Dima Litvinov: |2021-07-10| Doften av blöt mossa blandas med en mer subtil hint av tallbark. För ett ögonblick glömmer jag nästan de enorma kalhyggen som omringar skogen. Muonio sameby, som skogen ligger i, har upprepade gånger krävt att det statliga skogsbolaget Sveaskog inte avverkar skog inom deras gränser så länge företaget vägrar dem formella samråd. Renskötare i samebyn har sett sina gamla skogar försvinna allt snabbare och snabbare under de senaste åren, skogar som deras renar är beroende av för sitt bete.

En eftertraktad hållbarhetsstämpel

Fram till för 3 år sedan träffades Sveaskog och samebyns representanter en gång per år för samråd. Detta i enlighet med krav som ställs av FSC – en certifieringsorganisation som ger Sveaskogs produkter en eftertraktad hållbarhetsstämpel. Under samråden presenterade Sveaskog sina planer för framtida avverkningar och samebyn hade en möjlighet att komma med invändningar. Samråden var långt från perfekta. Sveaskog gjorde allt: påtryckningar, hot och  manipulering för att få samebyn att låta företaget avverka allt de ville. Men trots alla brister var det ändå ett sätt för samebyn att ställa krav. Här kunde de uttrycka önskemål och påverka vad som hände med deras skogar. Skogar som har varit grundläggande för den traditionella rennäring som har bedrivits av urfolket i området sedan urminnes tid.

Samråden avbröts och skogen avverkades

Men för tre år sedan lade Sveaskog fram en plan på bordet som samebyn absolut inte kunde acceptera. Den berörda skogen var central för renskötseln. Samebyn sa nej. Men likt en full kille på krogen, ville inte Sveaskog acceptera deras nej. Istället avbröt de samråden och började avverka all skog de ville utan att ge samebyn någon möjlighet att påverka hur deras skogar behandlades.

I tre år kämpade Muonio sameby för att få tillbaka samråden. Till slut såg de ingen annan utväg än att i början av 2021 skicka ett ultimatum till Sveaskogs ledning: antingen skulle samråden återupptas, eller så ansåg samebyn att Sveaskog måste upphöra med ALLA slutavverkningar inom deras skogar. Greenpeace ställde sig bakom kravet. Tusentals människor från hela världen höjde sina röster till en ständigt växande kör som krävde att Sveaskog erkänner samernas grundläggande rättigheter. Och trycket verkade ha gett effekt.

Sveaskogs kortlivade löften

Glädjen var stor i början av sommaren när Sveaskogs skogspolitiska chef Olof Johansson gav ett löfte i en intervju med sameradion: det statliga företaget planerar att påbörja processen för att återuppta formella samråd med Muonio sameby. Tyvärr var glädjen inte särskilt långlivad. Redan efter första mötet med företaget blev det ganska tydligt för samebyns representanter att Sveaskogs ambition inte var en återetablering av riktiga samråd mellan två jämlika parter i enlighet med vad krävs av FSC. Syftet verkade snarare vara att få samebyn och alla krafter som stödjer dess strid att sluta ställa krav. Representanterna från Sveaskog  hade ingen kunskap om samebyns historia och dessutom verkade de inte fått mandat att förhandla fram ett riktigt samråd.

Besvikelsens limbo

Och nyligen kom ett nytt besked: Samtidigt som samrådsprocessen hänger i en besvikelsens limbo, skickar Sveaskog anmälningar till myndigheterna att de tänker avverka nya skogar i Muonio sameby trots Samebys tydliga krav att inget ska slutavverkas tills samrådet återupptas.

Jag kommer fram till kanten av skogen – en av de få kvarstående naturskogar som fortfarande är kvar i samebyn. Flera hektar av den har Sveaskog just anmält för avverkning. Två renar vandrar sakta längs med gränsen mellan hygge och skog. De tuggar eftertänksamt på fallna bitar av hänglav. Lav som man bara ser i gamla skogar. Skogar som försvinner i en ständigt ökande takt, ner i Sveaskogs skördares omättliga munnar.

greenpeace