.

Slumpen som Gud

Slumpen: okänd faktor

Slumpen är något man kan skylla på då den komplicerade förklaringsgrunden är allt för svår eller för avancerad, när inte underlaget till en förklaring räcker till. Men alla processer har i stort sätt en orsak och verkan.

Paul Lindberg: |2007-08-27| En lottvinst är egentligen ingen slump innerst inne: lottvinsten fanns ju redan och var orsaken, och köparen verkade genom att köpa lotten. Men för mig som vann var det en slump – eller tur. Det var en obegriplig händelse i ett lokalt sammanhang, jag kunde ju inte veta. Slumpen är också en oförnuftig förklaring till livets ursprung. 

Vad är slumpen egentligen?  

Många tänker på matematisk sannolikhet, en slumpgenerator, eller när man singlar slant. Det är inte i den betydelsen som många vetenskapliga forskare vänder sig mot ordet ”slump” när de talar om orsaken till exempelvis livets uppkomst, eller till andra komplexa och svårförklarade fenomen.

Det ofullständiga begreppet ”slump” används egentligen som substitut i bristen för ett mera exakt begrepp för en ”okänd orsak”.

 

När ordet slump förväxlas 

Som om vi talade om en orsak, är det som att göra en ologisk övergång från ett vetenskapligt till ett kvasireligiöst mytologiskt begrepp. När den okända orsaken har kallats slump så länge, börjar människor glömma att ordet är ett substitut. Antagandet att slumpen är lika med en okänd orsak har för många kommit att betyda att slumpen är lika med orsaken.

Nobelpristagaren Jacques Monod menade att ”den rena slumpen, ingenting annat än slumpen, den absoluta men blinda friheten var själva grunden för evolutionens underbara byggnad ... och är den enda tänkbara orsaken”. Och så fortsätter han: ”Människan vet äntligen att hon är ensam i universums likgiltiga oändlighet, varur hon framstigit genom en slump.” Jacques Monod säger det själv: ”genom en Slump”. Och han beskriver det som andra gjort och som många fortfarande gör – han upphöjde Slumpen (med stort S, som Gud) till en skapande princip. Det var ”Slumpen själv” som presenterades som det medel varigenom livet uppkommit på jorden.

Den som säger att livet kom till genom en slump säger således att livet kom till genom en orsakande kraft som är okänd. Alltså: Skaparen är den okända orsaken!

Ordet slump

Ordet slump betyder att det obestämbara är slumpen och gäller bara vid upprepade processer som ger olika resultat, men gäller bara för observation under mänskliga betraktelsesätt. Detta beror i sin tur på att tillgänglig information är otillräcklig för en fullständig förståelse – som vid tärningsspel. Men även vid tärningsspel finns ju handrörelser som påverkar resultatet – orsak och verkan.

Med en dator och robothand kan emellertid sådana rörelser programmeras, så att en ständig sexa kommer upp. Det handlar om sex, mycket noggranna, specificeringar av rörelserna för ett fullständigt förutbestämt utfall. Dessutom, Gud spelar inte tärning om universum och människans tillvaro även om Gud är klurig, enligt Einstein.

Vädret bestäms också  

Vädrets orsak och verkan eller holistiska processer sker i strikt mening inte slumpmässigt – även om det verkar kaotiskt. Det är istället våra mänskliga och reduktionistiska förklaringsmodeller och beskrivningar som blir ofullkomliga, eller "slumpmässiga", och är därför inte alltid objektiva och allmängiltiga.

Den reduktionistiska uppfattningen har oftast utgått ifrån att förklaringsgrunden bara kan härledas från de materiella processernas olika delar. Detta är ju delvis sant, men enbart med detta betraktelsesätt får vi inte klarhet av hela sanningen.

Reduktionism

Den tidigare och enda förklaringsgrunden innan kvantfysiken gjorde sitt genombrott, var den reduktionistiska förklaringen. Det grundades delvis på ett biologistiskt synsätt och med uteslutningen av ett helhetsperspektiv – holism. Reduktionism kunde inte se en övernatur som kunde begripas eller accepteras.

Tunnelsyntheten har många gånger varit utslagsgivande i våra förklaringar av det svårgripbara och komplicerade. Orsaksverkan (kausalitet) finns emellertid alltid i kvantprocessernas växelverkningar och sker i holistiska beroendeförhållanden och sammanhang. (Kvantmekanik är vetenskapen om partiklarnas uppträdande i mikrokosmos.)

Och när vi försöker mäta enstaka partiklars läge och hastighet, så har inte våra beskrivningar gett en fullständig information av händelserna. Även om denna bild nu i det stora hela håller på att förändras. En reducerad partikels bravader var tidigare för oss människor en slumpartad eller obegriplig historia, för vi visste ju inte de exakta sammanhangen.

Slumpverkan sker, som vi ser det, i enskilda eller lokala processer men är aldrig utslagsgivande för helheten. Detta synsätt kan ju för vissa verka underligt med tanke på de kaotiska oväder som resulterar i oerhörda katastrofer. Eller med de förödande effekterna av den spektakulära världsekonomin. Men dessa vädersystem eller ekonomiprocesser är inte på något sätt fria från inblandning av olika orsaker.

Det finns nog ingen riktig autonom materieprocess överhuvudtaget. Hela rubbet ingår i holistiska beroendeförhållanden. (Holism är filosofin om att helheten, ej dess olika delar, är förklaringsgrunden.)

Skyll inte på slumpen

När det blir svårt att förklara helhetens tillblivelser med en materialistisk världsbild, vill vissa förklara svårigheten med slumpen. Slump blir då synonymt med det oförklarliga. Skapelsen är alltså inte fråga om slump, eller ännu värre: miljarder av slumpar. Skapelsens processer sker snarare genom viljekraft och stor medvetenhen precission in i minsta detalj.

Slump eller mekanisk determinism (förutbestämt utan mänsklig fri vilja) ger inte människan någon valfrihet. Men människan har bevisligen en stor valfrihet och en fri vilja. Vi lär oss, forskar och vi utvecklas och växer. Men vi eftersträvar ordning och harmoni (kosmos – ordning) och vi vill förstå ordningen genom medvetandet.

Det är knappast en slump att materien kan förklaras och transformeras i matematiska ekvationer. Slumpens vägval av opåverkbara orsaker är helt underordnade högre orsakande helhetsprocesser och har därför ingen egen storhet i sig, och skulle därför knappast vara orsaken till exempelvis universums skapelseprocesser. Det faller helt på sin egen orimlighet.

Den naturvetenskapliga världsbilden har heller ingen ensidig eller homogen föreställning om att tron på Darwins evolutionsuppfattning kan ses som en slumpmässig händelse på en slumpmässig plats i tid och rum. Men forskningen är ense om att det handlar om en ständig utveckling, och med den enigheten finns tesen om "den ändamålsenliga utvecklingen". Enligt Einstein är rum, tid och materia en av varandra beroende holistisk realitet.

Enligt min mening används ordet Slump i betydelsen med att summan av de samlade omständigheterna har en verkande kraft för att uppnå ett resultat, vilket sker av sig själv. Och det kallar många för holism istället för slump, vilket innebär ett ömsesidigt beroende av alla dess inblandade omständigheter. Denna process sker genom en medveten avsikt, och som kan beskrivas som processteologi.

Slumpteorin om skapelseN  

Skapelse ur ingenting är ingen förklaring alls. Slumpen som förklaring tillhör mera av människornas ideologier, en förklaring som skall passa in i exempelvis en politisk ideologi. Tron på slumpen är att inte ha någon uppfattning alls om skapelsen. Och i det sammanhanget är det passande att säga att tron på slumpen är en matematisk omöjlighet – en singularitet. Det är på sin höjd ett banalt försök att reducera bort en skapare bara för att slippa blanda in Gud i det hela.