eller
i dagens Israel: som sekulär lesbisk Israel, som arg palestinsk
byggnadsarbetare och som kristen sudanesisk flykting. De ställde
inte bara Abrahams gästfrihet på prov, de ställde Abrahams fördomar
på prov.
Men
Abraham såg att dessa tre besökare som egentligen inte skulle ha
haft mycket gemensamt och till och med varit varandras motståndare
ändå behandlade varandra med respekt. Detta, enligt Rabbi Levi, är
det sanna beviset på Guds närvaro i världen.
Pirkei
Avot 6:3
Den
som lär sig ett kapitel, eller en enda lag, eller en vers eller ett
ord eller till och med en bokstav av någon annan – är ansvarig
att behandla denna med respekt.
Yitzhak
Rabin var beredd att lyssna och visa respekt för den man som han i
hela sitt liv betraktat som sin fiende – i ett försök att få
ett slut på konflikten. Vi kommer aldrig att få veta hur Israel
skulle ha sett ut idag om Yitzhak Rabin fortfarande hade varit i
livet. Om fredsöverenskommelsen skulle ha lett till ett slut på
konflikten eller om den som så många andra också skulle ha runnit
ut i sanden.
Men
vi vet, att inte minst p.g.a. konflikten så fortsätter samma
ideologiska klimat att härska som fick Yitzhak Rabins mördare att
växa. Tyvärr så har antalet extremistiska och rent rasistiska
grupper i Israel tilltagit, vi har läst på senare tid om
mordbrand, attacker, trakasseringar, förolämpningar på afrikanska
asylsökanden, kristna, asylsökande, arabiska israeler,
palestinier, homosexuella, kvinnor och flickor som bär för korta
kjolar etc. Listan har tyvärr blivit lång. Och även om det
fortfarande rör sig om ett relativt litet antal individer som begår
våldshandlingar – sprider sig det ideologiska giftet.
Men
en lika stor fara än det ideologiska giftet är den krypande rädslan
som leder till attityder som borde vara otänkbara: Efter den senare
tidens nya terrorattacker mot israeler så är numera de sociala
medierna i Israel fyllda av debatter som uppmanar till
massavskedanden av palestinska arbetare, städare, och kypare. Rädslan
är påtaglig och tanken att man kanske kunde ha förhindrat nästa
terrorattack om man hade avskedat städaren eller kyparen är odräglig.
Men rädslan håller på att underminera värdegrunden som vi judar
står på.
Det
är i själva verket två olika halachiska principer som här
kolliderar med varandra å ena sidan: ”att rädda ett liv tar
precedens (företräde) över att hålla Shabbat” – för att rädda
ett liv, det egna eller någon annans, är det tillåtet att bryta
mot andra halachiska bud, t o m Shabbat. Att avskeda den palestinska
städaren utan några andra skäl än att hon eller han är
palestinier – även om det är orättvist och moraliskt förkastligt
– kan rättfärdigas därför med hänsyn till den potentiella
faran för liv och hälsa.
Den
andra principen som står i motsats här är: ”låt dig dödas
snarare än att överträda” – dvs. det finns vissa principer för
vilka vi judar snarare ska offra vårt liv än att bryta mot dessa.
Kanske
är det dessa värderingar som ledde Abraham till att förhandla med
Gud om invånarna i Sedom:
”...
Skall du verkligen förinta den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige?
... Så kan du inte göra, döda den rättfärdige tillsammans med
den orättfärdige, så att det går den rättfärdige på samma sätt
som den orättfärdige. Så kan du inte göra! Skall inte den som är
hela jordens domare göra vad som är rätt?
En
tanke att gå att diskutera: Vilka principer skall styra oss? Hur
ska vi avgöra när vilka principer tar precedens? Vad riskerar vi när
vi åsidosätta den ena principen för den andra?
Shabbat
Shalom
Ute Steyer är ny rabbin för Stockholms synagoga.

|