Eva Brunne, Stockholms stifts biskop

Foto RLC

Svenska kyrkan

Stolthetens kyrka

Jag är stolt över Svenska kyrkan berättar Eva Brunne biskop i Stockholms stift. Vår kyrka är på många sätt och vis annorlunda än den världsvida kyrkan. Hon berättade att när hon blivit vald till biskop så hade en kyrkodignitär av det gamla slaget från ett annat land meddelat sig till ärkebiskopen och undrat om det inte gick att hindra Brunne från biskopsämbetet. Och på den punkten kan nog de allra flesta ställa upp bakom Eva Brunnes stolthet, över en svensk kyrka som har föredömliga kvaliteter.

  Paul Lindberg: |2011-06-16|  Ärkebiskopen Anders Wejryd gjorde klart för kyrkodignitären att i Sverige får vi respektera demokratiska beslut och att vi numera väljer ämbetsledare efter förtjänst, inte efter kön. Motståndet mot kvinnliga präster och biskopar har i stort sätt upphört i vårt land. Våra kvinnliga teologer utgör den saknade delen som gör mångfalden till en fullkomliggörande kyrka, om än inte helt fullkomlig. 

MÅNGFALDENS KVALITETER

När jag läser våra biskopars berättelser på respektive stifts hemsida, blir jag glad över deras värderingar och den goda viljan för kyrkans gemenskap. Åsikterna florerar om allt det som hänt och allt det som händer, och om varningar och förhoppningar om det som kan komma att hända.

Åsikterna är många gånger politiska, så som i Jesus anda. Biskoparna tycks klara denna balansgång utan att partipolitiska lojaliteter tar överhand. I alla fall så som det ser ut med mina ögon. Men förhållandena är inte alltid så i stiftens församlingar. På sina håll kan ibland de partipolitiska ståndpunkterna ta överhand och utgöra en tummelplats för politiska motsättningar, istället för den andliga gemenskapen. Det finns emellertid exempel på församlingar där den politiska representationen samarbetar bättre i församlingen än i de sekulära politiska förhållandena.

Eva Brunne berättade att det finns en församling med en tillsatt ordförande i kyrkostyrelsen, som inte var troende och inte besökt kyrkan på 30 år. Men i kyrkoarbetet blev han övertygad och troende, med resultatet av kyrkobesök vid alla mässor och evenemang. Ja, och det visar att alla kan hitta det meningsfulla med en kyrka som kan fyllas av meningsfullhet.

DEN SKYMDA SIKTEN

Det positiva som vi kan vara stolta över får ändå inte skymma sikten av det som inte går att stoltsera över. I alltför många församlingar har motsättningar blossat upp, och det har många gånger berott på meningsmotsättningar mellan kyrkans folk som tvingats underställas de politiska partierna. Politikerna i församlingarna har fått sin legalitet genom allmänna kyrkoval. Om dessa val hade hållits inom stiftens församlingar med kandidater av kyrkans aktiva medlemmar, så skulle kyrkan i betydligt högre grad kunna kallas en folkkyrka. Och den kyrkan skulle också kunna bli en kyrka att vara stolt över. Bara den goda viljan vill infinna sig.

Men, och det är viktigt, kyrkan var aldrig bättre förr. Kyrkan är verkligen något att vara stolt över.