 |
| |
Vi
som har barnbarn ser med oro på skolans utveckling, vi vill
att välfärdssamhället skall finnas kvar, att begreppet
solidaritet skall fyllas med ett reellt innehåll.
|
Foto:
RLC
|
KRISTEN
HUMANISM
Undergång
eller apokalyps?
Hur
ska det här året bli?
Frågan
formuleras mer eller mindre sofistikerat inför det nya året. I vår
tid ofta med en optimistisk underton. Frågan kan också ställas
burdust, kommer allt gå åt pipan, kommer jorden att gå under?
Katastroftänkande går i vågor. Misstolkningen av den så kallade
Mayakalendern gav ett för känslorna kittlande uppsving 2012. Rädslan
för kärnvapenhotet klingade av när det kalla kriget avlöstes av
den globala uppvärmningen.
Erik Lundgren
: |2014-01-15|
Miljöhoten hopar sig över en alltmer mörknande himmel med
en hastighet, som med vetenskaplig precision förutsägs av det
gradtal som gäller 2050. En, två eller många fler grader, bestämmer
både graden av undergång och hur fort den kommer.
Undergången
behöver inte vara total, ibland sitter några på åskådarplats
och ser på andras undergång. Krigshärdarna i Mellanöstern, människorna
i vågorna kring Lampedusa, horderna av människor som tar en sista
chans innan det oundvikliga slutet kommer. De sträcker ut sina händer
till oss, som ser förtvivlan i deras ögon, vi som vet skillnaden
mellan vi och dem.
Uppenbarelsebokens
mäktiga skildringar av den slutliga undergången liknar andra
religiösa undergångsvisioner. Den muslimska världens undergångsscener,
liksom Ragnaröks och Uppenbarelsebokens slutscener är inledningen
till något större och bättre. Konungens återkomst i Sagan om
Ringen anknyter till tankarna om den våldsamma undergångens
renande kraft inför övergången till en ny god värld. Där
skiljer sig de religiösa undergångsscenariorna från de
vetenskapliga världsbildernas totala kollaps.
Begreppet
apokalyps används ofta för att beskriva den totala undergången.
Dock ordet betyder egentligen avtäckande eller uppenbarelse, jmf
Uppenbarelseboken. Kan innebördsförskjutningen från uppenbarelse
till undergång säga oss något? Eller ska frågan vändas?
Det
finns en berättelse i Talmud om en judisk lärd, som plågades av
det av Gud själv instiftade dödsstraffet. Att ändra Guds lagar
skulle vara hädelse. Men den judiske lärde fann en lösning, nämligen
att genom ett system av regler och handlingar hindra att någon blev
dödad. Att skjuta det oundvikliga så långt fram att den aldrig
blev verklighet.
I
all sin enkelhet är det inte lösningen? Efter Hiroshima är kärnvapenhotet
en del av mänsklighetens öde, men när sker urladdningen? Och miljökatastrofen
verkar oundviklig, det är snarare en fråga om när och hur. Det
vill säga den stora katastrofen är lika given som Guds beslut om dödsstraff.
Men vi kan på vägen dit göra något, lindra miljöbelastningen, förstöra
alla kärnvapen, stoppa vapenförsäljningen till världens oroshärdar.
Vi ser stora apokalyptiska händelser framför oss med mer eller
mindre evidensbaserad klarhet. Men det ligger i vår mänskliga förmåga
att hindra eller med den Talmud-lärde åtminstone uppskjuta dem.
Det
finns dock en undergång vi inte kan göra något åt, den egna
döden. I min ålder ser jag mina jämnåriga 70+-åringar med större
eller mindre stoicism se sitt allt närmare öde i vitögat. Vi som
har barnbarn ser med oro på skolans utveckling, vi vill att välfärdssamhället
skall finnas kvar, att begreppet solidaritet skall fyllas med ett
reellt innehåll. För alla dessa goda ting står döden i vägen,
vi kan bara göra något en kort tid. Men de kloka äldre jag talar
med är angelägna att de goda avsikterna skall överleva vår egen
livstid. Det finns olika politiska lösningar på dilemmat, men de förenas
av en egenskap, långsiktighet, att räcka längre än det vi ser
just nu, längre än vår kvarstående livstid.
Är
det därför vi ser med tilltagande olust på det pågående
politiska spelet, med kortsiktiga medieutspel, där det enda viktiga
instrumentet saknas? Det goda samhället ska vara så stabilt att
undergången förskjuts förbi nästa valrörelse och mandatperiod.
Förståelsen om riskerna för mänsklighetens undergång ska leda
till så kloka beslut att det blir en apokalyps – en uppenbarelse.
Publicerad
i Kristen humanism
Bli
medlem i Förbundet Kristen humanism!
www.kristenhumanism.org
Bli
medlem genom att betala in
medlemsavgiften direkt på Bg: 276-6327.
Du
kan också kontakta
info@kristenhumanism.org
Som
medlem får du årsboken,
som brukar komma ut i november-december.
Du
får också medlemsbrev med tankar om något aktuellt ämne
och med föreningsnytt.
Under
våren presenterar medlemsbrevet t.ex. sommarmötet.
Vid sommarmötet har
du som medlem viss rabatt.
Medlemsavgift
för 2014. Enskild medlem: 200 kr, Hushåll: 250 kr, Studerande: 100
kr, Önskvärd avgift: 350 kr
|
