 |
| |
Det
Jesus stod upp för är de mänskliga rättigheterna, kärlek
och rättvisa. Och dessa värderingar står även kyrkan för.
Men det gör inte Sverige demokraterna. Deras anhängare
söker istället göra SD:s ståndpunkter rumsrena. Det kan
komma att utgöra ett allvarligt problem för kyrkan. Kyrkans
ideologi och rättssäkerhet måste helt grundas på
okränkbarhet. Endast Jesus är ledaren.
|
Foto:
Patricia Martenick/MM
|
ETISK
VÄRDEGRUND
Kyrkan
som vägledande
Valet,
kyrkan
och framtiden
Frågan
om Svenska kyrkans styrning har vi diskuterat en hel del inom Rikare
Liv. Vi har kunnat konstatera att många olika krafter har under
historien försökt att styra denna organisation, som näst efter
nationen Sverige är den största gemenskapen i vårt samhälle. Vi
har kunnat konstatera att den konkreta styrning av många enskilda församlingar
är under all kritik och att Svenska kyrkan som arbetsgivare, med
politikerna i ledningen, tillhör de absolut värsta i landet,
enligt en tidigare refererad SBU rapport.
Ulf Svensson.: |2014-09-26|
I förra kyrkovalet 2013 bröts en neråtgående trend
som innebar att några fler röstade i valet jämfört med valet
innan. Många pustade ut men när man granskade dessa nya röster
kunde man konstatera att dessa helt utgjordes av röster på
Sverigedemokraterna. När vi granskar resultatet från det senaste
riksdagsvalet kan vi konstatera en liknande trend – de flesta
riksdagspartier har gått bakåt eller gått framåt med några ynka
tiondelar. Starkt framåt gick däremot Sverigedemokraterna.
Vi
kan dagligen läsa olika analyser om varför vi fick detta utfall
och sanningen är säkerligen att det finns ett flertal olika förklaringar
men att vi nu befinner oss i en ny politisk situation. Jag frågade
en präst om denne ville bli anställd av SD. SD, nej jag vill bli
anställd i en församling i Svenska kyrkan. Ja, men om församlingen
styrs av ett kyrkoråd som består av en majoritet av SD politiker
kan du då obehindrat ta på dig detta uppdrag – eller ska vi säga
kallelse, anställning eller något liknande. Nja!
Finns
det då inget bra?
Jo,
kyrkan som organisation lägger sig i olika politiska strider och
reser viktiga principer om människovärdet i skilda sammanhang. Både
biskopar, präster och diakoner gör viktiga insatser på människokärlekens
grund. Tidigare i historien har olika maktcentra och grupperingar i
samhället haft ett fast grepp över organisationen som överheten
och under 1900-talet politiken.
Politiken
har ibland gått före och sett till att kyrkan blivit mer tidsenlig.
Men, mot alla maktanspråk finns en grund i ett ursprungligt värdeinnehåll
och med Jesus som vandrande motmakt, som stöd för alla som är
utsatta. Kyrkans ledning och många av nomineringsgrupperna, som ju
är en sammanslutning av kandidater till något av de direktvalda
beslutande organen inom Svenska kyrkan, måste i ärlighetens namn
beskrivas som goda krafter.
Vad
är då problemet? När partiorganisationer lägger sig i denna
styrningsprocess blir det politik före Gud – eller kanske snarare
partipolitik före Gud. Glädjande är det därför att flera stora
partier, som nya Moderaterna, tagit ett steg tillbaka och låter
kyrkligt engagerade nominera utifrån kyrkliga meriter och inte
politiska dito. Skuggorna från Hedvig Eleonora församling talar
sitt tydliga språk. Det är därför glädjande att det även inom
Socialdemokraterna finns liknande tankar. Om (S) skulle ta detta avgörande
steg och bli en nomineringsgrupp bland flera andra är det bara
Centerpartiet och Sverigedemokraterna som har kvar partipolitiska
nomineringsgrupper.
Utan
värdegrund hotar avgrund
En
kyrka utan Gud verkar inte vara någon bra idé. Att följa med i världen
och förstå vad som sker kräver engagemang, intresse och ett visst
mått av ansträngning. Globaliseringen är ibland obarmhärtig och
snabba tekniska och ekonomiska förändringar kan slå hårt mot länder,
landsbygd och industribranscher. Många städer klarar sig bättre
men inte heller de är immuna mot förändringarna. Att söka sig
tillbaka till något läge där dessa förändringsvindar inte
existerar, det är något som många säkert önskar sig. Det är
också något som används i politisk propaganda men som i praktiken
inte är möjligt.
Alla
progressiva krafter måste ta sig an förändringskrafterna som
finns och ge dem demokratiska och solidariska innehåll. Möjligtvis
lättare sagt än gjort. Människan har alltid ställts inför
utmaningar, strukturrationaliseringar och större eller mindre
hot.
Om
det inte finns kärlek till vår nästa med i dessa processer, då
är avgrundsmetaforen inte bara slarvig spekulation utan kan bli
till en ny vardag. Det gör många av oss medborgare varse de fasor
som vi trodde vi lämnat efter oss från förra seklet.
|
