Bokrecension

Vårdens uppdrag

Mycket av dagens debatt kring hälso- och sjukvården kretsar kring resurser, vem som ska vara huvudman, bolagisering, konkurrens, privata försäkringar och köer. I boken "Recept för vården – Om effektivitet i sjukvården och äldreomsorgen" tas ett helt annat grepp på denna komplexa välfärdssektor och resultatet är mycket hoppfullt. Men för att lyckas omvandla denna koloss till något bättre förutsätter att fokus sätts på patienten och patientkvaliteten om vi ska tro författarna till denna bok. Lyckas man är det många miljarder som ligger i potten.

utifrån ett patientperspektiv där även de anhöriga finns med på ett hörn.

Man visar detta hoppfulla perspektiv i boken på ett förtjänstfullt sätt genom att i del 1 "Berättelser" inledningsvis beskriva fem olika fall där patienter och anhöriga kommer till tals. Fallen är färgstarka, gastkramande, och man känner sig helt utpumpad och förundrad om vad som egentligen gått snett i denna centrala samhällssektor.

Det börjar med en beskrivning av en ung, ambitiös och aktiv kvinna, forskaren Anna, som efter diverse uppslitande livskast hamnar i psykiatrins korridorer efter en panikattack. Där börjar en kamp efter hjälp via vårdcentralen, öppenvårdsmottagningens jourlinje respektive mottagning, kontaktpersoner, team, sjukskrivna kontaktpersoner, andra teams kontaktpersoner samt väntetider, återbesökstider, uppskjutna återbesökstider, jourbesök, piller för sömn och lugnande.

Efter två månader fick hon till slut 27 värdefulla minuter vård, eller snarare ett riktigt kvalitativt möte med en person som förstod och bemötte henne som en människa. Det var vändpunkten och grunden för tillfrisknandet även om vägen framåt inte var speciellt enkel. En lysande beskrivning av en fullständigt Kafkaliknande värld av en för de flesta av oss nästintill ogenomtränglig vårdorganisation.

Resterande fall är av samma kaliber och blottlägger en brist på mänskliga möten, låg eller obefintlig tillgänglighet, orimliga system samt politiker som snarare är vårdproduktionens representanter än företrädare för oss medborgare och patienter.

Gamla fotspår

I del 2 "Analyser och reflektioner" kommenteras dels de inledande fallbeskrivningarna men också de generella frågeställningarna om sjukvården och äldreomsorgen. Exempelvis framkommer att det finns stora rationaliseringsmöjligheter inom denna gigantiska sektor samtidigt som man konstaterar att det finns stora behov av nya resurstillskott i framtiden. 

Men varför har vi då hamnat i denna situation. Jane Cederqvists egna avsnitt, "Sjukvården, var god dröj… Om effektiviteten i sjukvården", handlar till del om det som maktutredningen beskrev för drygt 15 år sedan nämligen "tyst vanmakt". 

Trots att det skett en veritabel revolution kring behandlingar, medicinering, medicinsk-teknisk utveckling kvarstår vanmaktskänslan. Vi kan ofta höra våra rikspolitiker uttrycka sig i stil med att det är svårt att komma i kontakt med vården, men när man väl är inne då fungerar den och då får vården högt betyg. Detta är dock en klen tröst för alla dom som inte får kontakt, och den kamp som krävs för kontakt har många ingen energi till – dom är ju sjuka! 

Jane Cederqvist beskriver om effektivitetsarbetet på ett pedagogiskt sätt som måste få ett genomslag förr eller senare. Att bryta med "gamla fotspår" framstår som viktigare än någonsin.

System och processer är ett viktigt tema också i övriga bidrag i denna antologi. Ingemar Ihses bidrag, som är professor emeritus i kirurgi, ger en värdefull beskrivning av vad som konkret har hänt de senaste decennierna och vad detta kan tänkas betyda för vården och omsorgen i en rad olika avseenden. Den historiska analysen om en sjukvård byggd på ett mekanistiskt synsätt a la industrisamhälles sätt att hantera allt i ett samhälle är välgörande. Hans slutsatser är också mycket tänkvärda då han föreslår en ny nationell styrning av sjukvården där staten ges en helt ny roll och ansvar för att vi även i framtiden ska ha en sjukvård av högsta klass.

Den ordning som råder i dag med alltför små landsting räcker inte till för att möta de förväntningar som vi som patienter kommer att ha i framtiden.

Tillbaka till uppdraget

Oberoende av vilka bidrag som man tar del av i denna antologi så är imperativet "tillbaka till uppdraget" något som lyser igenom i varje text. Utmaningarna är i praktiken stora. Enheter inom vården med långa köer får stora resurser där resurserna kanske istället borde gå till enheter som saknar köer. 

De inledande fallen visar att mycket återstår att göra för att serva oss som patienter och anhöriga. Detta är ett problem som kommer att bli ännu mera aktualiserat inom den framtida äldreomsorgen. Här kommer gapet mellan behov, krav och önskemål och de resurser som samhället har att erbjuda att växa.

Riksdagsledamoten Barbro Westerholms artikel är en bra början att läsa om de utmaningar som väntar och där skillnaderna mellan individer snarare blir än tydligare när vi blir gamla än vad som är fallet när vi i är i arbetsför ålder, enligt hennes analys.

En avslutande kommentar

Som medborgare har vi självfallet ett eget ansvar för vår egen hälsa. Här finns ett utrymme som varierar beroende på ekonomiska resurser, utbildning och andra liknande förhållanden. Men för att kunna ta ett ökat ansvar behövs också en fungerande vårdens "infrastruktur". Det vill säga ett kvalificerat bollplank som vi som medborgare kan utnyttja för att vi själva ska kunna hålla oss friska. 

Det enda jag saknar i denna utmärkta debattbok är ett avsnitt om friskvården och möjligtvis om tandvårdens potentiella roll i den totala omvårdnaden. I början av mars kommer det att hållas ett seminarium på SNS om sjukvården, med denna bok som utgångspunkt för debatten. Håll utkik!

P.S. Det har tagit två år från att denna bok blev färdigställd till att den publicerades. Hade det varit en bok om sjukvård och privatisering eller bolagisering eller privata försäkringar eller dylikt hade den säkerligen också kommit ut för två år sedan.