|
Mänsklighetens
framtid avgörs nu – tillsammans ska vi lyckas.
|
Foto:
RLC |
Naturskyddsföreningen
Strategi
för Nagoya nu!
Det
har nu gått ett år sedan det globala avtalet i Nagoya om en räddningsplan
för den biologiska mångfalden. Ändå saknar Sverige en konkret
strategi för att nå dit. Åtta miljöorganisationer skrev en gemensam debattartikel i Göteborgsposten om vikten av att följa
Nagoyaavtalet.
Läs debattartikeln härefter.
Louise Wileen Bjarke: |2011-11-04|
Höj
ambitionen, Lena Ek!
Sverige
måste klara skyddet av den biologiska mångfalden! Det globala avtalet i Nagoya förra hösten
innebär starten till en räddningsplan för livet på jorden.
Nu, ett år senare, saknar Sverige en konkret strategi för att nå
dit. Vi uppmanar miljöminister Lena Ek att höja ambitionerna,
skriver företrädare för en rad miljöorganisationer.
Ett år har gått sedan FN-mötet om biologisk mångfald
i japanska Nagoya. Förhandlingarna blev en framgång för den
svenska regeringen men också för många naturälskare och miljökämpar
som aktivt hade kämpat för ett avtal. Världens nationer kunde
enas om en strategi för att bevara världens växter, djur och
andra organismer, men också variationen i allt från landskap till
arvsanlag.
Länderna har åtagit sig att till 2020 se till att
jord-, vatten- och skogsbruk bedrivs hållbart, att restaurera 15
procent av redan förstörda ekosystem och att skydda 17 procent av
landområden samt 10 procent av kustområden och marina områden från
exploatering. Ekosystemtjänsterna och naturresurserna ska
inkluderas i nationalräkenskaperna.
Naturen anger
ramarna för samhällsekonomins utveckling
Avtalet i Nagoya tyder på att världens
regeringar på allvar börjar inse att det är naturen som anger
ramarna för samhällets och ekonomins utveckling, inte tvärtom. Världen
måste tänka om – även Sverige. Arbetet med att varaktigt skydda
naturområden måste påskyndas och målet för arealen skyddad mark
höjas. Samtidigt måste vi genomföra målet om hållbart brukande
– i skogen måste exempelvis miljöhänsynen skärpas och den pågående
intensifieringen stoppas.
Den kanske största utmaningen är skyddet av
den produktiva skogsmarken, den miljö som har flest rödlistade
hotade arter i vårt land. Idag är endast en mindre del, cirka 4
procent av de beslutade 17 procenten, skyddade. Det moderna
skogsbruket har skapat ett likformigt och ekologiskt utarmat
skogslandskap. Samtidigt som produktionen av skogsråvara har ökat
har allt fler arter rödlistats. Det saknas nu tillräckligt mycket
biologiskt värdefull produktiv skogsmark att skydda i Sverige för
att nå våra åtaganden enligt Nagoya-överenskommelsen. Därför
krävs även omfattande restaurering av skog för att arterna ska
klara sig på sikt.
upphör med avverkning av
gammelskogarna
Den snabbaste och effektivaste åtgärden är
att omedelbart upphöra med avverkning av de få återstående
gammelskogarna och skogar med höga naturvärden. Det räcker inte för
att klara målet att skydda 17 procent produktiv skog. Men ju fler värdefulla
skogar som faller, desto större blir problemet med att uppfylla åtagandena.
Tanken på ett omedelbart skydd har framförts av vice statsminister
Jan Björklund och statsminister Fredrik Reinfeldt har slagit fast
att våra värdefulla skogar ska skyddas långsiktigt. Detta är
hoppingivande och vår nya miljöminister Lena Ek måste se till att
beslut fattas snarast.
Vi lever mitt i den sjätte massutrotningen av
arter i planetens historia, den enda utrotningsvåg som orsakats av
en av planetens egna arter – människan. Avtalet från Nagoya
innebär en grund för en räddningsplan och nu återstår att
agera.
Ett år har gått och Sveriges saknar alltjämt en konkret
strategi. Vi vill nu uppmana alla aktörer till ökade ambitioner. Mänsklighetens
framtid avgörs nu – tillsammans ska vi lyckas.
Karin Åström, vice ordförande Naturskyddsföreningen
Håkan Wirtén, generalsekreterare Världsnaturfonden
WWF
Patrik Eriksson, kampanjchef Greenpeace
Viktor Säfve, ordförande Skydda Skogen
Lovisa Nilsson, ordförande Fältbiologerna
Pia
Bergenholtz, ordförande Jordens Vänner
Dennis Kraft, ordförande Sveriges Ornitologiska
Förening
Margareta
Edqvist, ordförande Svenska Botaniska Föreningen
Debattartikeln
är införd i GP
|