Regeringen uppmanar till större EU-ansvar

Livsstilsförändring saknas

Sveriges regering varnar EU:s regeringar och menar att de måste skärpa sig och ta ett större klimatansvar. Detta för att ett klimatavtal ska kunna tecknas vid Sveriges ordförandeskap för hela EU under 2009.

Trots befintlig teknikutveckling för klimaträddning så är detta teknikkunnande många gånger relaterat till nödvändiga livsstilförändringar i det stora hela. Detta nämner regeringen ingenting om.

politiker och människor i allmänhet har förhoppningen om att den nuvarande livsstilen ska kunna fortsätta, men med justeringar, manipuleringar och trixande med nya bränslen för ”miljöbilar”, med mera. Detta är en farlig illusion utan någon verklighetsförankring. 

Detta borde regeringen komma till klarhet kring, om de nu menar allvar med ett klimatansvar! Det blir omöjligt att rädda undan klimathotet om inte en omfattande förändring av den rika världens livsstil kommer till stånd, och det redan under ledning av den nuvarande regeringen! Bara för att visa på det goda exemplet!

den rika världens dilemma ligger i en patologisk strävan efter framgång, för en fundamentalistisk och ständig ökad ekonomisk tillväxt – en ökad tillväxt som enda kvalitetsmärke för framgång. Ett slags arternas kamp in absurdum!

Det handlar om storskalig gigantism istället för småskalighet, i en oändlig turbulens av mastodontbyggen och varuproduktion långt utöver mänskliga behov – i den rika världen. Och i den uniforma individualiteten ska var och en söka leva upp till sitt eget race, i en rasande iver för att tjäna dessa livsstilsideal.

Dessa destruktiva ideal pressar in mänskligheten i en återvändsgränd, som helt tydligt leder till omfattande elände.

Kina ökar sin bilpark, för närvarande med omkring 11 miljoner bilar per år, och övriga världens bilar ökar med flera gånger Kinas. Kineserna vill bli rika – alla vill bli rika!

Det är ingenting fel att vilja bli rik, utropade socialdemokratiska ledare för en tid sedan i Sverige. Men, viljan till att bli rik är kanske det stora felet – om man inte kan skilja på rik och välfärdsrikedom.

Rikemansdrömmen kan ha sin grund i psykologiska förklaringar, och hör heller inte ihop med viljan att skapa det goda samhället, ett samhälle utan miljöhot och ojämlika orättvisor. Viljan till välfärd väger däremot mycket högre för den demokratiskt sinnade människan.

Problemet med massbilismen, förutom den direkta miljöskadan, är själva tillverkningens hela omfattning och råvaruuttagen, som kanske är en lika stor energislösare och miljöfara som bilismen i sig. Det går aldrig ihop! Att ta hänsyn till dessa aspekter är att ta klimatansvar!

nödvändig klimaträddning fordras och skulle kunna exempelfieras av föredömliga länder. Sverige skulle kunna motiveras till att bli det goda exemplet! Exemplen skulle kunna vara bilfria storstadsregioner, tvärstopp för planerade motorvägsbyggen, konkurrensduglig kollektivtrafik över hela landet.

Men också med livsstilsförändringar genom omstruktureringar av konsumtionshysterin till en mera civiliserad, sansad och godtagbar nivå.

Mera förslag än dessa ovanstående exempel borde komma att flöda framöver. Det är just i ett rikt och välutvecklat land som dessa mått och steg kan tas.

världens miljödrabbade länder, på grund av den rika världens misshushållning, måste förutom ökat bistånd även kunna avkräva skadestånd av de rika länderna, i en omfattning att dessa länder själva kan bygga ett försvar mot klimathotet, och en hållbar egenförsörjning.

Idag avvisas klimatflyktingar som vill hitta räddningen i mera lyckligt lottade länder, som i EU. Avisningarna är både grymma och orättvisa och beror helt på den rika världens indoktrinerade egoism.

en värld i balans måste omfatta alla sektorer av mänskliga strävanden som: humanism och humanitet; demokrati och jämlikhet på alla plan; en ändamålsenlig utveckling av all industriell produktion i överensstämmelse med människans och naturens objektiva behov; det måste innefatta ett globalt ansvar för alla världens människor, och en fördelning av världens resurser i en medveten och solidarisk hushållning, som gynnar alla människor på lika villkor.

Ovanstående är möjligt om en positiv medvetenhet kan utvecklas i förståelsens ljus hos var och en, för helhetens bästa! 

Möjligheten för det goda samhället har alltid funnits. Men människas makt över människa har alltid varit stötestenen och hindret för den fria människans längtan efter det goda samhället, för rättvisa och kärlek utan egoism!

Paul Lindberg

Uppdaterad 2007-12-06