 |
| |
Svenska
städer skulle kunna få radioaktiva nedfall – om vinden
låg på.
|
Foto:
Sandlek
|
RADIOAKTIVT
NEDFALL
Tjernobyl
29
år sedan – och vad har hänt?
För
29 år sedan kändes våren förstörd. Vi tittade på ungarnas
sandlåda, och vårgrönskan kändes smutsig. Vi hade satt fröer
och kände att allt det som var på väg att växa var hotat. Vi
tittade mot himlen, observerade hur molnen rörde sig. Kände
äckel. Till och med längtan efter sommardagarna med båten var som
bortblåsta.
Birger Schlaug: |2015-04-26| Men
värst av allt var sandlådan. Barnens små hinkar och spadar låg
där. En docka satt kvar efter morgonens lek. Ett glas med förra årets
svartvinbärssaft stod på en liten bänk bredvid.
Klockan
01.26.49 två dagar tidigare, den 26 april 1986, hade trycket i den
bara två år gamla reaktor fyra vid kärnkraftverket i Tjernobyl
stigit till över hundra gånger det maximala. Det 95 ton tunga
locket på reaktorn hade lyft. Reaktorstaket slitits sönder.
Radioaktivitet slungas ut från härden. Hela byggnaden skakas,
brinnande delar av reaktor och kärnbränsle kastas ut i området.
Det
brinner överallt. Ett jättelikt moln bildas. Radioaktiviteten
stiger och förs med vindarna mot väster. Enligt alla kalkyler är
det som sker totalt osannolikt. Det kan inte hända.
En
god vän har ringt från Tyskland och berättat att det
rapporterats om en kärnkraftsolycka i Forsmark. Ja, det var i
Forsmark man uppmätte höga doser radioaktivitet. Det hade börjat
smattra från detektorn när en av de anställda skulle gå igenom
en sluss. Man trodde att han trampat i radioaktivt smuts som någon
av misstag fört med sig in i omklädningsrummet.
Men
det smattrade lika mycket om alla som närmade sig slussen.
Personalen hade blivit utsatt för radioaktivitet långt över det
normala.
I
Dagens Nyheter berättades hur skyddspersonalen gick ut med geigermätare
utanför kärnkraftverket och upptäckte kraftigt förhöjda strålningsvärden.
De tar prov på gräset utanför reaktorerna. Får besked från sitt
laboratorium att gräset innehåller Cesium 137 och Jod 131. Höga
halter. Allt pekar på att en kärnkraftsolycka inträffat.
Ledningen
för Forsmark beslutar strax efter elva på förmiddagen att
evakuera alla anställda som inte var absolut nödvändiga för
drift och säkerhetsarbete. 800 anställda evakueras. I svensk media
råder tystnad. Några svenskar som var på väg hem längs tyska
Autobahn får höra den amerikanska arméns lokala radiostation
rapportera om att strålningen från Forsmark snabbt stiger.
Senare
under dagen upptäcker man ökad strålning också i Finland.
Tre dygn efter härdsmältan i Tjernobyl erkände Sovjetunionen vad
som hänt. "En olycka har inträffat vid Tjernobyls kärnkraftverk.
En av reaktorerna har skadats", meddelar nyhetsbyrån Tass.
De
svenska apoteken säljer massor av jodtabletter, småbarnsföräldrar
blir rekommenderade att duscha barnvagnshjulen om man kört i
vattenpölar. Man ska inte äta sådant som växt där
radioaktiviteten slagit sig ner. Jakt ställs in. Renbeten förgiftas.
För höga doser i fisk. Julgransodlare är oroliga.
Folkpartiets
partiledare Bengt Westerberg passar på att vädra tanken att
partiet kanske bör arbeta för snabbavveckling av kärnkraften. Vad
skulle han säga? Centerns partiledare Olof Johansson kräver att
folkomröstningens resultat skall efterlevas. Segraren var Linje 2.
De bestod av bland annat socialdemokrater och folkpartister. De hade
heligt lovat att kärnkraften skall vara avvecklad senast 2010.
Men
ingenting har gjorts. Tvärtom: varje punkt på den vinnande
valsedeln (Linje 2) har motarbetats av de partier som stod bakom
just den valsedeln.
Socialdemokraterna
hade lovat att avveckla direktverkande el för uppvärmning – men
efter folkomröstningen hade man tvärtom byggt ut direktverkande el
i hela landet. Socialdemokraterna hade lovat att överföra kärnkraften
i samhällelig ägo för att enklare kunna avveckla den – men
efter folkomröstningen avreglerade man och allt mer kom att ägas
av tyska intressen. Vid varje enskilt tillfälle i riksdagen hade
man kunnat få majoritet för allt det man lovade inför folkomröstningen.
Man avstod. Eller röstade aktivt emot.
Så
sent som den 15 juni 1995 säger Ingvar Carlsson så här i en
riksdagsdebatt som handlar om energipolitik och moral: "Herr
talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag gör det, men
jag skall gärna för Birger Schlaug upprepa att för mig är en
folkomröstning ett utomordentligt viktigt instrument i demokratin.
Har man valt att underställa folket en fråga, kan man inte utan
vidare nonchalera dess beslut. Därför är detta inte bara en
energipolitisk fråga för mig. Det är också en moralisk fråga.
Svenska folket har sagt ifrån genom att rösta för en avveckling
2010, och då kan vi inte bara ändra på det."
Man
ändrade på det. Man motarbetade det. Man ljög. Ingvar
Carlsson ljög, trots att det för honom var en moralisk fråga.
Idag heter energiministern Ibrahim Baylan. Han är
socialdemokrat. I en rödgrön regering. Jag tror inte en sekund på
honom när det gäller avveckling.
För
en tid sedan hittade jag ett kassettband. Jag talar vid en
demonstration vid Barsebäck. Min röst är ganska uppskruvad,
retoriken är bra, angreppet bra:
”Varje
investering i kärnkraften är en kriminell handling. Om ett haveri
i en svensk reaktor inträffar kommer varje fackförbund, varje
arbetsgivarorganisation, varje politiker, varje parti, varje expert,
varje person som idag försvarar kärnkraften att dömas lika hårt
som man idag dömer de som teg och samtyckte i Nazityskland när ett
av historiens vidrigaste brott begicks. Ingen kan nämligen idag frånkänna
sig ansvaret för en kärnkraftsolycka eftersom alla vet att ett kärnkraftshaveri
i Sverige skulle kunna slå ut områden stora som Götaland under årtionden
och leda till att Köpenhamn skulle utrymmas under närmare hundra
år. Med ekologiska och sociala följder som bara inte kan överblickas.
Berätta för mig, ni som försvarar kärnkraften, vad ska människor
göra om det händer?”
Och
så avslutade jag med: "Hur tar man ansvar för en kärnkraftsolycka
om man är energiminister? Kanske avgår man. Och blir utsedd som
ambassadör någonstans. Dock inte i Köpenhamn om det varit Barsebäck
som havererat. Och om det händer något i Forsmark? Och vinden
ligger på mot Stockholm? Och det börjar regna..."
Så
småningom om kom den statliga utredningen Efter Tjernobyl. Där
kunde man läsa att utsläpp större än de i Tjernobyl skulle kunna
inträffa i alla svenska reaktorer. Om Köpenhamn som riskerar att få
utrymmas. Om Stockholm som riskerade samma sak, om vinden låg på.
Det pratades inte så mycket om den där utredningen, den var många
tegelstenar tjock, så obekväm att det var lättare att tala i
dansk teve om den än i svensk.
Men
sannolikheten för ett haveri är väldigt liten förstås. Och det
är ju sannolikheter vi skall ta hänsyn till, har vi lärt oss.
Den
där sommaren, med den tomma sandlådan. Minnen och löften klingar
tyvärr av fortare än radioaktivitet. Vid nästa olycka upprepas
allt, den kommer, var så säker. Problemet med kärnkraft är att
det går så fort, att en sandlåda, ett hus, en strand, en skog, en
stad, en landsdel plötsligt kan vara något man skall fly från.
Undrar hur bortförklaringarna då kommer att låta.
www.schlaug.blogspot.se
|
