Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

	Trots att det finns kollektiva toalettlösningar inom Stockholms koloniområden, som töms ett par gånger om året, tillåts förbränningstoaletter där fekalier, urin och papper förbränns. Det skapar luftföroreningar och ohälsa.	Foto: RLC

miljömålen

Skithuseffekten

Luftkvalitet och miljönormen

Miljöpolitiken är en av politikens mest svårhanterliga frågor och vilka partier som är miljöpartier måste ibland avgöras med målfoto. I Stockholms stadshus är det Centerpartiet som innehar miljöborgarrådsposten och där huserar miljöborgarrådet Per Ankersjö. Han är för närvarande mycket nöjd med miljöläget i Stockholm eftersom staden, enligt hans beräkningar, redan nu uppnått flera av miljömålen.

  Ulf Svensson: |2014-04-25|  Ett av målen handlar om luftkvaliteten och miljökvalitetsnormen PM10. Uttrycket PM står för det engelska uttrycket ”particulate matter”, vilket betyder materia i form av partiklar, och siffran 10 är en klassificering av partiklarnas storlek som i detta fall innebär partiklar som är mindre än 10 mikrometer. Denna typ av luftburna partiklar kommer ibland från naturen som exempelvis vid vulkanen Eyjafjallajökulls berömda utbrott 2010. Men ofta är dessa skapade av mänskliga aktiviteter som förbränning av fossila drivmedel, eldning i värmeverk och kolkraftverk, det vill säga aktiviteter som är högst påtagliga inom Stockholms stad. Enligt Miljöförvaltningen i Stockholms stad görs en bedömning att halterna av dessa luftföroreningar sannolikt inte överskrids i Stockholms innerstad 2014.

Städning och dammbindning sägs vara två anledningar till detta lyckade resultat men även gynnsamma väderförutsättningar lyfts fram av Miljöförvaltningen.

frågan om Förbifart Stockholm och Österleden

Men Per Ankersjö menar att ett långsiktigt effektivt vapen på partikelproblemet bör snegla på hur man löst detta problem i Oslo. Där har man lagt en avgift/skatt på dubbdäcksanvändning. Detta är ett effektivt sätt att lösa problemen enligt Per Ankersjö. Däremot tar miljöborgarrådet inte upp frågan om Förbifart Stockholm eller den av regeringen nya dragningen av Österleden, nu med ett annat namn. Det vill säga en utveckling som för överskådlig tid gör Stockholmsregionen, och Stockholms stad, ännu mer beroende av bilismen och därmed en ständig källa till nya luftföroreningar. Dessutom kanske inte det gynnsamma väderläget håller i sig.

Apropå Oslo och Norge meddelas att man numera har 1 procents andel elbilar vilket ses som en viktig milstolpe i kampen för en fossiloberoende fordonsflotta med målet om en hållbar bilism. En föga imponerande siffra med tanke på klimatförändringens acceleration, där växthusgasutsläppen globalt fortsätter att öka, när behovet snarare är ett totalstopp. Här spelar transporterna en huvudroll eftersom dessa är svåra att konvertera till icke fossila alternativ. Den nuvarande regeringens mål är inga nettoutsläpp 2050 vilket är ett mål som redan ser ut att missas med nuvarande investeringar i transportapparaten där just bilar och lastbilar får största delen av investeringarna, detta trots att Centerpartiet innehar miljöministerposten i regeringen.    

Närodlad politik

En sak som också förbryllar är Centerpartiets nya närodlade politik där möjligheten att bränna kiss och bajs i våra koloniområden numera tillåts i Stockholms stad. Trots att här finns kollektiva toalettlösningar inom dessa områden, som töms ett par gånger om året, tillåts förbränningstoaletter där fekalier, urin och papper förbränns. Det luktar skit när dessa sätts igång och någon typ av aerosoler frigörs. Barns luftrör, som är extra känsliga för hälsoskador, påverkas av dessa utsläpp men även äldre får problem med andningen. Genom dessa utsläpp, mitt i stadens gröna lungor, får konceptet ”Promenadstaden” en ny innebörd – håll för näsan, spring!

Men, det är inte lukten som är det primära, även om maten inte smakar lika bra när man känner skitlukten, utan lidandet och kostnaderna förorsakade av luftföroreningarna. I Naturvårdsverkets senaste årsredovisning kan man läsa om vad dålig luft innebär i ett samhällsperspektiv. I deras årsredovisning refereras en intern rapport om barns hälsa där det dels framgår att en minskad exponering av luftföroreningar kan kvantifieras i ekonomiska termer, dels att en av de största vinsterna med att minska luftföroreningar är minskade kostnader för astma. Frågan är varför centerpolitikerna inom Stockholms stad tillåter nya utsläpp i områden som anses av central betydelse för miljökvalitetsmålet Frisk luft?

Utan värdegrund hotar avgrund

Förutom dessa fakta om dagens och morgondagens hot kring luftkvalitet och livsmiljö för alla stockholmare finns även andra frågor som rör allas vår miljö. Ett exempel är hanteringen av allt avloppsslam som i dag skickas till Norrland och används som täcktskick för avslutad gruvbrytning. Där befarar man läckage samt ökade problem i samband med ett allt blötare klimat med ökade nederbördsmängder och därmed större avrinning. Även våra reningsverk i Stockholm, där Henriksdals avloppsreningsverk tillhör det största i landet och får allt större avfallsmängder att ta hand om, har således ett deponiproblem i vardande när gruvnäringen inte längre kan ta emot de ökande avfallsmängderna.

Att lägga slammet på våra bästa åkerjordar har inte visat sig vara en succé eftersom flera livsmedelsföretag i dag vägrar att ta emot grödor från dessa fält. Inte minst gäller detta barnmatsleverantörer eftersom små barn är extra känsliga för miljögifter. Alternativet att avfallssortera denna typ av avfall finns redan framtagen men intresset är förhållandevis lågt vilket är konstigt eftersom Östersjön mår allt sämre år från år. Döda bottnar motsvarar en yta lika stor som Danmarks och problemen bara förvärras.

Kanske kan man dra slutsatsen att det är något fel i Centerpartiets värdegrundsarbete eftersom man verkar vara så nöjda med den förda politiken på miljöområdet när utvecklingen går i helt fel riktning. Även på nationell nivå kan vi konstatera samma oroande fakta – 15 av 16 miljömål klarar vi inte av till 2020 som är målåret för det så kallade generationsmålet – när alla miljöproblem ska vara lösta.  

Stockholmare är välbärgade konsumenter

Ytterligare en omständighet är besvärande ur ett stockholmsperspektiv och det är konsumtionsnivån. Lönenivån i Stockholm med omnejd, med reservation för att Kirunaområdet tagit stora kliv i löneligan, är högst i landet och därmed är stockholmarnas konsumtion intressant att försöka förstå. Vi reser mycket, vi innehar bil i hög utsträckning även om unga i dag avstår från bilkörning eftersom vi har ett relativt väl utbyggt kollektivsystem, vi konsumerar mycket elektronik, vi importerar en mängd olika andra produkter i stor omfattning som några exempel.

Just importen och resandet har undersökts av Naturvårdsverket som menar att hela konsumtionen, och därmed det samlade resursuttaget och dess miljökonsekvenser, måste analyseras för att kunna avgöra om vi är på rätt väg eller inte. Inte föga överraskande blir både växthusgasutsläppen och resursuttagen helt annorlunda när hela bilden tas med i analyserna.

Mycket av dagens konsumtion produceras i Kina och deras växthusgasutsläpp utgår ju från västvärldens ökande konsumtion. Hållbarhet är knappast det som man först kommer att tänka på och frågan är vad som är Centerpartiets bidrag till den nödvändiga omprövningen.

Behövs Centerpartiet?

På 1970- och 80-talen skulle denna fråga överhuvudtaget inte ställas eller ens tänkas. I dag är det annorlunda. Deras idéprogram ”En hållbar framtid”, med Per Ankersjö som ordförande, höll på att helt utradera partiets möjligheter att överhuvudtaget verka politiskt. Frågan är om deras nya drive – Närodlad politik – kommer få någon väljare att överväga att lägga sin röst på detta en gång så anrika parti. Mitt stalltips är att när väljarna i detalj studerar deras program i allmänhet och deras miljöpolitik i synnerhet så blir svaret Nej!