Bokrecension
Vårdens
uppdrag
Mycket
av dagens debatt kring hälso- och sjukvården kretsar kring
resurser, vem som ska vara huvudman, bolagisering, konkurrens,
privata försäkringar och köer. I boken "Recept för vården
– Om effektivitet i sjukvården och äldreomsorgen" tas ett
helt annat grepp på denna komplexa välfärdssektor och resultatet
är mycket hoppfullt. Men för att lyckas omvandla denna koloss till
något bättre förutsätter att fokus sätts på patienten och
patientkvaliteten om vi ska tro författarna till denna bok. Lyckas
man är det många miljarder som ligger i potten.
Ulf
Svensson: | 2009–02–07
| Redaktör för boken är Jane Cederqvist, tidigare
statsekreterare i både Ingvar Carlssons och Göran
Perssons regeringar, som också var ansvarig för rapporten
"Iakttagelser om landsting" (Ds 2005:7).
Denna senare
rapport, som fick en efterfrågan över förväntan, skärskådade
sjukvårdens ekonomi, organisation, styrning och effektivitet. När
vi träffas och talar om den nya boken kommenterar Jane Cederqvist
en artikel i DN om sparkraven på vården och säger att det inte är
någon tillfällighet att just landstinget i Jönköping saknar
sparpaket.
–
Här har man konsekvent arbetat med vårdens huvudfrågor utifrån
ett patientperspektiv och nu ser vi resultaten, säger Jane
Cederqvist och tillägger att flera landsting i södra Sverige, västra
Götalandsregionen, Universitetssjukhuset i Lund och på Gotland har
igång intressanta utvecklingsarbeten kring system och processer som
på sikt kommer att leda till frigjorda resurser i
mångmiljardklassen.
Gastkramande
fallbeskrivningar
För
även om sjukvården och äldreomsorgen är mycket komplexa och
resurskrävande verksamheter så finns stora möjligheter till
effektivitetsvinster. Det vill säga goda förutsättningar för ett förändringsarbete som både är system- och processorienterat och
som gör detta
|

Jane Cederqvist, tidigare
statsekreterare i både Ingvar Carlssons och Göran
Perssons regeringar
Foto:
Allan Seppa

|
utifrån ett patientperspektiv där även de anhöriga
finns med på ett hörn.
Man
visar detta hoppfulla perspektiv i boken på ett förtjänstfullt sätt
genom att i del 1 "Berättelser" inledningsvis beskriva
fem olika fall där patienter och anhöriga kommer till tals. Fallen
är färgstarka, gastkramande, och man känner sig helt utpumpad och
förundrad om vad som egentligen gått snett i denna centrala samhällssektor.
Det
börjar med en beskrivning av en ung, ambitiös och aktiv kvinna,
forskaren Anna, som efter diverse uppslitande
livskast hamnar i psykiatrins korridorer efter en panikattack. Där
börjar en kamp efter hjälp via vårdcentralen, öppenvårdsmottagningens
jourlinje respektive mottagning, kontaktpersoner, team, sjukskrivna
kontaktpersoner, andra teams kontaktpersoner samt väntetider, återbesökstider,
uppskjutna återbesökstider, jourbesök, piller för sömn och
lugnande.
Efter
två månader fick hon till slut 27 värdefulla minuter vård, eller
snarare ett riktigt kvalitativt möte med en person som förstod och
bemötte henne som en människa. Det var vändpunkten och grunden för
tillfrisknandet även om vägen framåt inte var speciellt enkel. En
lysande beskrivning av en fullständigt Kafkaliknande värld av en för
de flesta av oss nästintill ogenomtränglig vårdorganisation.
Resterande
fall är av samma kaliber och blottlägger en brist på mänskliga möten,
låg eller obefintlig tillgänglighet, orimliga system samt
politiker som snarare är vårdproduktionens representanter än företrädare
för oss medborgare och patienter.
Gamla
fotspår
I
del 2 "Analyser och reflektioner" kommenteras dels de
inledande fallbeskrivningarna men också de generella frågeställningarna
om sjukvården och äldreomsorgen. Exempelvis framkommer att det
finns stora rationaliseringsmöjligheter inom denna gigantiska
sektor samtidigt som man konstaterar att det finns stora behov av
nya resurstillskott i framtiden.
Men varför har vi då hamnat i
denna situation. Jane Cederqvists egna avsnitt, "Sjukvården,
var god dröj… Om effektiviteten i sjukvården", handlar till
del om det som maktutredningen beskrev för drygt 15 år sedan nämligen
"tyst vanmakt".
Trots att det skett en veritabel
revolution kring behandlingar, medicinering, medicinsk-teknisk
utveckling kvarstår vanmaktskänslan. Vi kan ofta höra våra
rikspolitiker uttrycka sig i stil med att det är svårt att komma i
kontakt med vården, men när man väl är inne då fungerar den och
då får vården högt betyg. Detta är dock en klen tröst för
alla dom som inte får kontakt, och den kamp som krävs för kontakt
har många ingen energi till – dom är ju sjuka!
Jane Cederqvist
beskriver om effektivitetsarbetet på ett pedagogiskt sätt som måste
få ett genomslag förr eller senare. Att bryta med "gamla
fotspår" framstår som viktigare än någonsin.
System
och processer är ett viktigt tema också i övriga bidrag i denna
antologi. Ingemar Ihses bidrag, som är professor emeritus i
kirurgi, ger en värdefull beskrivning av vad som konkret har hänt
de senaste decennierna och vad detta kan tänkas betyda för vården
och omsorgen i en rad olika avseenden. Den historiska analysen om en
sjukvård byggd på ett mekanistiskt synsätt a la industrisamhälles
sätt att hantera allt i ett samhälle är välgörande. Hans
slutsatser är också mycket tänkvärda då han föreslår en ny
nationell styrning av sjukvården där staten ges en helt ny roll
och ansvar för att vi även i framtiden ska ha en sjukvård av högsta
klass.
Den ordning som råder i dag med alltför små landsting räcker
inte till för att möta de förväntningar som vi som patienter
kommer att ha i framtiden.
Tillbaka
till uppdraget
Oberoende
av vilka bidrag som man tar del av i denna antologi så är
imperativet "tillbaka till uppdraget" något som lyser
igenom i varje text. Utmaningarna är i praktiken stora. Enheter
inom vården med långa köer får stora resurser där resurserna
kanske istället borde gå till enheter som saknar köer.
De
inledande fallen visar att mycket återstår att göra för att
serva oss som patienter och anhöriga. Detta är ett problem som
kommer att bli ännu mera aktualiserat inom den framtida äldreomsorgen.
Här kommer gapet mellan behov, krav och önskemål och de resurser
som samhället har att erbjuda att växa.
Riksdagsledamoten
Barbro
Westerholms artikel är en bra början att läsa om de utmaningar
som väntar och där skillnaderna mellan individer snarare blir än
tydligare när vi blir gamla än vad som är fallet när vi i är i
arbetsför ålder, enligt hennes analys.
En
avslutande kommentar
Som
medborgare har vi självfallet ett eget ansvar för vår egen hälsa.
Här finns ett utrymme som varierar beroende på ekonomiska
resurser, utbildning och andra liknande förhållanden. Men för att
kunna ta ett ökat ansvar behövs också en fungerande vårdens
"infrastruktur". Det vill säga ett kvalificerat bollplank
som vi som medborgare kan utnyttja för att vi själva ska kunna hålla
oss friska.
Det enda jag saknar i denna utmärkta debattbok är ett
avsnitt om friskvården och möjligtvis om tandvårdens potentiella
roll i den totala omvårdnaden. I början av mars kommer det att hållas
ett seminarium på SNS om sjukvården, med denna bok som utgångspunkt
för debatten. Håll utkik!
P.S.
Det har tagit två år från att denna bok blev färdigställd till
att den publicerades. Hade det varit en bok om sjukvård och
privatisering eller bolagisering eller privata försäkringar eller
dylikt hade den säkerligen också kommit ut för två år sedan.
|