Kropp och själ

Rikare fysiskt liv

Ibland hittar man tidskrifter som plötsligt tar tag i en, engagerar och sätter goda tankar i rörelse. I detta fall är det tidskriften GU spegeln, nr 4 2008, från Göteborgs universitet, som är ett forsknings- och utbildningsmagasin. Flera av artiklarna handlar om just rörelse utifrån en rad olika perspektiv. Det är välskrivet, lagom långt så att man inte känner sig stressad, och med mycket tänkvärda infallsvinklar.

  Ulf Svensson: | 2009–02–10 |  Ett första smakprov är en artikel om sjukgymnastiken och dess historia. Inte visste jag att svensk sjukgymnastik var en stor exportvara under 1800-talet. Vi var tydligen tidigt ute på detta område och utövarna var män från adeln eller män med militär bakgrund.

Man trodde att denna vårdform kunde bota en rad sorters sjukdomar, vara stärkande för nationers försvarsförmåga och kallades för mekanisk medicin tillskillnad från kemisk medicin. Det var en slags frälsningslära enligt forskaren Anders Ottosson som arbetar vid historiska institutionen vid Göteborgs universitet. 

Efter ett tag blev det dock en krock mellan sjukgymnasterna och läkarna om vem som var mest lämpade att ta hand om sjuka patienter respektive vetenskapliga i sitt utövande. En fejd som tog slut på 1930-talet då yrket sjukgymnast blev kvinnligt, fick lägre status genom lägre antagningskvalifikationer och berövad sina vetenskapliga ambitioner.

Förändrad syn

Numera har mycket hänt gällande vetenskapligheten, synen på balansen mellan medicinering och fysisk träning samt vem som blir sjukgymnast. Åsa Cider, sjukgymnast och forskare vid Sahlgrenska akademien, arbetar med träning för de allra sjukaste. 

Under en 20-årsperiod har det nämligen svängt rejält i synen på nyttan med rörelse för svårt sjuka patienter. Exempelvis har behandlingar för patienter med hjärtsvikt gått från rådet ”ta det lugnt” till ”prioriterade patienter som behöver träning”. 

Men mycket finns fortfarande att göra på detta område enligt Åsa Cider, som också beskriver skillnaden mellan fysisk aktivitet och fysisk träning, primärprevention och sekundärprevention samt betydelsen av regelbunden träning och en sjukdoms betydelse för motivationen. Är mycket tänkvärt och läsvärt. 

Motorisk kunskap

En annan spännande artikel handlar om den motoriska kunskapens betydelse för lärandet. Intervjuad är Claes Annerstedt, lektor vid idrottshögskolan, Göteborgs universitet. Han tar sin utgångspunkt i betydelsen av att barn rör på sig, lär känna sin kropp och den naturliga önskan till lek. Han menar att detta lägger grunden till både större självkänsla och självkontroll vilket leder till större mottaglighet att lära sig saker. Tidigt kommer skolans idrottsaktiviteter dock in på att prestera, göra resultat vilket knappast kan vara målet med gymnastikämnet enligt Annerstedt.

En utgångspunkt i den forskning Claes Annerstedt bedriver tar sin utgångspunkt i filosofin och begrepp som ande och materia, kropp och själ.

Skolan kommer snabbt in på det teoretiska som rankas som det mest betydelsefulla medan motorisk kunskap har låg status, vilket är en skenbar motsättning enligt Claes Annerstedt. 

Tvärtom, hänger inte kroppen med fungerar vi sämre  och mår sämre vilket knappast gynnar vår inlärning. 

Han nämner filosofen Maurice Merleau-Ponty. I korthet går hans filosofi ut på att sätta kroppen i centrum. Vi är vår kropp och uppdelningen själ och biologi var ett stort filosofiskt misstag enligt Merleau-Ponty. Det är nämligen genom kroppen och våra sinnen som vi lär känna världen och våra medmänniskor. 

Förnimmelser och perception är viktiga förmågor som leder till att vi blir reflekterande människor. Kroppen har i denna filosofi en egen skapande potential som bygger på en förmåga att känna och tänka. Och det är detta som är utgångspunkten för den forskning som Claes Annerstedt bedriver, där kroppen och sinnena spelar huvudrollen för vår lärande förmåga. 

Genom att rör vi på oss och lär känna våra kroppar blir vi mer trygga, får större självkänsla och ökad självkontroll och därmed blir vi mera mottagliga för lärande. 

Tur att president Obama kommer att ha fysisk träning 90 minuter per dag.