|
Vi vet hur det blev. Marknaden fungerar
inte bra inom välfärdssektorn. |
Foto: PhotoDisc |
TANKESMEDJAN
COGITO:
Snabbaste
privatiseringen
Lo-förslag
värt bättre öde
Den
statliga enhetsskolans relativa misslyckande, vårdapparatens byråkratiska
tungroddhet, underskott i de offentliga finanserna med mera, ledde
till vad som i efterhand kan framstå som politisk konsensus runt
privatiseringar på nästan alla områden där det tidigare rått
offentliga monopol. Den svenska välfärdssektorn har på kort tid
avreglerats och privatiserats snabbare än i något annat jämförbart
land.
Martin Nilsson: |2013-01-22|
Argumentationen
runt att tillåta pedagogiska alternativ och frihet för brukarna
(patienter, elever, kunder) att kunna rösta med fötterna och välja
bättre alternativ, var bestickande. Naturligtvis fanns det
ekonomiska intressen bakom många demagogiska kulisser, men att i
efterhand förklara utförsäljningarna som en allmän komplott av högerkrafter
är en karikatyr av verkligheten. Statsmonopol har sällan visat sig
ge vare sig god service, goda produkter eller inflytande för
konsumenterna.
Men
i dag sitter vi med facit. Vi vet hur det blev. Marknaden fungerar
inte bra inom välfärdssektorn. De små, privata, idédrivna
verksamheterna försvinner eller köps av stora koncerner.
Privatiseringar av vissa marknader, som el- och telemarknaderna, är
för många konsumenter förvisso en källa till irritation över
ett meningslöst övermått av valmöjligheter, men inte mer än så.
När det gäller välfärdssektorn – skola, vård och omsorg – är läget
värre.
"Få
vet att det inom grundskolan och förskolan finns lika många företag
som inte delar ut vinst som det finns företag som är
vinstsyftande. Där finns helt enkelt inte så stora pengar att göra.
Eleverna är inte så rörliga och lokalt har föräldrarna god koll
på kvaliteten." Det skriver Föreningen Idéburen skola (som
samlar skolor som inte drivs i vinstsyfte) i Göteborgsposten i mars
i fjol och fortsätter:
"På
gymnasierna dominerar däremot skolkoncernerna stort. Hela 82
procent av alla frigymnasier är aktiebolag och många ägs av
riskkapitalbolag. Här är eleverna rörliga och de går förhållandevis
lätt att påverka med marknadsföring. Inom gymnasiesektorn flödar
mycket pengar och marknadsföringskostnaderna skenar."
På
den enskilda skolan kan man ställas inför valet mellan att satsa på
elever i behov av särskilt stöd eller att hämta ut vinst åt ägarna.
"Är en skola som ägs av ett riskkapitalbolag mer fri än en
kommunal skola?" frågar sig föreningen och efterlyser en
utredning runt möjligheten att ombilda aktiebolagen i
utbildningssektorn till svb-bolag (som i Danmark).
Svb-bolag
har också föreslagits av andra som en rimligare bolagsform för
verksamheter som inbegriper barn, sjuka och gamla. Svb-bolag infördes
som bolagsform under den förra socialdemokratiska regeringens tid
(2006) och innebär en bolagsform med begränsad rätt att ta ut
vinster (statslåneräntan plus 1 procent). Tanken är att resten av
det som annars skulle hamnat hos aktieägarna återinvesteras i
verksamheten. Intresset och omsorgen för själva verksamheten ska
vara vägledande - inte vinstuttag. Det var denna bolagsform vänsterpartiet
hänvisade till i en motion om "välfärd utan kommersiella
intressen" i september i fjol. Det är också denna bolagsform
LO pläderar för i det förslag som offentliggjordes den 15 januari
(eller mer exakt en variant de kallar "samhällsbolag").
Landsorganisationen
har samlat sig runt ett ganska milt kompromissförslag som omfattar
flera delar: ökade resurser, höjd bemanning, begränsade privata
vinster, kvalitetssäkring och öppna böcker samt utvecklad
valfrihet och stärkt politiskt ansvarstagande. Det är inget särskilt
radikalt förslag, men fullkomligt realistiskt och skulle innebära
en dellösning på de problem inom välfärdssektorn som för alla
nu torde vara uppenbara. Caremas vanvård av äldre är ett av flera
tydliga exempel.
Men
Svenskt Näringsliv och näst intill varje borgerlig ledarskribent
vrider sig som maskar och fortsätter hellre med 30 år gammal
valfrihetsretorik än att gå i saklig polemik. "LO förstör
svensk välfärdsmodell" (Svenskt näringsliv i DN) och
"LO vill strypa mångfalden" (GP) mässar marknadens
museala missionärer. I Norrbottenskuriren kallas LO "välfärdens
dödgrävare".
De
delar av förslaget som handlar om demokratisk insyn i företagens
verksamheter, meddelarskydd och offentlighetsprincip i
skattefinansierad verksamhet förbigås med generande tystnad. Men förhoppningsvis
är inte sista ordet sagt i denna fråga. Såväl vänsterpartiets
som LO:s förslag är värda bättre öden än att bara drabbas av
antikverat hån och ryggmärgsreflektioner. Någon som vill försöka
sig på ett demokratiskt samtal i stället?
Artikeln
är publicerats som ledare hos Tankesmedjan Cogito
|