
|
|
VAV, arbetar nämligen inte
bara med att producera och distribuera dricksvatten utan också med
avloppsfrågor.
|
Foto:
RLC
|
VÄRNA
VÅRT DRICKSVATTEN
Slamspridningen
Hotet
mot dricksvattnet
Den
18 november är det riksfinal i kampen om Sveriges godaste
kranvatten, arrangerat av branschorganisationen Svenskt Vatten. Av
104 svenska kommuners kranvatten har 20 valts ut till finalen. En
omfattande kampanj pågår parallellt i både riks- och lokalmedia
om vikten av att värna våra dricksvattenkällor.
Ulf
Morgan Svensson: |2020-11-18|
Förra året gav Svenskt Vatten ut boken ”Vatten – om att värdera
det ovärderliga”. Svenskt Vatten, som tidigare hette Svenska
vatten och avloppsverksföreningen – VAV, arbetar nämligen inte
bara med att producera och distribuera dricksvatten utan också med
avloppsfrågor. Och det är i den delen av verksamheten som
problemen hopar sig. Men det är först när man analysera helheten,
en numera bortglömd gren i den svenska samhällsplaneringen, som
bristerna och hoten framträder. Detta visar sig i den statliga
utredningen om slam – ”Hållbar slamhantering SOU 2020:3” –
som nu bereds inom regering och riksdag.
Målet
med utredningen är att undersöka om det går att få en giftfri
och cirkulär återföring av fosfor från avloppsslammet. Ett
alternativ enligt utredningen är att totalförbjuda all dumpning av
slam på Sveriges åkerjordar, jordar som är till för att
producera våra livsmedel.
Den
nya planlösheten
I
den situation som vi för närvarande befinner oss i, där covid 19
lamslagit stora delar av samhället, kan vi rada upp en mängd olika
förhållanden som sammantaget utgör ett direkt hot mot våra
gemensamma dricksvattentillgångar, samt mot vår livsviktiga åkerjord.
Slamhanteringen och VA-systemet i sin helhet är nämligen det stora
problemet och alternativen till dagens system berörs överhuvudtaget
inte i utredningen. Några exempel på hoten är följande;
För
det första skriverierna från i somras om den s.k.
bajsvattenskandalen i Köpenhamn, som inte alls är en isolerad
skandal, utan i själva verket en del av systemlösningen. När för
mycket avloppsvattenvatten kommer till våra reningsverk innebär
det att man inte har kapacitet att rena avloppsvattnet, utan man släpper
helt enkelt ut det smutsiga vattnet helt orenat ut i recipienten –
så kallade bräddningar eller nödutsläpp. Det är i dessa vatten
som vattenverken sedan till del hämtar det råvatten som utgör
grunden för vårt dricksvatten. Vi skall heller inte glömma att även
i normaldrift släpps stora mängder giftiga substanser ut från våra
reningsverk.
För
det andra ansamlas en stor mängd slam i våra reningsverk,
vilket måste tas om hand. Idag läggs en del av detta slam,
inklusive alla gifter som blandas in från olika samhällsaktiviteter,
på vår bästa jordbruksmark. Åkerjorden påverkas mycket negativt
av alla kemikalier, kemikalier som överhuvudtaget inte borde släppas
ut i naturen. Dels förgiftas jorden, vilket gör att många
mikroorganismer, maskar mm dör, dels läcker åkrarna gifter till
omgivningen, inklusive till många vattendrag och till grundvattentäkter.
Även livsmedlen vi äter påverkas av gifterna.
För
det tredje kan de jordbrukare som inte vill ha någon
giftspridning på sin mark ändå drabbas. Franska forskare har
nyligen påvisat att kemiska växtskyddsmedel både sprider sig till
obesprutade jordar och ackumuleras hos maskar. Det sistnämnda har väckt
hypotesen att detta är en av anledningarna till att antalet fåglar
har minskat kraftigt i Frankrike de senaste decennierna.
Kemikalierna försvinner således inte i en handvändning och de
sprids över stora områden med hjälp av vatten och vind.
För
det fjärde, så vitt skilda saker som fiskdöd, fågeldöd, döda
havsbottnar, negativ boendemiljö på landet när stora slamhögar
lagras och sprids (slamplattan i Hallstahammar/Köping) , stora mängder
kemiska preparat (som exempelvis mikroplaster) som tillsätts i våra
reningsverk för att överhuvudtaget kunna processa avloppsvattnet,
de små kvarboendemöjligheterna för låginkomsttagare när vatten
och avlopp beslutas trots att man har lika bra eller bättre lösningar
än kommunen kan erbjuda samt slutligen att ett elavbrott innebär
att allt vatten skulle försvinna i våra kranar och ingen spolning
för våra toaletter skulle vara möjlig. Alla dessa är exempel på
de negativa effekter och risker som vårt nuvarande VA-system innebär.
Det
finns alternativa lösningar
Vi
kan också konstatera att det finns alternativa lösningar som
kraftigt kan reducera slammängderna i samhället och som kan
producera den bästa växtnäringen för ett hållbart jordbrukande.
Dessa källsorterande system – som arbetar med naturen – är något
som inte minst riksdagens gröna partier borde vara intresserade av.
Tyvärr motarbetas flera av dess lösningar idag av både
myndigheter och politiker. Även forskningen om alternativen
motarbetas. Samtidigt har pandemin uppdagat att vi under en tid inte
vetat om vi kan få tag på de livsviktiga kemikalier som krävs i
dagens vattenverk, för att vi ska kunna ha tjänligt dricksvatten i
våra kranar.
Dricksvatten
och mjölk i fara
Slutligen
har vi detta med ett av de allra farligaste ämnena som både har
uppmärksammats vid våra flygflottiljer och vid framställningen av
mjölkprodukter. Vid flygflottiljen F 17 i Kallinge i Blekinge användes
ett släckningsskum innehållande PFAS som visat sig vara förödande
när det nått det grundvatten som även var kommunens dricksvattenkälla.
I ett domstolsutslag framkommer att dricksvatten är en produkt och
därmed är det strikt ansvar som gäller för den som tillhandahåller
produkten, dvs kommunens vattenverk. De kan således inte skylla på
att någon annan förgiftat dricksvattnet. Invånarna har varit
utsatta för detta gift under lång tid vilket på sikt kan ge
upphov till en rad allvarliga sjukdomar.
Vad
avser mjölken, som är ett av baslivsmedlen för barn och unga
(vilket berör även foster och spädbarn), spelar
kemikaliejordbruket inklusive slamspridningen en stor roll för
spridningen av PFAS och andra gifter. Det värsta med detta är att
även odlingar som är ekologiskt grundade drabbas, vilket den
franska studien ovan visar.
Frågan
är hur och vem som tar ansvar för att vrida dessa utmaningar in på
nya ekologiska banor? Våra politiker verkar ha lämnat walk over.
|