 |
| . |
Människor
som tros vara migranter som korsar kanalen i en liten båt på
väg i riktning mot Dover, Kent, Storbritannien.
|
Foto: HRW |
HUMAN
RIGHTS WATCH
Tragedin
i Engelska kanalen
Minst 27 personer,
inklusive en ung flicka, dog i det kalla vattnet utanför Frankrike
den här veckan när de försökte ta sig över till Storbritannien
i en uppblåsbar jolle. Tragedin har intensifierat en tvist mellan
brittiska och franska tjänstemän om vem som bär ansvaret för
dessa korsningar.
Michael
G Bochenek:
|2021-11-20|
Båda regeringarna skyller på smugglare
samtidigt som de bortser från deras egen roll i att underblåsa
oregelbundna kanalkorsningar, som har överstigit 25 000 bara i år.
Små
båtöverfarter ökade dramatiskt under 2018, eftersom
Storbritannien i allt högre grad begränsade – och efter Brexit,
eliminerade – de få tillgängliga lagliga alternativen för
migranter som vill komma till Storbritannien från norra Frankrike.
Gränsavtal mellan de två länderna inkluderade betydande brittiska
statliga medel för en säkerhets- och övervakningsarsenal för att
stoppa irreguljär migration, snarare än att identifiera och
stödja människor som behöver skydd.
Franska
myndigheter har fört en strategi för påtvingad misär för
människor i migrantläger i norra Frankrike. Rutinmässiga
vräkningar, konfiskering av personliga tillhörigheter, begränsad
tillgång till mat och vatten och trakasserier av hjälparbetare
används för att avskräcka människor från att samlas i regionen.
EU
måste ta ett helhetsansvar
En
bristfällig EU-strategi som kräver att de flesta människor söker
asyl i det första EU-land de når är också delvis skyldig. Det
betyder ofta Grekland, där människor har mött svåra
levnadsförhållanden i överfulla läger och ensamkommande barn
regelbundet spärrades in i polisceller fram till förra året.
Eller Kroatien, där gränspolisen med tvång har drivit tillbaka
människor till Bosnien, misshandlat dem med batonger och förstört
deras ägodelar.
Det
är inte förvånande att många människor inte ser dessa länder
som säkra platser att bosätta sig på. Och även om EU:s och
Storbritanniens regler inte var så problematiska, kan människor
som drivs till utmattning ofta inte fatta övervägda beslut.
Avskräckningsstrategi har misslyckats
Det
är dags för tjänstemän på båda sidor om kanalen att erkänna
att deras avskräckningsstrategi har spektakulärt misslyckats och
istället tillfogat enormt lidande. Franska
myndigheter bör erbjuda alternativa boenden som ger människor
stabilitet och tid att bestämma sig för om och var de ska söka
asyl eller om det vore bättre att återvända hem.
Den
brittiska regeringen borde släppa sitt förslag att trycka tillbaka
båtar – vilket skulle äventyra fler liv – och istället
tillhandahålla regelbundna rutter för migranter att resa till
Storbritannien för att söka fristad eller återförena sig med
familjemedlemmar. Båda
regeringarna bör se till att tragedier som denna aldrig händer
igen.
Michael
Garcia Bochenek, Senior Counsel, Barnrättsavdelningen, Human Rights
Watch.
www.hrw.org
|
