Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

Individuell rikedom, behövs det? Är inte välstånd och välfärd bäst om det fördelas bland alla?	Foto: RLC

SOCIALHUMANISM:

Rikedom – ett fattigdomsbevis

Kärlek och rättvisa formar människan

Om Jesus idag skulle ge sig till känna, och komma med anspråken på att det som utlovats också ska verkställas. Vad skulle då hända? Ja Mammon skulle säkert söka tillintetgöra honom. Och många troende människor skulle inte ta det på allvar. Sannolikt skulle han återigen korsfästas. Ty allt det Jesus predikade, tycks ha en realpolitisk sprängkraft. Och den kraften gäller allt det som är livsnödvändigt att förverkliga – de reella behoven för vår tid. Världsordningen måste förändras för att gynna livet på jorden!

 Paul Lindberg: |2012-10-24| Låter det fanatiskt? Det borde det inte behöva göra! Det handlar överhuvudtaget inte alls om att vinna makt. Ståndpunkten att gynna livet på jorden gäller istället att kunna minska makten för dem som har för mycket makt, och som missbrukar den. Det som i övrigt är önskvärt gäller utvecklingen av ett allmänt medvetet ställningstagande för alla människors grundläggande behov, och för en strategi av att kunna förverkliga dessa behov – socialhumanism.

VÄRLDEN OMKRING OSS

Den rika världens konsumtionssamhälle kännetecknas av suget efter mera pengar, mera prylar, men som leder till mera problem – det är ett tragiskt faktum. Tillväxtpolitikens motor grundas på den påtvingade egoismens ideologi, vilket skapar den giriga rika världens megaproblem. Det är också ett tydligt faktum.

Den rika världens människor har ändå fått klart för sig att världen står inför en global uppvärmning. Denna dystra kunskap har informerats människorna, av en idag enig forskarkår inom klimatforskningen – det gäller även i samklang med naturvetenskaplig forskning i stort.

Det finns egentligen ingen forskning numera som hävdar att den globala uppvärmningen är bra för planeten. Men det gör däremot en hel del politiker runt om i världen – även i Sverige.

Vissa svenska politiker yttrade, efter det att USA haft en värre sommartorka än någonsin tidigare, att det positiva var då att Sverige kunde exportera mera jordbruksprodukter. De menade att vi i Sverige skulle tänka positivt. Men bland den sortens politiker, som lägger orden ”positivt tänkande” med syftning på profitnyttan, i relation med miljöhoten mot vår planet, kan knappast vara mera cyniska och hållningslösa.

Den globala uppvärmningens acceleration handlar om relativt korta perspektiv. Och betydligt kortare tid än vad forskningen tidigare kom fram till. 

Om den globala uppvärmningen har kommit till allmänt medvetande under kort tid, så har vi en hel mängd globala problem i övrigt, som vi varit medvetna om under mycket längre tid. Men kring all denna medvetna kunskap, har världens politiska ledare under tidens lopp inte lyckats lösa de elementära problemen för mänskligheten.

OVILJA OCH OFÖRMÅGA

Politik är det förhållande som förändrar världen – på gott och på ont. Det mesta i människornas relationer med varandra har alltså sin förlängning i politiken. Under människans resa i tiden, mellan antiken och modern tid, har politiken handlat kring liknande frågor som vi än idag söker förändring på.

Frågan om rättvisa har alltid funnits, och ur rättviseperspektivet har en rad formuleringar utvecklats. En rad av världens främsta tänkare ställde sig till förfogande för mänsklighetens objektiva intressen. Kunskapen om rättvisa finns alltså. Men det finns en kraft som lägger hinder i vägen, och det är den medvetet giriga och oansvariga egoismens företrädare.

Trots den rika världens förträffliga parlamentarism, demokrati, utbildning och välstånd, så tycks det psykologiska självmedvetandet och omvärldsmedvetandet ligga på en mycket låg nivå. Avsaknaden av empati tycks ligga maktmänniskorna i fatet.

Den rika världen lever gott på slavliknande arbetsförhållanden i den fattiga världen. Bangladesh tillverkar billiga kläder, som i den rika världen ibland marknadsförs som exklusiva och lyxiga märkeskläder, vilket gör ägarna av säljkedjorna till miljardärer.

Den rika världen exporterar vapen till den tredje världen, som krigar allt vad de kan. Och det ger klirr i kassan för den rika världen.

Vi lever i en värld som aldrig tidigare varit materiellt rikare än idag. Trots det hungrar över miljarden människor

Vi lever i en värld, som i realiteten fastslagit äganderättens principer gällande för maktens etablissemang över allt och alla. Det är en grundläggande tilltvingad lag som är uråldrig och vandrat genom feodalism och kapitalism, men som nu väntar på en förhoppningsvis högkvalitativ avlösning. Behovet av någonting bättre är uppenbart – det goda samhället står på tur, som grundar sig på socialhumanism, jämlikhet och ekologism.

Makten över rikedomen är jagandet efter luft, men med stora konsekvenser för en stor del av livet på jorden. Erövrarna efter rikedomen visar på en mycket stor mental fattigdom.      

VAD KAN VI GÖRA?

Den frågan ställs ofta. Det får väl dom göra som bestämmer, anser nog en hel del människor. Men då blir det inga lösningar på denna existentiella världsordning. Troligtvis väljer många att förneka den globala uppvärmningen, men även att sätta skygglappar på vad som sker i omvärlden. Trots medienyheter om allt det som händer i världen, så anser vissa att vi skyddar oss mot detta mediebrus genom att låta det rinna av lagom till nyhetsprogrammen är slut för kvällen. Men, så illa är det ändå inte!

Aldrig tidigare har samvetsrörelserna varit mera på alerten för att bistå behövande medmänniskor. Människorättsorganisationer, tillsammans med naturskyddsorganisationer; kvinno- och hbtq-rörelser, och freds- och hjälporganisationer av många olika slag, bildar en humanitetsrörelse på många miljoner aktivister runt hela världen. Kyrkor av olika slag har kanske aldrig tidigare bistått behövande människor i sådan omfattning som görs idag. Och framstegen har faktiskt flyttat fram humanitetens positioner. 

Samvetsrörelserna finns i de flesta länder idag, med ett omfattande medinflytande – många gånger i direkt samarbete, genom remissförfarande, med regeringar och olika myndigheter, där det är möjligt.

Behoven av ett föredömligt och framgångsrikt Näringsliv, istället för en spekulativ bankkapitalism, skulle betyda mycket för utvecklingen av det goda samhället. Och sådana näringslivstendenser kan vi se en hel del exempel av.

Det går alltså att förändra världen. Ibland tar det evinnerlig lång tid. Men vissa problem överskuggar det mesta, på grund av dess infernaliska omfattning, och kan bara lösas med massiva krafttag tillsammans med politiska rörelser. Det gäller att frammana ett större ansvar för vår planet och för dess livsbetingelser och överlevnad. Det som gäller är det levande livet.

Om vi lägger till rätta det orättvisa, och fördelar resurserna rättvist, så räcker det åt alla, och det blir över!

VAD ÄR POLITIK

Statskonsten

att härska

Var Jesus opolitisk? Knappast! Jesus var politisk i allra högsta grad. Alla religioner har agerat politiskt, men oftast utnyttjats av maktmänniskor, som många gånger stulit troendet från människorna, och ställt dem till förfogande för egenmäktiga syften.

  Politik betyder helt enkelt statskonst, ordet politik kommer av polis som betyder medborgare. Politik kan vara på gott och ont, och gränserna kan vara mycket svåra med djupa motsättningar.

Idealister som Aristoteles ville göra politiken rumsren från autokrati, med innebörden av ett gemenskapens samhälle för alla, och i strävandet efter ”det goda samhället” – för ett gott liv. Han ville lösa konflikter på ett fredligt sätt och på dialogens grund. Aristoteles lade grunden av regler för maktutövning och beslutsfattandet och för en konstitution. Det handlade också om politiska principer och faktiska sakinnehåll.

Men där tycks politiken stannat upp i enbart ett parlamentariskt status quo.

Behovet av ändamålsenlig demokrati

Behovet av en mer ändamålsenlig demokrati står fortfarande och knackar på porten, därutöver går skiljelinjen mellan representation eller folkvilja.

Politik förutsätter motsättningar i riktningen av förändringar och ståndpunkterna kring dessa förändringar. Historiskt har dessa motsättningar sökt vägarna via övertalning, hot, löften, våld, förhandlingar, tvång, belöningar, men också överenskommelser genom en klar röstningsprocedur. Resultatet kan vara bra eller dåligt beroende på värderingarna.

Ovanstående är det som kan betraktas som det minst dåliga i de parlamentariska samhällena.

ALTERNATIVA LÖSNINGAR

Det sämre alternativet är partikupper, militärkupper och diktaturer i allmänhet. Och dessa politiska förhållanden tillhör världsordningen, och i en stor omfattning. De parlamentariska nationerna har sina ömsesidiga handelsrelationer med diktaturer. I denna beskrivning görs heller ingen skillnad mellan parlamentarism eller diktatur i praktiken, därför att samarbetet dem emellan inte utgör några hinder så länge Mammons intressen är överordnade på grund av de ekonomiska maktintressena. 

Det är detta som brukar kallas det politiska spelet. Företrädare för detta spel är världsordningens ideologi av idag, nyliberalism, och som ägs av världens ekonomiska och politiska makthavare.

Till makthavarnas förfogande tjänstgör alltså världens politiker, och under dem står världssamfundets alla människor. Detta konstaterande handlar inte om blandningen av gott eller ont! Det handlar mest om det onda i världen!

teknikaliteter istället för demokrati

De parlamentariska systemen beskriver sig som demokratiska, men de beskriver sin organisering i termer och mera i former av teknikaliteter. De nyliberala teknikaliteterna inom den Europeiska monetära unionen har enbart fokuserat kapitalägarnas intressen. Det har lett till att framförallt EU närmar sig en ekonomisk härdsmälta. Samtidigt som demokratin inom EU krackelerar, med något som liknar en början till en inbördes splittring inom nationer, men också mellan EU:s nationer.

Aktörerna i dessa negativa processer har vissa grundläggande beteenden gemensamt: de är inte speciellt demokratiska; de är nationalister, makthungriga och de splittrar för att härska.

Civilisationskritiken drunknar

De som representerar det destruktiva ekonomiska konglomeratet, är knappast vänner till det goda samhället. Inom ramen av de nuvarande parlamentariska möjligheterna breder rasism och främlingsfientlighet ut sig, och demokratiska organisationer kan framöver trängas tillbaka.

Civilisationskritiken drunknar i växande samhällsmotsättningar. Om exempelvis inte EU kan ta sig ur den nyliberala tvångströjan, kan en allvarlig social och ekonomisk kris rubba Europa i grunden.

Personligen tror jag att parlamentarism måste övergå i en kvalitativ demokratiutveckling som blir gällande för alla människors bästa.