Foto:
Regeringskansliet
Intervju
Informationsskugga
"Europarådet
ligger i en informationsskugga", säger Thomas Hammarberg,
Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter med 47
medlemsstater att hålla ordning på. Vi ställde sex frågor till
honom. Vi undrade bland annat om Europarådet verkligen behövs nu när
EU ständigt blir större?
Petra Hansson: |2009-09-19|
Thomas Hammarberg, du kom till
Europarådet efter att ha arbetat både inom FN, svenska UD, Rädda
barnen mm. Har Europarådet motsvarat dina förväntningar
hittills? Var det något som gjorde dig förvånad eller överraskad?
–
Det första som slog mig var att
Europarådet gör mycket mer än vad jag hade känt till. Här
finns mycken expertis och kompetens framför allt när det gäller
stöd |
|
till
utvecklingen av mänskliga rättigheter (MR), demokratiska processer
och ett väl fungerande rättsväsende. En
svaghet är att detta viktiga arbete inte görs känt utanför den
innersta kretsen, Europarådet ligger i en informationsskugga.
Du
är sedan två år kommissarie för mänskliga rättigheter med
ansvar för att granska alla 47 medlemsländer, det är ganska många!
Hur klarar du den uppgiften?
–
Jo, det är många. Jag har hittills hunnit med att besöka drygt hälften
av dem. Det svåra är förstås att fortlöpande följa
MR-utvecklingen i alla 47 tillräckligt ingående för att kunna ge
meningsfulla rekommendationer. Vi har god hjälp av ombudsmännen
och de frivilliga organisationerna i dessa länder - de har blivit
partners. Regeringarna är representerade på ambassadörsnivå här
i Strasbourg vilket underlättar dialogen. Men det är klart att jag
skulle behöva mer resurser än de ca 20 medarbetare jag har nu.
Vilka
har varit dina starkaste upplevelser eller överraskningar hittills?
–
På plus-sidan har det varit
kompetensen bland de enskilda organisationerna men också
beredskapen hos regeringarna att verkligen gå in i en dialog –
under resorna kan jag se de politiska ledarna på högsta nivå
vilket har öppnat för meningsfull kontakt. Bland de negativa
intrycken har varit de mycket usla förhållandena i fängelserna i
en rad länder. Det är snarare en regel än ett undantag att fängelserna
är överbefolkade och den materiella standarden mycket låg. Rättvisan
fungerar fortfarande illa i en rad länder, inte minst i dem som
tidigare styrdes av kommunistiska regimer. Mitt intryck är att en
skrämmande stor andel av fångarna i de länderna är helt
oskyldiga eller har fått orimliga hårda straff för mindre förseelser.
Finns
det länder eller frågor som du särskilt prioriterar i ditt
arbete?
–
Detta år prioriterar vi åtgärder mot diskriminering av flyktingar
och minoriteter, personer med funktionshinder och personer som
tenderar att bli diskriminerade pga. av deras sexuella orientering.
Barns rättigheter och jämställdhet mellan könen är stående
teman – just i
år är det rättigheterna för unga lagöverträdare och skydd mot
kvinnovåld som särskilt prioriteras. En annan prioritering är att
bevaka att de mänskliga rättigheterna respekteras i kampen mot
terrorismen.
Jag
undviker att peka ut vissa länder framför andra. Idén är att de
alla skall granskas. Ländernas olika storlek och mängden av
varningstecken gör förstås att vi i praktiken får ägna mer tid
åt några –
jag har rest mycket i Kaukasus och Ryssland, till exempel.
EU
blir allt större och kan med hjälp av samarbetsavtal och
medlemskapsförhandlingar påverka allt fler länder i rätt
riktning gällande rättstatsutveckling och mänskliga rättigheter.
Vad är Europarådets roll i sammanhanget? Behövs Europarådet när
vi har EU?
–
EU har spelat en historisk viktig roll genom de krav som unionen ställt
för medlemskap. Däremot är EU sämre när det gäller att följa
upp de kraven efter beslut om medlemskap –
där blir faktiskt Europarådet särskilt viktigt eftersom det har
program för fortlöpande granskning och dessutom domstolen för MR.
Europarådet
är värdebaserat och har det bästa systemet i världen för
granskning av respekten av de mänskliga rättigheterna. Den andra
skillnaden till EU är att Europarådet är en pan-europeisk
organisation som innefattar Ryssland, Kaukasus och Turkiet –
vilket ger öppningar för samtal som kan vara viktiga för hela
Europas framtid.
Sverige
blir ordförande i Europarådets ministerkommitté den 7 maj. Vad
har du för förhoppningar på Sveriges ordförandeskap?
–
Sverige sköter sig alltid väl i sådana roller – nästan lika
bra som Finland... Det program som utarbetats för ordförandemånaderna
är alldeles utmärkt med bland annat en konferens i Stockholm i
september. Det handlar om barns rättigheter, och en annan konferens
i november om hur regeringar bör planera för att effektivt kunna
genomföra sina förpliktelser om att skydda de mänskliga rättigheterna.
Men
vad jag sagt till utrikesminister Carl Bildt är att han och
Sverige inte nöjer sig med detta, utan också bör ta ansvar för
Europarådets framtid. Det behövs en tydligare artikulering av
organisationens roll i det framtida Europa. Och det behövs tuffa åtgärder
för att garantera att rådet har en ledning och en administration,
som verkligen möter de krav som nu måste ställas. Med andra ord
– att Europarådet ges den prioritet som dess uppgift verkligen förtjänar.
Hösten
2005 valde Europarådets parlamentariska församling svenske Thomas
Hammarberg
till Europarådets MR-kommissarie. Hammarberg tillträdde i mars
2006.
Mandatet avser sex år. Enligt nuvarande regler kan omval inte ske.
Thomas
Hammarberg är född 1942 och har tidigare bland annat varit
generalsekreterare
för Rädda barnen (1986-1992) och
generalsekreterare för
Amnesty
International (1980-1986).
Intervju
med Thomas Hammarberg för regeringskansliet
|