 |
| |
Hi-Tech
U-boats kan det ha varit u-båten?
|
Foto:
P
|
LEDARE
COGITO
Håll
huvudet kallt
När
militären ser u-båtar
Med
Sveriges första nedrustningsparti i regeringsställning och just när
den första statsbudgeten börjar processas – så dyker det enligt
militären alltså upp en rysk u-båt i Stockholms skärgård. Tillfällighet?
Sedan den tämligen påstrukne sovjetiske kaptenen Alexej Kalinin körde
upp U137 på Sturkö utanför Karlskrona för ganska precis 33 år
sedan, så har alla av militären påstådda ”miniubåtar” och
mystiska undervattensfarkoster lyst med sin frånvaro. Man behöver
inte vara konspirationsteoretiker för att ana ugglor i mossen.
Martin Nilsson: |2014-10-20|
"En
skadad rysk undervattensfarkost kan finnas i Stockholms skärgård.
Ett nödsamtal på ryska avlyssnades innan försvarets insats i
Kanholmsfjärden inleddes i fredags, enligt SvD:s källor” (SvD 19
okt)
Men
det är dock inte svensk militärs påhitt att Ryssland gör sitt bästa
för att spänna musklerna, sätta skräck i sina grannar och låtsas
vara det gamla Sovjetunionen.
Men
Putins Ryssland är långt ifrån något Sovjetunionen. Dels saknar
Ryssland mycket av den gamla sovjetiska vapenarsenal som försvunnit
till avknoppade republiker och/eller rostat sönder. Dels saknar
Ryssland den totalitära kommunism som höll ihop det väldiga
riket. Putin må vara såväl prillig som maktlysten – någon
Stalin är han inte. Det var ganska länge sedan kommunismens död
proklamerades.
Men
idéströmningar i stalinistisk tradition vädrar i verkligheten
morgonluft i både öst och väst. Det kan passa att här påminna
om att nazismen också var dödförklarad och betraktades som
lyteskomik när den bara utgjordes av fyra koppelförsedda figurer i
Strängnäs. I dag ser vi att mycket av samma idéer kommer tillbaka
i ny skrud och ingen skrattar längre. Och det gäller auktoritära,
förenklade föreställningar som inte bara har högerextrema förtecken.
Så nog finns det fog för oro. Frågan är mest vad vi gör av den.
Om
vi för ett ögonblick struntar i alternativa aktiviteter för
krigsmakten – som brandsläckning, deltagande i internationell
fredsbevakning, försvar mot översvämningar och klimathot samt
eventuellt annat som föreslagits i debatten – vad skulle några
miljarder till i försvarsanslag göra för skillnad vid en faktisk
attack mot svenskt territorium?
Att de pengarna dock gör verklig
skillnad i miljöinvesteringar, i skola, vård och omsorg, i
missbruksvård, i rimligare arbetsförhållanden, på förslummade
bostadsområden, glesbygden etc. Att de resurserna faktiskt skulle märkas
i klimatarbetet och i arbetet mot det som är grunden för mycket av
dagens intolerans och rop på auktoritära lösningar på samhällsproblemen
– där lär det inte finnas någon som kan hävda motsatsen.
Så i
realpolitikens prosaiska förhandlingar gäller det att hålla
huvudet kallt, när det återigen sägs börja bubbla i svenska
farvatten och när militären återigen ropar på ökade anslag.
|
