Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

Alla vet hur Miljöpartiet vill att olagliga invandrare inte ska behandlas. Men hur ska de behandlas?

TANKESMEDJAN COGITO

När det börjar blåsa

Står gröna politiker pall?

Anledningen till att man bildar ett nytt parti är förstås att man är missnöjd med de gamla. Men också att man finner att indirekt inflytande via demonstrationer, namninsamlingar och andra lobbymetoder är otillräckligt. Man är inte nöjd med opinionsbildning, utan eftersträvar direkt maktutövning.

 Per Gahrton: |2013-03-20| Det leder till minst två oundvikliga konsekvenser:

1. Kompromisser. De förslag man kan få bifallna i riksdagen är nästan aldrig identiska med de program och modeller man tidigare arbetat fram. För att få majoritet måste man kompromissa. Ja, inte ens om man skulle få över 50 procent av riksdagsplatserna kan man driva igenom hela sitt eget partiprogram rakt av, utan måste, i en god demokrati, ta viss hänsyn till minoriteter.

2. Oönskade biverkningar. En del kan förutses, människor hinner varnas, motåtgärder hinner sättas in. Andra dyker upp ur intet och skapar obehagliga överraskningar. Då måste man vara beredd att ompröva. Men om de planerade fördelarna överväger de negativa biverkningarna måste man stå på sig och framhäva vinsterna.

Två åskådliggörande exempel pågår just nu i Sverige och Tyskland. I Tyskland genomförs Die Energiwende, enorma byggen är på gång för att befria landet från kärnkraft och fossilbränslen. I senaste Der Spiegel (nr11/13) målas ett formligt skräckscenario upp – monokulturer av majs breder ut sig, vindparker placeras i naturskyddsområden, skogar huggs ner för att bli flis, gigantiska nya elledningar dras tvärsigenom hela landet. ”Då omvandlas Die Grünen plötsligt till anhängare av en exempellös industrialisering av hela landsändar, medan konservativa demonstrerar för mer naturskydd”. Hur har det kunnat bli så? Der Spiegel har svaret: ”Också ekologisk elektricitet har ett pris, och det är jättehögt”.

Självklart har det ett högt pris om man ska ersätta all kärn- och fossilel med förnybar energi. Men det har aldrig varit den grundläggande gröna tanken. Tvärtom: I grönt tänkande är övergång till förnybar energi en del i en helhetsomvandling som också innehåller minskad resursförbrukning, minskad energianvändning, kortare arbetstid, resurssnålare livsstil. I ett sådant sammanhang skulle det inte behövas någon ”exempellös industrialisering” för att slippa klimatkris och nukleära risker.

Så med Gröna ögon är det bara en halv ”Energiewende” som genomförs i Tyskland. Die Grünen är inte ens formellt medansvariga, ändå uppfattas de som huvudansvariga. I det läget går det inte att bara skylla på högerregeringen när naturskyddarna protesterar. Det räcker inte att två sina händer för biverkningarna. Man måste ta ett övergripande ansvar för den historiska energiomläggningen och, som Jürgen Trittin och Claudia Roth, komma med konkreta förslag för att mildra biverkningarna, t ex att gräva ner de mångmilalånga kablarna.

I Sverige rasar debatten om tillämpningen av det integrationspolitiska avtalet mellan regeringen och Miljöpartiet. Från MP-håll har man hotat med att bryta avtalet (eftersom man anser att regeringen redan brutit det i praktiken). Det skall verkligen mycket till för att ett sådant avtal ska brytas och man måste vara stensäker på att inte bli sittande med Svarte Petter. Det räcker inte med att regeringen brutit avtalet i någon detalj, utan den krävs att den offentliga bilden fullständigt domineras av att Billström gillrat en fälla för MP, helst att Bilström får avgå – då blir det regeringen som sitter med Svarte Petter och MP som framstår som ansvarsfullt.

Tydligare på två punkter. Dock måste MP-företrädarna bli tydligare på två punkter: 1. Att det är en kompromiss, vars syfte är att förhindra en sämre, mindre humanitär, SD-stödd integrationspolitik. Denna punkt har dock trängt ut någorlunda.

När det gäller punkt 2 är det otydligare. Alla vet hur MP vill att olagliga invandrare inte ska behandlas. Men hur ska de behandlas? Visserligen drömmer MP, likt de flesta humanitärt och globalt sinnade människor, om fri invandring inom ramen för global rörelsefrihet som en framtidsvision. Men det betyder knappast isolerad fri invandring till Sverige just nu. Någon form av tillståndsförfarande ska finnas. Eller?

Många har fått intrycket att MP:s alternativ till rasistiska utslängningsmetoder är ingen utslängning alls. Alltså fri invandring omedelbart. Det är nog inte MP:s mening, särskilt som reglerad invandring är en grundbult i överenskommelsen med regeringen. Den ifrågasätter inte att personer som prövats i alla instanser men ändå befinnes sakna rätt att vistas i Sverige enligt gällande regelverk i princip inte heller ska fortsätta att vistas i landet. MP-kritiken har gällt tillämpningen, inte grundprincipen. Återstår frågan: Hur ska samhället agera inför personer som saknar rätt att visats i landet? En solidaritetsrörelse eller ett protestparti behöver inte besvara den frågan. Men ett parti med strävan att uppnå verkställande regeringsmakt måste göra det. Tydligt och klart och utan krumbukter. Hur obehagligt det än må vara.

Ny bok