 |
| |
Med skogsägarnas äganderätt följer därmed inte ett fritt
förfogande över skogen.
|
Foto:
RLC
|
NATURSKYDDSFÖRENINGEN
Skogsbruket
inte hållbart
Politiken
måste ändras
Björn
Hägglund (F.d. VD och koncernchef för Stora) frågar sig i SvD den
24 april om människor i allmänhet bryr sig om skogen. Hur skogen
sköts och förvaltas berör oss alla. Såväl nuvarande som
kommande generationer. Vi använder den för rekreation och
friluftsliv. För hundprome- nader och joggingturer. Alla de
ekosystemtjänster som skogen ger är ovärderliga för samhället.
Johanna
Sandahl: |2017-05-02|
Skogen får oss att må bra.
Skogen är också en livsmiljö för många växt- och djurarter. Därför
är det helt nödvändigt att nyttjandet av skogsekosystemet sker på
ett hållbart sätt, inom de ramar som ekosystemet sätter. Det är
inte fallet i skogen idag. Detta skev jag i en replik i
skogsdebatten i Svenska Dagbladet, publicerad på webbplatsen den 2
maj.
Skog
och naturvård. Naturskyddsföreningen
instämmer med Hägglund i att det i ett civiliserat samhälle finns
begränsningar i förfoganderätten över det man äger. Med skogsägarnas
äganderätt följer därmed inte ett fritt förfogande över
skogen. Rätten begränsas av hänsyn till bland annat allmänna
intressen som hälsa och miljö. Just denna begränsning behöver nu
skyndsamt anpassas till den verklighet vi lever i. Det är ett
faktum att vi inte når riksdagens miljökvalitetsmål med nuvarande
politik och lagstiftning. Mer än 900 av skogens arter är hotade
– främst av avverkningar. Många av skogens sociala- och
kulturella värden går årligen förlorade till följd av
skogsbruket. Många andra näringsgrenars villkor försämras även
i takt med att skogar med lång kontinuitet kalavverkas. Som exempel
kan nämnas turist- och rennäringen.
Vi
instämmer med Björn Hägglund i att statens skogar har en
viktig roll att spela när det gäller miljömålen, såväl som ersättningsmark
vid reservatsbildning som för restaurering av kvaliteter för
biologisk mångfald. Att staten skulle ha en ovilja att ersätta
markägare, som Hägglund påstår, är däremot helt felaktigt. Vid
skydd av skog betalar staten snarare ut en överersättning till
markägaren med 125 procent av marknadsvärdet.
Staten
ska dock inte ersätta markägare för att de måste följa den
lagstiftning som finns. Det marknadsstyrda incitamentet att undanta
nyckelbiotoper är ett villkor som skogsbruket själva har förhandlat
fram inom ramen för sin certifiering, FSC (Forest Stewardship
Council). Nu står vi i
en situation där staten genom Skogsstyrelsen har abdikerat från
att avgränsa, registrera och förmedla kunskap om dessa, för
naturvården, avgörande skogsområden.
FSC
har tydligt offentliggjort att nyckelbiotoper, registrerade eller
oregistrerade, fortfarande inte får avverkas inom nordvästra
Sverige. Hur det ska gå till nu när kunskapen som behövs för att
efterleva detta villkor inte kommer att finnas tillhanda är däremot
oklart.
I
över 20 år har vi provat dagens skogspolitik med frihet under
ansvar och kan konstatera att denna modell inte är särskilt
lyckad. Åtminstone inte om Sverige ska kunna nå de demokratiskt
beslutade miljökvalitetsmålen som rör skog. Omvärlden har förändrats
drastiskt sedan 1992. Dagens skogspolitik är helt enkelt gårdagens.
Det är nu hög tid att se över skogspolitiken och anpassa den
efter dagens förutsättningar. Naturskyddsföreningen menar att en
sådan översyn ska definiera rimliga regelverk för hur skogen ska
få brukas och nyttjas av olika intressen, bland annat skogsbruket,
samtidigt som äganderätten självklart ska respekteras.
Skogens
alla ekosystemtjänster, där virket bara utgör en, och den
biologiska mångfalden måste upprätthållas. Det är vi skyldiga våra
barn och barnbarn, vilka vi bara lånar naturen av.
Johanna
Sandahl är ordförande i Naturskyddsföreningen
|
