Gunnar Lindgren m.fl: |2021| I denna artikel har vi koncentrerat slamproblematiken till metaller även om det finns många andra farliga ämnen, som t.ex. hormonstörande organiska ämnen, flamskyddsmedel, PFAS, läkemedelsrester, gummipartiklar m.m. Att beskriva slammet som en naturlig gödsel är därför grovt missvisande. Det kan enkelt visas genom att enbart jämföra hur mycket metaller som kan förväntas komma från medborgarnas toaletter och jämföra med vad som faktiskt hamnar i slammet och här med Ryaverket i Göteborg som exempel.

Halten av aluminium kan vara 1800 större än vad som kan förväntas av ett vanligt toalettavfall och för halten bly 170 gånger större. Skulle man uppskatta mängden metaller som årligen återfinns i allt slam i Sverige skulle det motsvara ca 1200 söndermalda lastbilar!

Vad innehåller slammet mer än toalettavfall?

Den stora metallmängden i slammet är en av många föroreningar. Avloppsreningsverken tar emot i princip allt avlopp från olika typer av verksamheter i vårt samhälle: Industrier, verkstäder, sjukhus, dagvatten från vägar bland annat med asfalt, petroleumprodukter, metaller, däckbitar. Vatten från tak med färg, asfalt och metaller. Från konstgräs kommer granulat med gummi eller plast. Tvättmaskinerna släpper ifrån sig stora mängder av överskottskemikalier från textiltvättarna, till exempel nonylfenoler, färgämnen, mjukgörare, PFAS och mycket annat. Även hushållsdamm är koncentrerat med bland annat mjukgörare och flamskyddsmedel.

Från sjukhusen kommer avloppsvatten från obduktionsavdelningar och från hela samhället kommer läkemedelsrester, kemikalierester, miljögifter och smittämnen.

Ett stort antal kemiska ämnen återfinns i slam. Den samlade giftverkan av detta är okänd. Hur många hamnar i mjölk och mejeriprodukter?

Några av dessa ämnen, särskilt de hormonstörande, är för närvarande epidemiologiskt kopplade till inte bara skadliga effekter på ekosystemet med fauna och flora, men också till människor och kan ge en minskad fertilitet, urogenitala missbildningar, benskörhet, cancer, diabetes, fetma och störd mental utveckling.

Därutöver känner man inte till vilka ämnen som finns i slammet eller deras sammanlagda påverkan på växter, djur och människor. S.k cocktaileffekter är ett erkänt riskpanorama där det råder vetenskapligt grundad misstanke om potentiella och allvarliga effekter. Det är ytterst motiverat att ta försiktighetsprincipen på allvar i dylika situationer.

Svenskt Vatten AB marknadsför med oriktiga uppgifter

Svenskt Vatten AB marknadsför sin produkt ”Revaq-slam” med oriktiga uppgifter. Det bildas ungefär 200 000 ton (torrsubstans) slam per år i Sverige. Det är ett uppenbart och tvingande problem för reningsverken att kunna placera/deponera detta någonstans – år efter år. Det är med andra ord frågan om ett gigantiskt "kvittblivningsproblem"!

Genom att beskriva slammet som värdefull gödsel för jordbruket och kalla det för en ”kretsloppsprodukt” – blir reningsverken kvitt en stor del av slamberget på ett enkelt, billigt men ohållbart sätt. Att skilja miljögifterna från växtnäring i slammet anses bli för dyrt, även om sådan teknik redan finns, vilket man gjort bland annat i Tyskland och Danmark.

Eftersom det inte sker någon systematisk mätning av förekommande kemikalier och miljögifter i slammet utgör mängderna ett stort mörkertal. Det finns därför ingen fullständig riskbedömning av innehållet i exempelvis barnmat. Vi vet dock att mjölk och mejeriprodukter enligt Livsmedelsverket innehåller åtminstone ett 70-tal miljögifter, bland annat de allvarliga och riskabla miljögifterna dioxin, PCB och PFAS som sprids med slam.

Även om inte slam eller annat giftigt avfall sprids direkt på mjölkgårdarna så finns flera spridningsvägar för miljögifter:

• Via lufthavet med vinden och nederbörd

• Grundvatten och diken/bäckar i jordbrukslandskapet

• Foder från en gård till en annan

Livsmedelsverket menar att små barn är särskilt känsliga och deras intag av dioxin, PCB och PFAS skall vara ”så litet som möjligt”. Det finns en påtaglig för risk att förtroendet för svenska livsmedel skadas.

Vilseledande bedömningar av hälso- och miljöriskerna

Bedömningen av hälsorisker är ofta felaktigt grundade på halterna av miljögifter i livsmedel, t ex när det gäller gränsvärden. Flera av dessa ämnen lagras i kroppen och dessutom handlar det om de totala mängderna som intas. Att bara tala om halterna av miljögifter i slammet, åkern eller livsmedlen vid hälsoriskbedömningar är därför vilseledande.

  Expertis har länge varnat specifikt för metallen kadmium i livsmedel och i synnerhet i barnmat. Kadmiumhalten skall vara så ”låg som möjligt”. I Kina har man tvingats ta åkermark ur produktion då den blivit alltför förorenad av miljöfarliga metaller. Vid reningsverket i Göteborg var mängden kadmium i slammet mer än fem gånger större än bidraget från livsmedlen och åkern.

De svenska reningsverken tillför dessutom själva mycket stora mängder kemikalier och metaller till sin slamhantering, varav en stor del hamnar i slammet. Det nämnda reningsverket i Göteborg använde år 2019 cirka 2700 ton järnsulfat, 1000 ton polyaluminiumklorid och 350 ton akrylplast.

Det järn som man tillsätter i reningsverket har till uppgift att binda fosforn till slammet och blir därmed svårlösligt. Men samtidigt blir stora delar av denna fosfor otillgänglig för växterna. Andelen fosfor i slam som blir växttillgänglig har uppskattats till mindre än 20 %. Den bundna fosforn kan däremot göras växttillgänglig igen om den genomgår exempelvis förbränning och sedan lakas ur förbränningsaskan.

Följande citat finns i Naturvårdsverkets rapport 51481

”Förorening av mark med metaller är praktiskt taget oåterkallelig eftersom urlakningen är liten liksom bortförseln med grödor. Det finns inget generellt sätt att sanera mark från metaller, även om det finns vissa växter som tar upp betydande mängder av vissa metaller. Tillförsel av metaller till åkermark leder därför – om inte tillförseln är så obetydlig att den balanseras av bortförseln – till att metallhalterna stiger i marken och att denna ökning blir bestående under hundratals – tusentals år.”

Oriktigt om slam och ”kretsloppet av fosfor” Enligt Ryaverkets redovisning finns 462 ton fosfor i slammet per år. Genom att ca 80 % av denna fosfor är hårt bundet till järn, är det ca 90 ton fosfor per år som är växttillgänglig och ingår i kretsloppet. (Enligt en rapport från SLU är ca 20 % av järnfälld fosfor växttillgänglig. Se:“Markens bördighetseffekter av upprepad applicering av avloppsslam i två 30 år gamla fältexperiment” Gunnar Börjesson SLU  / Thomas Kätterer SLU 1918)

Samtidigt finns ca 1 250 ton metallavfall i slammet. Det betyder att slammet i huvudsak är ett metallavfall med en liten mängd vilsekommen fosfor. I blandningen av metallavfall och fosfor utgör metallerna ca 93 % och växttillgänglig fosfor ca 7 %.

Metallavfall och växttillgänglig fosfor

Denna enormt stora spridning av metallavfall måste upphöra omgående. Svensk åkermark drivs mot en förstörelse och blir oanvändbar och därmed värdelös. Här skall också nämnas att det finns 4 ggr mer plast i slammet än växttillgänglig fosfor.

Till sist, sammantaget är dagens slamspridning ett oansvarigt spel med medborgarnas hälsa och den vattenmiljö som får ta emot allt dränagevatten från slammet. Detta gäller i synnerhet jordbruket där åkermarken blir oåterkalleligt förorenad och efter en tid förstörd av bland annat metaller. Livsmedlen riskerar att bli alltmer förorenade av gifter. Metallhalterna stiger i marken och denna ökning blir bestående under hundratusentals år. Förstörelsen av åkermarken kan jämföras med förstörelsen av klimatet, men är ännu tämligen okänd. Det är våra barn och kommande släkten som oundvikligen kommer att drabbas. Det gäller både innehållet av giftiga ämnen i mat samt möjligheten att odla livsmedel.

Gunnar Lindgren, civilingenjör; Magnus Hedenmark, ekotoxikolog; Bertil Hagström, allmänläkare med.dr. Läkare för Miljön: Ewa Björnberg, lantmästare.

Tabeller:

REN ÅKER REN MAT