 |
|
|
Moské
i Stockholmsförorten Fittja. Om den är sunni eller shia ska
vara osagt.
|
Foto: RLC
|
RELIGIONSDIALOG
Shia-muslimer
i Sverige
Sann
islam, en fråga för muslimer
När
det gäller studiet av islam och muslimer i Europa har merparten av
studier varit fokuserade på sunnimuslimska grupperingar och
inriktningar. Shia-islam är dock ingen marginell grupp i islams
historia. Uppskattningsvis tillhör cirka 40 procent av Mellanösterns
och 15 procent av världens muslimska befolkning någon form av
shiitisk riktning. Shia-islam utgör också en viktig idéströmning
och teologisk riktning redan från islams tidiga historia. Trots
detta ägnas alltså merparten av västerländsk islamforskning åt
sunnitisk islam och vad gäller shia-muslimer som lever i västvärlden
finns ytterst lite forskning.
Göran
Larsson och David Thurfjell: |2013-08-30| Förutom
att sunni-islam utgör den till antalet anhängare största
inriktningen inom islam, kan detta delvis förklaras med det faktum
att de flesta shiagrupper i världen länge varit politiskt och
socialt marginaliserade i sina egna samhällen. De senaste åren har
dock medfört en väsentlig förändring av denna maktbalans.
I
Libanon och Irak har shia-muslimer gått från politiskt utanförskap
till regeringsmakt och i Saudiarabien och Bahrain har den så
kallade arabiska våren medfört att shiiterna i dessa länder
alltmer kunnat göra sina röster hörda gentemot de sunnitiska
makthavarna. En konsekvens av detta uppvaknande är också ett visst
ökat intresse för denna islaminriktning i den västerländska
forskningen. Samtidigt är det tydligt att teologiska skillnader och
konflikter mellan sunnitiska och shiitiska muslimer får en allt större
betydelse i den regionala politiken i Mellanöstern.
I
vilken omfattning dessa konflikter och spänningar också kommer att
spilla över till Sverige är än så länge oklart.
shia-muslimer
är en europeisk realitet
Att
shia-muslimer har negligerats i forskningen om islam i Europa är anmärkningsvärt
enligt bland annat den nederländske forskaren Matthijs van den
Bos som betonar att det finns en lång historia av shiitisk närvaro
i västvärlden. Han pekar bland annat på Imam Ali-mosken i
Hamburg som tillhör Islamisches Zentrum Hamburg och som etablerades
och uppfördes av iranska handelsman redan på 1960-talet.
Arbetet
för att bygga en moské startade 1953 och byggnaden invigdes 1963.
Sedan dess har den utökats med bland annat ett bibliotek. Även
shiitiska rättslärda som Ayatollah Mohammad Baqer as-Sadr
(1935-1980) och Ayatollah Lotfollah Golpayegani (f. 1918) var
viktiga för etablerandet av de första muslimska organisationerna i
Västeuropa. De var med och grundade The Muslim Arab Youth
Organization i Storbritannien och Irland samt The World Islamic
League. Dessa organisationer upprättades 1967 respektive 1970. Det
finns också tecken på att studenter från shiitiska teologiska
seminarier i Mellanöstern (sa kallade hawza) inledde mission i
Europa på 1970-talet.
SUNNI
HAR ETT NORMERINGSFÖRETRÄDE
När
det galler den shiitiska närvaron i Europa är Storbritannien en av
de viktigaste noderna (van den Bos 2011:561). Sunni-muslimer får också
ofta företräde när det galler att i media uttala sig i frågor
som rör islam. Detta faktum har ibland lett till att shiitiska
tolkningar av islam i media blivit beskrivna som uttryck för
marginella särintressen av denna religion.
Det
är problematiskt att medier som gör anspråk på
konfessionsneutralitet utgår från sunnitisk islam som norm i sina
beskrivningar av islam. Aven svenska myndigheter har ibland bidragit
till denna uppdelning och i vissa fall tycks myndigheter mer eller
mindre medvetet följa en given muslimsk inriktnings konfessionella
uppdelning och rangordning av andra inriktningar. Detta har bland
annat resulterat i att minoritetsinriktningar – som till exempel
Ahmadiya – har exkluderats från olika myndighetssammanhang.
I
vissa fall tycks svenska staten till och med ha haft som ett mål för
sin verksamhet att berätta vad som är ”sann” islam (för en närmare
diskussion om detta problem, se Cato 2012). Att avgöra vad som
skulle kunna vara sann eller falsk islam är dock inte en uppgift
for vare sig religionsvetare, public service-journalister eller
myndigheter, utan möjligtvis en teologisk fråga för muslimer. Det
är inte sekulära myndigheters uppgift att diktera vad medborgarnas
religiösa traditioner skall innehålla.
|
