Foto RLC

Vanärans katedral i Svenska kyrkan

Slutstriden i Hedvig Eleonora

Den 21 januari 2011 disputerade förre kyrkoherden i Hedvig Eleonora församling, Cecilia Melder, vid Uppsala universitet på en avhandling i religionspsykologi med titeln ”Vilsenhetens epidemiologi”. Den tjugoförsta december 2010 det vill säga en månad innan, blev hon formellt uppsagd från sin komministertjänst i Hedvig Eleonora församling. Några sakliga skäl har man ännu inte lagt fram trots att det är tre år sedan den förre kyrkoherden tog ofrivillig timeout. När man granskar den formella gången i detta slutsteg kan man konstatera att ledningen i Hedvig Eleonora varken följt kyrkoordningen eller våra arbetsmarknadslagar. 

  Ulf Svensson: |2011-01-07| Kyrkopolitiskt börjar vi nu ana hur delningen stat – kyrka nu nått vägs ände och hur den så kallade folkkyrkan kämpar sin sista strid.

Först de tarvliga detaljerna. Det började med sedvanliga kontakter efter barnledighet och tjänstledighet för studier. Jo, den förre kyrkoherden ville komma tillbaka på deltid med tanke på två barn i förskoleåldern. Ledningens svar var: kom tillbaka på heltid eller var barnledig på heltid. Detta svar är i och för sig emot lagen eftersom småbarnsföräldrar har rätt till deltidstjänst, vilket den nuvarande kyrkoherden som själv är småbarnsförälder påpekade. Svaret från den tidigare kyrkoherden, numera komministern i Hedvig Eleonora församling, blev att välja heltidsarbete. Fine, sa alla!

Denna överenskommelse höll i nästan fem dagar innan församlingen ånyo tog kontakt. Nu hade man kommit på att man övervägde att säga upp sin tidigare medarbetare. Fortfarande angav man inga skäl till denna drastiska åtgärd. Man kan undra varför man inte sagt upp Cecilia Melder tidigare, man hade ju haft tre år på sig. Vad hade hänt nu? Denna process sätter, förståligt nog, igång andra processer hos den numera för högtryck jobbande doktoranden där avtal, rättigheter, framtid, trygghet, facket, SGI och andra tankar snurrar samtidigt som en avhandling ska levereras till disputationen. Märk väl här att man bara ”övervägde” att säga upp sin tidigare kyrkoherde.

Själva uppsägningen gjordes den 21 december, en slags tidig julklapp, även om den inte skickades just detta datum (eller kanske kom den bort bland alla julkorten på posten).    

Icke kristen ledning?

Hedvig Eleonora församling styrs av en ledning som saknar tron på Gud. Ordförande i kyrkorådet, Annika Sandström, gav i en intervju i tidningen Wall Street Journal (http://online.wsj.com/article/SB118434936941966055.html) följande kommentar om sitt nya uppdrag i samband med förförra kyrkovalet: ”Annika Sandström, head of its governing board, says she dosent´t belive in God and took the post ”on the one condition that no one expects me to go each Sunday”. 

I en amerikansk kontext är detta en absurditet eftersom man bara engagerar sig i en kyrklig församling om man är troende. Så icke i Sverige! Här är det tvärtom så att det är politiska organisationer som nominerar kandidater till alla möjliga olika demokratiska församlingar, som riksdagen, landstingen, kommunerna samt även till församlingar inom Svenska kyrkan. 

Eftersom Svenska kyrkan är öppen för alla – medlemmar, sökare, agnostiker, ateister och troende, är också alla politiker per definition välkomna in i gemenskapen. Enligt denna definition handlar den demokratiska nomineringsprocessen för Svenska kyrkans olika församlingar, för dem som ingår i ett politiskt parti, om att partimedlemmarna väljer företrädare som man har förtroende för. 

I Nya Moderaternas fall finns numera ett viktigt tillägg som är centralt i sammanhanget. För att vara representant för Nya Moderaterna ska man uppföra sig på ett visst sätt.

Nya Moderaterna – de nya statsbärarna

I skriften ”Framtidsvalet 2010” , skriven av förre partisekreteraren Per Schlingmann, har man ett avsnitt som kallas ”Vårt etiska förhållningssätt”. Här presenteras en definition om hur en Ny Moderat ska uppföra sig, det vill säga vilka spelregler som gäller om man vill vara förtroendevald inom Nya Moderaterna. Något som blivit allt viktigare med tanke på att nu ser Moderaterna sig som ett statsbärande parti med allt vad det innebär. 

Vad den förre partisekreteraren framhåller är att väljarna ska kunna förvänta sig ett gemensamt förhållningssätt från Nya Moderaterna, och som konkret landat i en uppförandekod respektive i en kandidatförsäkran. Här framgår bland annat att man ska följa lagar och förordningar (fattas bara annat!), inte sprida rykten (!), att man inte bara väljs på förtroende utan att man också förväntas agera förtroendefullt, samt ”att uppträda på ett sätt som gör att människor kan känna tillit” och så vidare.

Man understryker även vikten av att hantera pengar på ett förtroendefullt sätt och att man inte ska tillskansa sig privata förmåner. Det etiska och moraliska rättesnöret går som en röd tråd genom skriften.

Slutorden i Hedvig Eleonora

Frågan är om de styrande Moderaterna i Hedvig Eleonora klarar ett stresstest? Som slutkläm i ärendet med sin förra kyrkoherde, som själv konstaterar i en skrivelse till Stockholms stift att: ”Beslutet att säga upp mig har varken fattats i kyrkorådet, tillkännagivits på församlingens anslagstavla eller varit föremål för domkapitlets befogenhetsprövning. Eftersom beslutet således inte tillkommit i rätt ordning hemställer jag att domkapitlet upphäver beslutet.” 

Naturligtvis har dessa sistnämnda ord från den förre kyrkoherden klingat ohörda. Vid en tvisteförhandling gjorde man till slut upp. Man kan således konstatera att med det nya statsbärande partiet i ledningen för politiska församlingar bör man inte tillskriva demokratiska spelregler, rättssäkra procedurer eller moral och etik någon meningsbärande betydelse. Nu har den unika, svenska tilliten naggats rejält i kanten och det demokratiska sabotaget fått ett nytt ansikte.