Svenskt jordbruk


	Offentliga medel används för att betala jordbrukare som tar emot slam. Vi får således betala för att få miljögifter i vår livsmedelsproduktion och som med hög sannolikhet återfinns i barnmat och livsmedel.	Foto: RLC

REN ÅKER – REN MAT

Svenskt jordbruk

Och livsmedelsframställning i kris

Under våren har det svenska jordbrukets framtid diskuterats. Bakgrunden är att en allt större andel av vår mat är importerad, medan den svenska andelen krymper. Antalet heltidsarbetande bönder krymper och jordbruk läggs ned. Det finns säkert flera orsaker till detta, men de svenska livsmedlen anses dyrare än de importerade och för många konsumenter är det prislappen som styr mer än omsorgen om kvalitet och riktiga produktionsmetoder.

Gunnar Lindgren: |2014-06-18| Man säger att svenska konsumenter inte är beredda att betala för dessa ”mervärden”. Vissa ansvariga inom jordbruket menar att Sverige måste anpassa sig till de utländska produktionsförhållandena och ge upp våra höga ambitioner. Andra menar dock att det gäller att bättre upplysa omvärlden om vad dessa mervärden består av, samt hur viktiga dessa är för vår befolkning, vår yttre miljö och vår framtid.

Den senaste tidens diskussion om produktion av griskött och jämförelser mellan Sverige och andra länder visar glädjande nog att både livsmedelsbranschen och konsumenterna mycket tydligt tar ställning för de svenska produktionsförhållandena.

I Sverige har vi dock ett svalare klimat och en kortare odlingssäsong än på kontinenten. Å andra sidan behövs långt mindre bekämpningsmedel här än nere i Europa. Redan en jämförelse mellan jordbruket i Norrland och i Skåne visar väsentligt mindre användning av bekämpningsmedel i norr. Vidare är löneläget i Sverige högre än i många andra av våra konkurrentländer.

Tillsammans talar detta för att inte kopiera tvivelaktiga produktionsmetoder i utlandet och ge sig in i en tävling om vem som har lägsta priserna. Nej, det gäller att tydligt och i allt högre grad hålla fram de svenska livsmedlens höga kvalitet. Men också pedagogiskt upplysa om viktiga, kloka och ansvarskännande delar hos vårt jordbruk och hos våra tillverkare av livsmedel. Det finns exempelvis inte plats för användning av GMO-foder i denna bild, då många svenska konsumenter är antingen skeptiska eller motståndare.

Slamspridning ödelägger de goda möjligheterna

Slamspridning i Sverige kommer snart att ödelägga mycket av de goda möjligheterna och förvärrar krisen. På en punkt måste en omedelbar åtgärd komma till stånd. All slamspridning måste upphöra om inte de goda intentionerna och åtgärderna skall ödeläggas.

I många europeiska länder har man avbrutit spridning av avloppsslam i livsmedelsproduktionen, eftersom detta tillför en lång rad svåra miljögifter till både jordbruksmarken och lufthavet. Det gäller exempelvis Holland och Schweiz, medan alltmer slam bränns i Tyskland och andra länder går samma väg. WHO/FN har klargjort att hormonstörande miljögifter sprids från slam till lufthavet och vi vet att sådana miljögifter faller ned på livsmedelsråvaror och foder för kor, höns och grisar. Men dessa branscher tycks godta detta och mjölknäringen påstår exempelvis att ”slam inte sprids på mjölkgårdar”. Detta ger inget skydd mot miljögifter i mejeriprodukter och det är svårt att förstå varför man nöjer sig med en meningslös symbolhandling? Detta tyder på att man har bristfällig egenkontroll av sina produkter.

Det är företagen som ansvarar för säkerheten

När vi i organisationen Ren Åker Ren Mat frågar Arla om något av de miljögifter och hormonstörande ämnen som finns i foster och navelsträngsblod också finns i mjölk, kan de inte svara på detta, trots att de har skyldighet att kontrollera sina produkter och upplysa konsumenterna. Livsmedelsverket säger ”Det är företagen som ansvarar för att deras produkter är säkra.”

På samma sätt tar Lantmännen emot spannmål till livsmedel och foder som odlas där man spridit slam. Man har en regel som säger att det måste gå några år utan slamspridning (s k ”karens”), men sedan är det full fart på odlingen bland miljögifterna. Denna åtgärd är lika meningslös som Arlas regel. Miljögifter som kadmium, arsenik, bly, mangan, kvicksilver, fluorerade ämnen m fl bryts inte ned alls och förorenar livsmedlen även efter ”karens”. Vi vet idag att sådana miljögifter tas upp med rötterna, och halterna av miljögifter i grödan kan till och med vara högre än i åkerjorden, exempelvis för hexaklorbensen (HCB) i morötter.

Arla och Lantmännen levererar miljögifter till foster och bröstmjölk

Arla och Lantmännen är sannolikt de två svenska varumärken som levererar den största mängden miljögifter till foster och bröstmjölk

En undersökning hos Livsmedelsverket visar att mjölk är det livsmedel som levererar den största mängden dioxin och dioxinliknande miljögifter (t ex plana PCB) till gravida och ammande jämfört med kött, ägg och fisk – inklusive ”fet Östersjöfisk”. Vidare är Arla den största leverantören av mjölk och står för cirka 60 procent av invägd mjölk i Sverige.

Det är därför dubbelt upprörande att Arla varken förmår redovisa innehållet i sina produkter eller låta avbryta tillförseln av miljögifter med slamspridningen. Observera att om det råder osäkerhet om storleken hos bidraget från slamspridningen, så skall denna osäkerhet tokas till den svagares fördel – dvs till fördel för foster och små barn enligt försiktighetsprincipen och inte till giftspridningens och avloppsverkens fördel.

Livsmedelsverket anger att ”Dioxiner och PCB kan påverka utvecklingen av hjärnan och nervsystemet, vilket bland annat kan ge beteendestörningar. Ämnena misstänks också påverka immunförsvaret, fortplantningsförmågan, hormonsystem samt orsaka cancer. Foster och spädbarn är extra känsliga för dioxiner och PCB. Ämnena förs över till foster och ammade spädbarn via moderkakan och modersmjölken”.

Livsmedelsverket slår också fast att ”dioxin och PCB lagras i fettväven under flera år. Därför är det bra att utsättas för så lite dioxin och PCB som möjligt under uppväxten.” Alla bidrag, stora som små, skall pressas tillbaka, i synnerhet sådana som är möjliga att enkelt åtgärda – som exempelvis lika ovälkomna som onödiga bidrag från slammet.

Mindre kadmiumhalt i mjöl från Italien och Danmark

I en undersökning som organisationen Ren Åker Ren Mat låtit göra, hade mjöl från Italien och Danmark väsentligt lägre kadmiumhalter än mjöl från Lantmännen (Kungsörnen). Särskilt illa var det med fullkornsmjöl från Kungsörnen, som dessutom innehöll ett av våra svåraste miljögifter Benso(a)pyren som kan ge upphov till cancer och cancerdöd oavsett intagets storlek. Därmed finns sannolikt cancerframkallande ”bröder och systrar” till Benso(a)pyren också i Kungsörnens mjöl, t ex Benz(a)anthracene, Chrysene och Benzo(b)fluoranthene. Dessa ingick dock inte i analysen.

Dessa miljögifter sprids från trafiken med dagvatten, från anslutna rökgasfilter i sopförbränningen osv. De gränsvärden som Livsmedelsverket tillämpar anger bara hur många cancerdödsfall som man accepterar hos en befolkning under en livstid. Vidare har man hittat fluorerade miljögifter i spannmålsprodukter.

Den lägsta kadmiumhalten i svenskt mjöl hittade man i mjöl från företaget ”Wästgötarna”. I Västergötland har man spridit mycket litet slam jämfört med exempelvis i Östergötland och Skåne.

Till dessa problem hos Arla och Lantmännen skall vi foga innehållet av okända kemikalier, läkemedelsrester, hormoner och deras nedbrytningsprodukter i slam och livsmedel.

Barnmatstillverkare måste agera kraftfullt

Mjölkpulver och mjöl används vid tillverkningen av modersmjölkersättning, gröt och välling med flera produkter. Hittills har man inte vänt sig emot slamspridningen utan godtar mjölk- och spannmålsproduktionens meningslösa ”åtgärder”. Därför finns det välgrundade misstankar att de svåra miljögifterna i de små barnens blod till en okänd del kommer från all barnmat som är mer eller mindre okontrollerad av tillverkarna. Det kan man visa genom att fråga efter analysresultat.

Småbarnsföräldrar och andra ansvarskännande människor måste nu ta ansvar för att tvinga bort miljögifterna från vår livsmedelsproduktion och i synnerhet från navelsträngsblod, bröstmjölk och barnmat. Ingen annan i det svenska samhället förmår att ta på sig denna uppgift. Jordbruket och livsmedelssektorn förmår inte kasta av sig slamoket.

Jag har i en rad nyhetsbrev meddelat att det nu är dags för kloka och ansvarskännande människor att agera mot slamspridningen.

svårigheterna inom svenskt jordbruk

Mot bakgrund av de ovan beskrivna marknadsekonomiska svårigheterna inom svenskt jordbruk, har vi i Ren Åker Ren Mat tvekat att gå till handling. Detta är också en anledning till de få nyhetsbreven under våren. In i det sista hade vi hoppats att alla kritiska remissvar till Miljödepartementet skulle leda till en omprövning av slamspridningen hos jordbruket och åtminstone inom livsmedelssektorn. När t o m Naturvårdsverkets utredning om slammets framtid ignorerar regeringens krav på att miljökvalitetsmålet Giftfri Miljö skall beaktas, ser framtiden mörk ut när det gäller såväl spridning av miljögifter till livsmedelsproduktionen som den strategiskt viktiga och långsiktiga vården av vår åkermark. Just åkermarken och skogen är troligen den enda pålitliga infångaren av solenergi i ett samhälle utan fossil energi?

Vi kan inte vänta att någon annan än vi själva befriar oss från miljögifterna från slammet. Just möjligheten att på ett billigt sätt bli kvitt avfall och miljögifter på jordbruksmark anses så viktigt för kommuner och avloppsreningsverken, att varje annan lösning på slamproblemet framstår som ”orimlig”. Kloka remissvar och varningar från många håll, t ex Kemikalieinspektionen, Läkare för Miljön, Naturskyddsföreningen, Kungliga Skogs och Lantbruksakademin, Ren Åker Ren Mat negligeras. Idag finns färdiga metoder att separera växtnäringsämnena från det kemiska avfallet – men detta ignoreras.

Varför sprider man slam?

Motivet för att sprida slam är således att enkelt och billigt bli av med ett besvärligt kemiskt avfall. Den ansvariga myndigheten Naturvårdsverket anger utan omsvep: ”Vi anser att slam är ett avfall. Det uppstår i en reningsprocess och det finns ett kvittblivnings intresse” (26/6 2011).

Allt tal om ”kretslopp mellan stad och land”, ”fosforåtervinning” osv är närmast en kuliss för att dölja behovet av billig kvittblivning. Av den mängd lättlöslig fosfor som omsätts i det svenska jordbruket utgör andelen från det slam som sprids blygsamma 2 procent. Samtidigt sprids 5 000 ton avfallsmetaller på den svenska jordbruksmarken med det slammet.

Nej, det är frågan om ”kvittblivning” av avfall samt också ett sätt för mindre nogräknade jordbrukare att tjäna pengar. Den som vill veta mer om slamspridningen och slammets innehåll av miljögifter kan läsa Ren Åker Ren Mats remissvar till Miljödepartementet. (Länk nedan).

jordbrukare får betalt för spridning av avfallsslam

När myndigheter bedömer spridningen av svåra miljögifter till livsmedel och människan i vårt samhälle, tillämpar man s k ”risk-nyttaanalys”. Man väger riskerna mot eventuell berättigad nytta med spridningen. Att kvittblivning av kemikalier i livsmedelproduktion, eller att mindre nogräknade jordbrukare tjänar pengar på att ta emot giftig slam, kan inte anses vara till berättigad nytta för foster, små barn och vår befolkning. Riskerna är däremot uppenbara och allvarliga.

Offentliga medel används för att betala jordbrukare som tar emot slam. Vi får således betala för att få miljögifter i vår livsmedelsproduktion och som med hög sannolikhet återfinns i barnmat och livsmedel.

Många miljögifter som sprids i livsmedelsproduktionen återfinns enligt tidigare i framför allt mejeriprodukter och mjöl/spannmålsprodukter. Här följer exempel på vad som sker bakom kulissen ”kretslopp mellan stad och land”. Den som tar emot och sprider giftigt slam i livsmedelsproduktionen får pengar för detta.

Remissvar-Ren-Aker-Ren-Mat.pdf

RLC