 |
|
En
skapelseorienterad livssyn är ett alternativ både till en 66
verklighetsfrämmande romantisering och till en hänsynslös
exploatering.
|
Foto:
Nasa |
UTDRAG
UR ETT BISKOPSBREV
Människans
skapelse av en klimatkris
Den
globala uppvärmningen är ett verk av människan. Och det måste återanpassas
för att människan åter ska kunna leva vidare med större säkerhet
och framtidstro. Texten nedan är taget ur ett biskopsbrev.
Antje
Jackelén:
|2021-10-28| Att
tala om människan som skapad medskapare innebär en radikalisering
av förvaltarskapstanken som inte är helt okontroversiell. Bibeln
har ett ord för ”skapa” som bara används när det handlar om
att Gud skapar, eftersom Guds skapande är något helt annat än 65
när människan brukar eller vårdar naturen. Därför har teologin
länge stannat vid att tala om människan som Guds medarbetare.
Medarbetarskap uttrycker dock inte lika bra den så avgörande spänningen
mellan vår litenhet och vår storhet, vår begränsning och vår gränslöshet,
våra misslyckanden och våra framgångar.
Sedan
mitten av 1900-talet vet vi att mänsklig uppfinningsrikedom har
gett oss möjligheten att med kärnvapen ödelägga skapelsen på vår
planet. Om mänsklig uppfinningsrikedom och handlingskraft nu ger
oss möjligheten att värna om skapelsen genom att hejda klimatförändringarna
vet vi ännu inte. Men synen på oss själva som skapade medskapare
är i alla fall ett incitament för att mobilisera de bästa
resurser som vi har, utan att för den skull förneka vårt radikala
beroende och våra gränser.
Med
dessa tankar om människan och skapelsen har vi rört oss bort från
en antropocentrisk livssyn som förnekar människans beroende av
Skaparen och övriga skapelsen och som ser den ickemänskliga
skapelsen som ett medel för att maximera mänsklig nytta. Av
tradition har antropocentrismen varit särskilt stark i den västerländska
teologin, vilket har bidragit till avsaknaden av en balanserad syn på
natur och skapelse. Skapelseteologin har haft lätt för att
antingen romantisera naturen eller motivera dess exploatering.
Det
blev nödvändigt att i stället arbeta sig fram till en
skapelseorienterad livssyn som betonar ömsesidigheten i
relationerna inom skapelsen och mellan Gud och skapelsen, samtidigt
som den värnar om människans särskilda uppdrag och ansvar. En
skapelseorienterad livssyn är ett alternativ både till en 66
verklighetsfrämmande romantisering och till en hänsynslös
exploatering. Den möjliggör en realistisk syn på naturen som
synliggör och respekterar biologisk mångfald och ekosystemens
komplexa processer. När vi nästa gång citerar kärleksbudet ska
vi tänka på att skapelsen också är vår nästa, även om vi länge
varit blinda för det. Detta sätt att tänka är idag brett förankrat
i de kristna kyrkorna. Dokumentet Tillsammans för livet: Mission
och evangelisation i en värld i förändring som skrevs till
Kyrkornas världsråds generalförsamling i Sydkorea 2013 talar om
mission och den blomstrande skapelsen.
|