Finns det något roligare än kyrka och politik?	Foto RLC

Framtidsdebatt

Två viktiga avhandlingar

Det görs en hel del intressant forskning på våra universitet och högskolor som tyvärr inte når ut till en större allmänhet. Detta trots att de kan laddas ner gratis och håller mycket hög klass och även kommenteras i media. Jag vill här puffa för två forskare som nyligen disputerat och lämnat viktiga bidrag till den aktuella samhällsdebatten. Dessutom finns det starka beröringspunkter dem emellan.  

  Ulf Svensson: |2011-1-15|  I den första avhandlingen, ”Efter folkrörelsepartierna – Om aktivism och politisk kursomläggningar i tre svenska riksdagspartier”, tar statsvetaren Svendh Dahl sig an den viktiga frågan om folkrörelseförankring och legitimitet. Först beskriver han hur partierna förändrat karaktär där ett viktigt drag är att folkrörelser och masspartier successivt blivit partiarbete utfört av professionella politiker och specialiserade politiska tjänstemän. Media har blivit kanalen ut i samhället snarare än lokala partiorganisationer. Partierna är inte heller en länk mellan civilsamhället och staten utan blir mer och mer en del av staten. Parallellt med detta tappar partierna medlemmar vilket är en process som pågått under ett par decennier.

Varför är detta problematiskt? Kanske moderatledaren och statsminister Fredrik Reinfeldt pekade på en av svagheterna i den politiska utvecklingen när han på senaste moderatstämman talade om vem i samhället som ska företräda allmänintresset. Trots att partierna fortfarande, och ohotat, företräder allmänintresset när man samtidigt blir en allt mindre grupp individer som ser om sitt eget hus och intressen kommer man till en punkt när legitimiteten kan ifrågasättas. En av nyckelmeningarna i avhandlingen beskriver dilemmat på följande vis: 

”Partiernas förändrade karaktär i kombination med deras avgörande roll i ett

demokratiskt styrelseskick ger anledning att närmare studera hur dagens

partiorganisationer fungerar.”

Representativ demokrati utan partier

I dag har vi svårt att se något alternativ till partierna som de viktigaste aktörerna i vår svenska demokrati. I avhandlingen riktas därför sökarfokus på de partiaktiva eftersom dessa blir viktiga bärare av vår representativa demokrati. Han ställer bland annat frågan om varför vissa individer väljer det politiska partiet som engagemangsform istället för ”att, i konkurrensen med enfrågeaktivism, politisk konsumtion och andra former för utomparlamentariskt agerade.”  

Marie Demker, professor i statsvetenskap, uttalar sig i GU Spegeln (också en utmärkt gratiskälla om forskning från Göteborgs Universitet) om att partierna måste tänka om, om de ska förbli relevanta samtidigt som hon understryker ”Politiken är livsnödvändig. Vi kan inte låtsas som om vi kan leva utan politik.” Även hon understryker problemet med att partierna inte längre är självklara kanaler för medborgarnas åsikter och att det finns risk för att partierna bli ännu mindre relevanta för vanliga medborgare.  

De partiaktiva

I Svendh Dahls avhandling undersöks skälen till varför vissa individer väljer partier istället för utomparlamentariska vägar. Ett skäl är enligt honom deras demokratisyn där den representativa demokratin representerar en högre kvalitet på demokrati och där det utomparlamentariska ses med stor misstänksamhet. Men han borrar djupare i motivbilden, och sätter luppen på aktivismen i dagens politiska partier, och ställer frågan om varför just partiernas ”erbjudande” är så lockande. Är det identitet, gemenskap eller möjlighet att utöva makt?

Tryck på följande länk och ladda ner avhandlingen och läs den spännande fortsättningen! 

Efter folkrörelsepartiet

Svenska kyrkan, marknaden och framtiden

I den andra avhandlingen, ”Den mångtydiga församlingen – Organisering, roller och relationer i spänningen mellan sekularisering och desekularisering”, är det sociologen Anneli Öljarstrand som gör en organisationsanalys av Svenska kyrkans församlingar. Det är minst sagt en aktuell avhandling med tanke på det som händer just nu inom Svenska kyrkan, och som i mycket liknar hela havet stormar. På vilken stol ska kyrkan sitta för att vara relevant i dag och i framtiden.

Hon inleder sin avhandling med att konstatera att kyrkan varit både förmedlare och uttolkare av kristendomen i vårt land samt varit en grundläggande del av vår historia. Vidare konstaterar Anneli Öljarstrand att kristendomen bidraget, eller som hon skriver ”i hög utsträckning bidragit till” att de värderingar vi har i samhället är ett resultat av denna process. Men, både samhället och kyrkan har förändrats vilket bidraget till att inte minst Svenska kyrkan fått en ny roll i dagens samhälle. Sekularisering är det begrepp som används för att beskriva denna förändring och i avhandlingen framgår att detta begrepp inte är helt entydigt.

En tanke fanns att när våra samhällen blev ”moderna” så skulle religionen sakta men säkert försvinna. I dag vet vi att så inte är fallet utan vi kan se en religiös återkomst men däremot att religionen förändras till form, funktion och delvis till innehåll enligt olika forskare som presenteras i avhandlingen. Jämfört med tidigare har kyrkan och religionen förlorat mark innebärande att inflytandet på olika områden minskat både vad gäller uppfattningar och de intressen dessa religiösa institutioner har i samhället. Religiositeten har således inte minskat men däremot den auktoritet som religionen en gång hade.

Genom att fördjupa sekulariseringsbegreppet och beskriva dessa i tre olika kategorier, laicization, internal secularization och religious disinvolvement, kan man bättre förstå de olika nivåerna och processerna som är verksamma; a) samhällsnivå, b) inom religiösa organisationer och c) inom varje individ. En viktig skrivning är när Öljarstrand konstaterar att tidigare påverkade kyrkan samhället medan idag är det samhället som påverkar kyrkan. Man kan uttrycka det som att marknadsförhållandena radikalt förändrats.  

På församlingsnivå krockar allt

Enligt Öljarstrand blir förändringarna extra tydliga på församlingsnivå. Här ska man hantera allt som händer vilket är lika med vikande medlemstal, vikande ekonomi, vikande traditionell religiös praktik och vikande antalet ideella krafter och en förändrad efterfrågan. Det traditionella utbudet lockar inte lika många individer längre, i alla fall inte på platser där man inte är tillräckligt skickliga på att bygga upp levande församlingsgemenskaper, som i sin tur innebär att verksamheten dör sotdöden. Intressant är att konstatera att antalet ideellt arbetande tidigare var i kraftig majoritet men att det från och med på 1950-talet så har antalet professionella, fast anställda ökat kraftigt. 

I dag är utmaningen att bli relevanta och svara mot de behov som församlingsmedlemmarna har utan att lämna sitt ursprungliga mål: att vara förmedlare och uttolkare av kristendomen i vårt land. Frågan är om Svenska kyrkan förmår att vara en viktig del av vårt samhällsliv även framgent och som inte bara handlar om begravningsväsendet, hantera nationella kristillstånd och hålla i ceremonier av olika slag. Fortfarande görs många gudstjänstbesök och många är engagerade i körsång vilket innebär att det finns en verksamhet, men frågan är om det räcker att det stannar vid detta eller om medlemmarna vill ha något mera eller inte. Och om medlemmarna vill detta klarar den nuvarande ledningen och styrningen av att leverera detta mera eller inte.

Läs denna viktiga avhandling genom att gå till följande länk:

Den mångtydiga församlingen

Beröringspunkter?

Svenska kyrkan styrs av politiker och därför är det viktigt att förstå vad som händer inom politiken. Politik styrs av idéer och värdegrundsresonemang, verksamheter som tidigare var väl förankrat inom Svenska kyrkan men där värdegrundsarbetet numera nästan helt upphört. Så, om nu politikerna och politiken riskerar att bli än mindre relevanta ska styra en organisation som medlemmarna tycker blivit allt mindre relevant vad bli resultatet av detta. Legitimiteten håller sakta men säker på att rinna ut i sanden och frågan är vad som händer när man närmat sig nollpunkten. Utmaningen är således att bli relevant igen och då återstår nog en hel del ommöbleringar både inom Svenska kyrkan och inom politiken. 

Vår granskning av imploderande församlingar visar att det står mycket illa till och vi har svårt att se vad som krävs för att göra en förändring till något bättre. Hoppet står kanske till enskilda medlemmar som vill något, organiserar sig och tar initiativ.