 |
| |
En
variationsrik kyrka som blomstrar, med en dynamo som
förenar.
|
Foto:
RLC
|
SVENSKA
KYRKAN
Troende
förtroendevalda?
Tron
på Gud och Kristus
Till
det som fortfarande skaver en del efter höstens kyrkoval hör den
ständiga frågan om man måste tro på Gud och om man i så fall måste
vara just kristen för att vara förtroendevald i Svenska kyrkan.
Kan man vara ateist eller agnostiker och företräda kyrkan? Jag vet
inte hur många samtal i den frågan jag deltagit i under mina fem
decennier som aktiv i Svenska kyrkan. 500? 1 000?
Sören Ekström: |2014-11-21|
På ett sätt är det lätt
att svara:
Av kyrkoordningens bestämmelser
framgår bara att man ska vara valbar. Det betyder bland annat att
man ska tillhöra Svenska kyrkan. Men går man till kyrkoordningens
inledande text så hittar man en vägledning:
Den grundläggande tro, bekännelse
och lära som Svenska kyrkan står för ska komma till uttryck i
allt vad kyrkan gör och säger. Kyrkan förutsätter att de som företräder
kyrkan delar kristen tro och kristet liv.
Tydligt,
får man säga. Man kan uppenbarligen inte med hedern i behåll vara
ateist eller tro på någon annan religion än den kristna och
samtidigt vara förtroendevald i Svenska kyrkan – inte ens om man
sett till att man är medlem. Återigen: Med hedern i behåll,
formellt kan man vara det.
Men
så lätt är det ändå inte. Vad är det man ska tro och bekänna
för att vara kristen? Alldeles innan den citerade texten heter det
att ”kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och
evangeliet om honom” som ”leder människan till gemenskap med
Gud, som är hennes ursprung och mål”. Och så sägs det att
”läran uttrycks i trosbekännelser,
i skrifter från kyrkans historia, i gudstjänstböcker och andra
nutida dokument som kyrkan har bejakat. Varken trosbekännelserna
eller läran är föremål för tro. De redovisar vad kyrkans övertygelse
består i och utlägger tron. I fortlöpande samtal med andra
traditioner, i förkunnelsen och gudstjänsten fortsätter Svenska
kyrkan att utlägga sin tro.”
Där
står vi med en evig sanning, nämligen att tron inte kan vägas
eller mätas. Man behöver inte heller tro på allt, inte ens på
varje ord i den trosbekännelse vi läser i de flesta av Svenska
kyrkans gudstjänster. Men tron på Gud och Kristus är ofrånkomlig,
liksom att Bibeln, oberoende av tolkningstradition, innehåller märkvärdigt
stora gudomliga handlingar.
En
annan evig sanning finns också. Även i kyrkan har det sunda förnuftet
sin roll. Om en förtroendevald sökt sig till Svenska kyrkan, känner
sig hemma i ett regelbundet gudstjänstfirande, ser en andlig styrka
i att finnas med i kyrkolivet, vill verka för att församlingens
grundläggande uppgift utförs och slutligen ser att man som förtroendevald
har sin främsta lojalitet gentemot denna uppgift, då ankommer det
inte på oss andra att ytterligare försöka väga graden av tro hos
den person som kandiderar eller valts.
Kort
och enkelt uttryckt: Det räcker inte med att man tycker att det
finns så många hyvens killar och tjejer i Svenska kyrkan, men man
behöver heller inte vara professor i teologiska konnotationer. Det
räcker inte med att se på Svenska kyrkan som en juste variant av Röda
Korset, men inte heller med att betrakta Svenska kyrkan som ett
gigantiskt Societas Sanctae Birgittae. Detta sagt trots att jag vet
att det finns massor av hyvens killar och tjejer i Svenska kyrkan,
de teologiska fakulteterna, Röda Korset och Societas Sanctae
Birgittae.
Sören
Ekström
Artikeln
är publicerad på Svenska kyrkans hemsida
|
