Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

	Odling i Kina. Världen betraktar Kinas historiska kulturodling fram till idag som något beaktansvärt. Den kulturen är ett verk av Kinas folk och ett av världens stora kulturarv.	Foto: China agriculture

FRAMTID OCH MILJÖ

Kina mot världens mitt

Smog i bägaren och luften

Kina är den väldigaste industrinationen genom tiderna. Landet förser jordens människor med alla tänkbara produkter. Kineserna har lyft sig från historisk förnedring och imperialistiskt tyranni till första rangplats. Landet kan nu visa upp ett nytt mittens rike, med en växande levnadsstandard som knappast tidigare varit tänkbart bland västvärldens bedömare. Men det finns också smog i både bägaren och i luften. Folk dör på grund av luftföroreningar. Och IPCC:s 2-graders gräns fram till 2020 har överskridits, och måste nu ned till 0-gradersgränsen.

efterlängtad vändpunkt. Enbart dessa åtaganden kan emellertid inte stoppa den globala uppvärmningen, för detta måste det till mycket mer. Hela världen måste utan tvivel mobiliseras till förändringen av en ny livsstil, som kan garantera en säker hållbarhet för framtidens generationer. Det handlar alltså om en ny livsanda och en ny livsstil, som istället måste bli den nya hållbara tillväxten. 

En sådan förändringsprocess är glädjande nog redan igång i framförallt USA, och som kommit långt även i Kina. Problemet är att den behövliga minskningen av växthusgaser är så omfattande att läget närmast bedöms som katastrofalt. Men det går fortfarande att hindra de allra värsta klimatförändringarna inför den närliggande framtiden.

Enligt kinesiska beräkningar kommer det att kosta motsvarande 2000 miljarder kronor fram till år 2017. Stora mängder av kinesisk odlingsmark är numera obrukbar på grund av kraftig förgiftning, enligt kinesisk forskning och öppenhet. Den nya öppnare forskningen i Kina kommer säkert att gynna åtgärdspaketen mot denna accelererade utveckling, förhoppningsvis. 

Kinesiska representanter för regeringen instämmer i dessa miljörapporter och hävdar behoven för omfattande åtgärder. Stora kraftpaket för olika samhällsområden har inletts med enorma kostnader för att mota miljökatastrofen som Kina nu befinner sig i. Det gäller bl.a. projekt som "grön energi", som tilldelats 3000 miljarder kronor. Ett annat miljöprojekt med samma ekonomiska insatser gäller de tre värst drabbade regionerna av luftföroreningar som Pärlflodens delta, Yangtseflodens delta och områdena kring Peking, Tianjin och Hebei. Utöver dessa projekt kommer det att satsas omkring 2200 miljarder på att förbättra vattenkvalitén med 30-50 procent under nästkommande femårsplan. Uppgifterna kommer från den kinesiska pressen.

JÄRNVÄG – DET BÄSTA ALTERNATIVET

Järnvägsutvecklingen på USA:s väst- och östkust har som alternativ till bilism fått vind i seglen. Jacqueline Kennedy tog initiativet för några decennier tillbaka för att rädda USA:s järnvägar, med motiveringen att järnvägen är det bästa alternativet för transporter av gods och personer, och räddningen för miljön. Hon var tidigt ute och hennes aktioner för att rädda den grandiosa huvudstationen Grand Central Station i New York, mot rivning, är närmast heroiskt. 

Fjärrtrafik, och pendeltågstrafik kring storstäderna, visar numera på mönstergill utveckling, något som många trodde var orealiserbart för ett billand som USA. Kina visar på samma sätt upp mängden av mönstergill utveckling för goda lösningar för att motverka växthusgaserna – men tyvärr med den parallella utökningen av massbilism. Och dag efter dag introduceras nybyggda kolkraftverk som är bland det värsta hotet mot miljön. De motsättningsfulla särintressena är förödande, minst sagt. 

De tekniska miljöframgångarna äts upp på grund av den nedslitna och ohållbara industrin. Kinas framgångar med solceller, vertikalturbiner för familjehushåll och vindkraftverk har varit mycket framgångsrikt. Det var dessa energialternativ som skulle ersätta den skadliga och förlegade tekniken, men som girigt fick fortsätta så länge det gynnar den totala industritillväxten.

Runt om i hela den industrialiserade världen ser vi denna motsägelsefulla parallellutveckling, mellan det goda och det dåliga – en hejdundrande dubbelmoral. De goda initiativen finns alltså men kringskärs av den förlegade och oansvariga industritillväxten. Samma sak gäller i hela den industriella världen. Det måste till ändamålsenliga lagar som kan reglera detta omoraliska dubbelspel.

I en av världens största städer, Chongqing i Kina med sina närmare 30 miljoner invånare, förekommer en massiv och helhjärtad ekologisatsning, som görs mönstergillt för hela Kina. Här råder numera ingen smog eller luftföroreningar, trots stadens bilfabriker. Mellan denna stad och Peking prioriteras pendlingen med höghastighetstågen. Det visar sig att tågen kommer fram lika snabbt som flyget, på grund av tågets precision, snabbhet och tillgänglighet till citykärnorna. Den kapacitet som tågen utgör, med ett stort antal tågset i farten samtidigt på banan är oslagbart. Det skulle med flyg kräva tusentals flygplan, vilket anses vara helt ohållbart.

Kinas regering menar allvar i och med det nya miljösträvandet, enligt en hel del forskare och iakttagare. Samma sak gäller med USA. Demokraterna är de som nu driver på de stora miljöförändringarna i USA. Medan republikanerna har varit mer skeptiska mot miljöåtgärder överhuvudtaget, med motiveringen att den amerikanska livsstilen ska värnas först och främst, i enlighet med George W. Bush. Men, faktiskt, även bland många republikanska politiker sker stora förändringar.

VÄRLDEN VINNER STORT PÅ MINSKADE UTSLÄPP

Den nyttobetonade och anpassade "samhällstillväxten" kommer att tjäna stort på minskade utsläpp av växthusgaser, vilket genereras av särskilt två anledningar. Förutom de ekonomiska fördelarna finns det en mängd andra betydelsefulla fördelar ,som handlar om humanvärdenas framhävning, vilket bland annat gäller den etiska och filosofiska frågan om människans vara eller inte vara på planeten Jorden. 

För det första, det gäller förändringen av hela restaureringsprocessen som genererar en välgörande förändringstillväxt av human- och kapitalvärden, med ökade disponibla resurser för hållbarare teknikutveckling för de ändamålsenliga behoven. Liknande samhällsfenomen kunde vi hitta efter Andra världskrigets förödelse då restaureringen av förstörelsen skulle återuppbyggas och förnyas, vilket satte snurr på världsekonomin – visserligen med andra föresatser. Ett annat makabert ekonomifenomen kan vi hitta från medeltiden, efter digerdöden, efter det att omkring 40 procent av Europas invånare dog i pesten, då uppstod en samhällstillväxt som utvecklade Europa språngartat. 

För det andra, och kanske det allra viktigaste, gäller det omsorgsekonomin, vilket principiellt och vardagligt betyder att man ska vara rädd om sina saker, och om hela samhället – för hållbarhetens skull. Det är en sparekonomisk antites till masslöseriets slit-och-slängmentalitet, vilket skadar både människan och livet på jorden. En ny attityd – ny livsstil och ny livsanda – måste få ett övertygande inflytande istället för den destruktiva förstörelsen som orsakats på grund av masslinjen grundat på BNP-tänkandet. Det vill säga den nuvarande industritillväxtens sanslösa idiotism. 

Alltså: till skillnad från en makaber ekonomitillväxt så behöver den överbefolkade planeten en hållbar förändring av en resolut kvalitetstillväxt som inte alls förstör för människor, natur och livsuppehället.

POLITIKEN BÄR ETT TUNGT ANSVAR

Med Kinas och USA:s miljöavtal öppnas nya möjligheter till bland annat eftertanke, sans och reson – det är mycket som står på spel. Men tyvärr står en hel del i vägen för nödvändiga förändringar. Det som hämmar utvecklingen av en hållbarhetstillväxt är först och främst de ansvariga politikerna runt om i världen. Många av dem struntar totalt i hur det går för världen, de är helt upptagna av nuet. De besvärar sig mest kring de egna särintressena, och med fingertoppskänsligheten för vad som är säljbart eller det som leder till framgång. 

I tidens globala miljökris växer istället andra mörka krafter fram, med andra "vinklade lösningar" av vad som istället ska anses vara stora problem. Exempelvis kraven på vapenupprustningar runt hela den industriella världen, även aggressiva tendenser till nyimperialism av stora mått, och ökad nationalism, vilket sätter samhällen i brand. Och detta i samstämd vurm med egoism, som fördunklar möjligheterna att gå till verket för det nödvändiga och hållbara samhället. Det är nu vi har chansen att göra rätt, sedan är det försent! 

Sverige tillhör närmare bestämt ett av de rikare länderna som avger mest växthusgaser per capita, på grund av produktion och konsumtion.

Ett exempel av ekonomiskt egenintresse i Sverige gäller den aktuella motortrafikleden Förbifart Stockholm, som ställs i en total konfrontation mot behoven av en väl fungerande kollektivtrafik för Stockholmsregionen. Ett enda parti är ägare till landets största bilhandlarföretag, vilket helt klart lett till att egenintresset väger tyngre än ansvaret för problematiken med den globala uppvärmningen. Ägarintressen måste nödvändigtvis inordnas i de ändamålsenliga behoven.

Läs mer: Kina visar järnvägen

STOCKHOLM ENVIROnMeNT INSTITUTE

Världen och framtiden

Om den globala uppvärmningen ska kunna hållas under två grader måste en ansvarsfullare insats ske snarast. 2020 var den magiska gränsen då världens uppvärmning inte skulle ha överstigit två procent. FN:s klimatpanel IPCC har nu proklamerat att det som nu gäller är att gränsen måste sättas vid 0-gradersgränsen.

  SEI:   Kina är idag helt medvetna om problematikens realiteter. De tycks vara ett av de länder som först drabbats av klimatförändringarna. Kina har tagit till sig detta faktum och inleder massiva satsningar på förnyelsebarhet inom flera områden. Det gäller energieffektivisering och förnyelsebar energi. Sol, vind och hav är under omfattande utveckling. 

Det kineserna tagit fasta på är att nya alternativ redan inledningsvis miljöanpassas för att motverka skadliga konsekvenser på sikt.

energisektorns snabba förändringar

Kinas förnyelsebara energisektor är den största och snabbast växande i hela världen. Kina har mest vind- och vattenkraft. Och under senaste åren har landets solcellsindustri lett till en global prisrevolution, halverat priset på solel och förvandlat solenergi till ett verkligt alternativ.

Kol står för närvarande för 70 procent av landets energibehov. Under de senaste tolv åren har expansionen av Kinas koleldade industrier och kraftverk lett till utsläppsökningar motsvarande USA:s samlade utsläpp.

Kinas fossildrivna väg mot industrialisering är som en kopia av västvärldens, men hoptryckt till några få decennier – med alla miljökonsekvenser det innebär. Och med den avgörande skillnaden att klimathotet nu gjort hela utvecklingsvägen omöjlig – när resan mot välstånd bara börjat. Utmaningen för Kina är att fortsätta lyfta hundratals miljoner ur fattigdom – och samtidigt minska utsläppen.

omställningen av Kinas ekonomi

Många ställer sitt hopp till Kinas nya ledning, som betonat att man prioriterar en omställning av Kinas ekonomi, bort från fossileldning.

Kommande två-tre år kan vara avgörande för det nya ledarskapet att visa hur dom vill reformera Kinas ekonomi, om dom beslutar sig för att verkligen göra en omställning, och om dom har viljan, verktygen och modet att göra det, säger Li Yan, klimat- och energiexpert vid kinesiska Greenpeace i Peking.

Smogg driver på förändring

Nya beslut för att minska kolanvändningen i Kinas storstadsregioner beslutades för en tid sedan och visar att de är på gång. Peking har drabbats av accelererande luftföroreningar, med nivåer skyhögt över internationella gränsvärden. Det var nytt även för Kina (2013). 

Pekings över fem miljoner bilar är naturligtvis en bidragande orsak. Men huvudkällan är densamma som för landets utsläpp av växthusgaser: Kol.

Kinas klimatminister gav besked

När SVT (2013) i en unik intervju mötte Kinas klimatminister Xie Zhenhua, tillika vice ordförande i landets tunga multiministerium NDRC, där alla femårsplaner och makroekonomisk planering görs, så är grundbudskapet att stävjandet av landets utsläpp har lika mycket inhemska som globala orsaker.

– En hållbar utveckling i Kina kräver att våra utsläpp når sin topp så snart som möjligt. Och det beror inte enbart på de globala klimatförändringarna. Det är något vi måste göra för det kinesiska folket. Det avgörande är att vi förändrar vår utvecklingsväg, våra konsumtionsmönster och energistruktur, så att vår produktion och livsstil blir alltmer koldioxidsnål och grön, sade Xie Zhenhua.

 Däremot vill klimatministern inte ge något besked om när den kinesiska ledningen hoppas att landets stegrande utsläppskurva ska kunna pressas ner. Frågan diskuteras för närvarande bland landets ledande experter, konstaterar han:

– Vi har utsett fem provinser och åtta städer till koldioxidsnåla pilotprojekt. En poäng är just att studera hur och när olika platser med olika utvecklingsnivå, teknik och naturtillgångar kan nå sin utsläppstopp. När projekten är färdiga kommer vi att ha ett tydligt förslag om koldioxidproblemet

Utsläppen växer till 2030

Frågan är vartåt det lutar. Tills för några år sen var den officiella bilden att utsläppen kommer fortsätta växa långt in på 2030-talet. På senare tid har tongångarna varit mer optimistiska. SVT har intervjuat en rad ledande kinesiska experter – den tyngsta Zou Ji, energi- och klimatexpert och biträdande chef för Kinas nationella center för klimatstrategi, som sorterar under NDRC:

– Svaret beror på vilken utvecklingsväg Kina kan välja. En amerikansk väg, som är fossilintensiv med höga utsläpp. En europeisk, med något lägre utsläpp. Eller kan vi skapa en helt ny väg, med ännu lägre utsläpp? berättar Zou Ji.

Så vad är möjligt? Zou Ji ger inga officiella besked, men beskriver de kalkyler hans egen forskargrupp gjort:

– Enligt beräkningarna kommer Kinas utsläpp att fortsätta växa i 10-20 år, om än i mindre takt än idag. Och vår bedömning är att utsläppen kommer att nå sin topp runt 2030, konstaterar Zou Ji.

Ekvationen går inte ihop

Andra experter är något mer optimistiska. Veteranen och energiforskaren Fuqiang Yang, numera vid miljöorganisationen Natural Resources Defense Council, hoppas att man kan pressa det ytterligare några år.

– Jag skulle vilja säga senast 2030. Men jag hoppas att vi kan pressa det till 2025. Det beror mycket på hur vi kan begränsa användningen av kol. Och det kräver att omvärlden verkligen är beredd att stötta med den senaste tekniken, säger Fuqiang Yang.

Där landar bedömningarna. Runt 2030. Är man optimistisk 2025. Tar man med övriga utvecklingsländer i beräkningen, med Indien i spetsen, vars utsläppstopp antas komma ännu senare, så tycks ekvationen att världens utsläpp ska börja minska år 2020 närmast omöjlig att få ihop. Om inte den rika världen gör betydligt mer dramatiska utsläppsminskningar än vad som diskuteras idag.

– Nej, jag kan inte få det att gå ihop, konstaterar Guoyi Han.

Västvärldens konsumtionshunger

Ska bilden förändras så krävs enligt Guoyi Han omfattande förändringar – både i Kina och västvärlden. Officiellt har utsläppen i Sverige och västvärlden minskat något de senaste tio åren. Men det som hänt är till stor del att våra utsläpp förflyttats till länder som Kina – som nu servar vår konsumtionshunger. Upp till en tredjedel av Kinas utsläpp härrör från produktion av exportvaror. Vi vill ha Kinas billiga varor. Och räknas vår växande konsumtion in så har utsläppen i Sverige och västvärlden inte minskat – per person är de alltjämt nästan tre gånger större än kinesens.

– Ska vi ha en chans att hitta en hållbar utvecklingsväg så måste livsstilen förändras. Hela vårt sätt att konsumera. Vi hoppas alla att Kina ska kunna göra mer. Men det hjälper inte att peka finger. Det bästa västvärlden kan göra är att själva visa vägen, avslutar Guoyi Han.