IHS

Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

 

Länderna kring Persiska viken är bland världens största importörer av sand – rätt slags sand, för byggnadtion

 

hållbarhetsbegreppet 

Sandkriget

Exploatering utan gränser

TV-programmet Dokument utifrån har nyligen visat en av de viktigaste dokumentär-filmerna på länge om den globala miljöförstöringen, och den handlar om sand! Att all exploatering har konsekvenser på allas vår livsmiljö är ingen nyhet men att sand har en sådan stor betydelse för våra liv var något överraskande, i alla fall för mig.      


  Ulf Svensson: |2014-02-18| Det är Denis Delestrac, journalist och författare, som står bakom denna viktiga dokumentär, med originaltitel ”Sand Wars”, som borde få politiker och andra beslutsfattare att fundera över hållbarhetsbegreppet ett varv till. ”In every grain of sand, there is a history of the Earth”, är ett insiktsfull, poetiskt, uttalande av miljöforskaren Rachel Carson.

I dokumentären Sand Wars framkommer med all tydlighet att sand ingår i ett större kretslopp som allt annat på vår jord. Berg vittrar sönder till stenblock, som blir till stenar som blir grus, som till sist blir till sand som förs ut i våra världshav och bildar sandbottnar och sandstränder. Vindar, vågor, regn, tidvatten, strömmar för sedan runt sanden i en känslig balans med sin omgivning. Det tar lång tid att bygga upp denna fantastiska resurs. Men, har det visat sig, det kan gå mycket snabbt att rasera det som naturen byggt upp.

NIO AV TIO SANDSTRÄNDER FÖRSVINNER

Vi njuter av sol, bad och sand när vi åker på solsemester, vilket vi nordbor gärna gör. Cirka var tredje turist åker till havet. Frågan är hur länge till. I till exempel delstaten Florida i USA föreligger i dag ett hot där 9 av 10 stränder håller på att försvinna.

Om stränderna förstörs påverkas också ekonomin i sin helhet genom att destinationen Florida förlorar turister vilket påverkar i stort sett alla branscher. Därför pågår en rad strandrestaureringsprojekt i Florida. Samtidigt som man försöker lösa ett problem med stränder som förlorar sand, vilket enligt experterna i dokumentären är näst intill omöjligt att lösa, eftersom sanden inte stannar kvar utan ständigt måste fyllas på, påverkas den plats som man hämtat sanden från.

Till denna utmaning ska vi också lägga havshöjningen till följd av förändrat klimat vilket ökar komplexiteten i detta gigantiska kretsloppexperiment.

Sand finns överallt

Sand möter vi dagligen i våra liv. Näst efter luft och vatten är sand en av våra vanligaste, och viktigaste, råvaror i våra moderna liv. Sand och mineraler i sand finns i papper, i glasförpackningar, i mat och dryck (i vin används sand som klarningsmedel), i däck, i rengöringsmedel, i material för konstruktion av flygplan, vid produktion av optiska fiber, datorchips, tandkräm, i kosmetika, i bankkort, i mobiler med mera.

Främst används dock sand i form av betong, som är sand blandat med cement inom bygg- och anläggningssektorn, vilket slukar runt 80 procent av alla sandtillgångar globalt. Ett vanligt, ordinärt hus går det år 200 ton sand, där Sverige utgör ett positivt undantag genom våra stora tillgångar av trä och vår fäbless för trähus. Större byggnader, till exempel med 6 till 10 våning, handlar det om 3000 ton, varje kilometer motorväg uppgår behovet av sand till 30 000 ton och till ett kärnkraftverk handlar om storleksordningen 12 000 000 ton (12 miljoner ton), enligt dokumentären.

Globalt används cirka 15 miljarder ton sand varje år. Det är näst intill omöjligt att få grepp om, enligt en av forskarna som intervjuas i programmet. Dessa siffror är en fingervisning om framtidens efterfrågan på denna centrala råvara – med tanke på den utvecklingsfas vi befinner oss i, där stadsområdena i världen expanderar år från år.

Exempelvis motsvarar den totala globala stadsytan år 2010, cirka 40 procent av stadsytan år 2030, vilket innebär fortsatt mycket hög efterfrågan på alla möjliga råvaror som exempelvis sand.   

Sand big business

Sand är därför en handelsvara som blir allt mer begärlig. Förr i tiden fanns lokala sand- och grustag men i dag är dessa tillgångar många gånger redan förbrukade, eller som i vårt land, där många är skyddade av olika lagar. Detta innebär att sandjakten söker nya jaktmarker som kan vara muddring i floder, som tyvärr visat sig innebära ökade risker för översvämningar, vilket inneburit att fler och fler exploatörer letar sand i havet. Av denna anledning byggs i dag stora muddringsverk, där de största enheterna kostar upp till 200 miljoner dollar, som suger upp sand från havsbotten med kapacitet att suga upp 400 000 kubikmeter sand per dag. Det intressant med detta är att sanden är gratis! 

Förutom att vi använder sanden till betong används även sand till att skapa ny mark. De mest spektakulära projekten finns i Dubai där semesterprojektet ”Palmen” använt 150 miljoner ton sand och ”Världen” använt 450 miljoner ton sand.

Projekten har bland lett till att de naturliga sandtillgångarna inom landet förbrukats och att man nu måste förlita sig på import. Detta trots att landet i princip består av sand men att ökensanden inte är av den kvalitet som krävs om sanden ska ligga kvar och inte rinna bort, ökensanden är nämligen rundslipad av alla ökenvindar vilket gör den obrukbar i byggnads- och konstruktionssammanhang. Men, som en geolog säger i dokumentären, – sand är ingen outtömlig resurs!

Den höga konsten att sälja sand till Arabien är således inte längre något skämt utan en realitet.

Utan sand, inget liv

Det finns därför en baksida på detta mynt, eller riktigare, flera baksidor. Konsekvenser är att samtidigt som man tar upp sand får man också upp marint liv i form av växter och djur. Den botten man lämnar, livsmiljöer som formats under 1000-tals år, kan i värsta fall vara utslagen på liv under överskådlig tid. I exempelvis Singapore har landmassan utökats kraftigt via muddrad sand sedan ett 30-tal år och planerna inför framtiden är lika storstilade. Problemen är nu så stora att angränsande länder nu förbjudit försäljning av sand till Singapore, vilket istället öppnat en illegal marknad.

I exempelvis Indonesien förstörs nu havsmiljöer på löpande band och ett 50-tal öar har redan försvunnit till följd av sandjakten vilket börjar få geopolitiska konsekvenser. Denna verksamhet, sand grabbing, påverkar nu livet för många kustboende. När fisken försvinner, försvinner också fisket och därmed baslivsmedlen samt inkomstmöjligheterna för många människor.

Detta är mycket allvarligt eftersom hela 90 procent av den fisk som konsumeras i landet kommer från traditionellt fiske. Kort sagt, allt liv försvinner!

Vad vi vill höra

Bedragare brukar skickligt säga det som vi vill höra för att bedragaren ska få det den vill ha. Frågan är om hållbarhetsbegreppet används för lättvindigt i dagens debatt. Mycket tyder på detta.

Förre ärkebiskopen K G Hammar har i sin bok ”Fred är vägen till fred” kommit med en genial formel som kan föras över på miljötänkandet. Byter man ut ”fred” mot ”hållbarhet” får man ”hållbarhet är vägen till hållbarhet”. Det vill säga, med K G Hammars formellogik, måste vi ”i varje stund” välja hållbarhetens väg vilket kan innebära att alla beslut vi tar så måste vi bredda beslutsunderlaget. Exempelvis att vi ser över metoder, material och konstruktionsprinciper.

Faktum är att detta redan är på gång inom betongframställningen och att en svensk innovatör ligger i den absoluta frontlinjen. Till detta ska läggas vetenskapen om hur vi värderar naturkapitalet, alternativa sätt att planera samhället och större fokus vilka turistmagneter vi har i vårt eget land.