 |
| |
Det
finns en oerhörd mängd vapen, ammunition och sprängmedel
runt om i världen. Många av dem är olagligt åtkomna och
kommer lätt i händerna på skurkstater, krigsherrar och
brottslingar.
|
Foto:
Bargain
|
säkerhetspolitisk
trygghet
Säkerhetspolitik
Med
kommersiellt mervärde
Ofta
är vapen och ammunition lagrade på osäkra sätt, och
märkning eller ursprungs- beteckningar saknas ofta eller avlägsnas.
Det finns stora mängder vapen, ammunition och sprängmedel som
skulle behöva förstöras eller konverteras, helst på ett
miljövänligt sätt.
Lars Ingelstam: |2015-04-24| Allt
detta ger allvarliga säkerhetsproblem i många länder
och regioner, och kan försvåra eller helt omöjliggöra en normal
funktion hos samhället. Problemet med "krigsbrott" är
väl kända men förblir till stora delar olösta. Det är inte
överraskande att de största problemen finns i fattiga så kallade
"post-konflikt"-länder.
Sveriges
numera största biståndsland Afghanistan ger tydliga och delvis
hjärtskärande exempel på detta. Det krävs ett batteri av
åtgärder: kontroll, övervakning, uppspårning för upptäckt,
säker ursprungsmärkning och lagring, destruktion och återvinning.
INTERNATIONELL
RESPEKTERAD KOMPETENS
Det
finns i Sverige företag och personer med en internationellt
respekterad kompetens inom dessa olika områden. Resurserna har till
stora delar byggts upp utgående från storföretag inom vapen,
ammunition och detonik och inom försvarsforskningen (FOA/FOI). Det
finns en intressant historisk parallell. Under 1960-talet togs
beslut att avstå från svenska kärnvapen. Ett inte obetydligt
antal forskare hade byggt upp kompetens för kärnvapenutveckling.
De kunde nu "konverteras" från att vara
vapenkonstruktörer till att bli världens kanske främsta
nedrustningsteam och medverkade i Genève från 1962 och framåt: Jan
Prawitz, Johan Lundin, Lars-Erik Tammelin. Ulf Ericsson m.fl.
FN
HAR UPPMÄRKSAMMAT SVENSK FREDSTEKNIK
Inom
FN har området uppmärksammats, erkänts och förankrats på flera
olika sätt. Jag vill särskilt peka på International Ammunition
Technical Guidelines (IATG, inom UNODA) som även Sverige har
anslutit sig till. Svensk expertis har deltagit i flera
internationella insatser. Genom dessa har bland annat personal från
Myndigheten för säkerhet och beredskap (MSB) och från
Försvarsmaktens särskilda enhet SWEDEC (Totalförsvarets
ammunitions- och minröjningscentrum, beläget i Eksjö) medverkat
och kunnat pröva och utveckla sin kompetens.
Exporten
av krigsmateriel stöds av en särskild myndighet
Försvarsexportmyndigheten (FXM) och får ständig draghjälp av
ambassader, regeringsdelegationer – och kungahuset! Varför har
då inte Sverige redan gått in stort för att satsa på detta
område och ta till vara och utveckla den kompetens som finns i
vårt land?
Inriktningen
stämmer klockrent med svensk säkerhetspolitik (se Vägval i en
globaliserad värld, Ds 2013:33)? Fredsteknik svarar mot ett
klart samhällsintresse – internationellt och i vårt närområde.
Därför borde "samhället" kunna ta sig samman och satsa
ordentligt på teknik som bidrar till en säkrare och fredligare
värld.
Lars
Ingelstam, prof.em. i Teknik och social förändring, Linköpings
universitet.
|
