 |
| |
Sverige har underlevererat i klimatarbetet och det är dags att vi
växlar upp kraftigt, dessvärre ser det oroväckande ut om
regeringsunderlagets partier står fast vid sina positioner.
|
Foto:
WWF |
WWF, CLIMATE VIEW, NSF
Regeringen ökar utsläppen med 25 miljoner ton
Hela 33
miljoner ton utsläpp skiljer SD:s och L:s politik åt. Det visar
unika beräkningar av riksdagspartiernas politik för tolv centrala
klimatåtgärder. Bakom uträkningarna står Klimatkollen,
Världsnaturfonden WWF, ClimateView, Naturskyddsföreningen och Våra
barns klimat.
Madeleine
van der Veer / Erik Pihl: |2022-10-26| Den nya regeringens klimatåtgärder kan leda till ökade utsläpp
av växthusgaser med uppemot 25 miljoner ton under mandatperioden,
jämfört med nuvarande klimatpolitik. Det motsvarar hälften av de
årliga svenska utsläppen. Det handlar framförallt om sänkningar av
reduktionsplikten.
– Att tre
av fyra partier i det nya regeringsunderlaget har en politik som
riskerar att öka utsläppen under mandatperioden är oacceptabelt.
Genom att räkna på vilka effekter en klimatåtgärd får i praktiken
kan vi nu visa att ett fåtal åtgärder kan få stor effekt på
utsläppen och riskerar våra klimatmål. Sverige har underlevererat i
klimatarbetet och det är dags att vi växlar upp kraftigt, dessvärre
ser det oroväckande ut om regeringsunderlagets partier står fast vid
sina positioner.
Regeringen ökar växthusgaserna kraftigt
De unika
uträkningarna visar hur olika politiska åtgärder påverkar utsläppen
av växthusgaser i praktiken, med fokus på åtgärder som kan ha effekt
under mandatperioden. Resultatet visar att den nya regeringens
politik kan komma att öka utsläppen av växthusgaser kraftigt, men
också att det finns stora skillnader mellan Liberalerna och de andra
partierna i regeringsunderlaget.
Utsläppsberäkningarna är baserade på samtliga riksdagspartiers
ställningstaganden till 12 utvalda klimatåtgärder, som tillsammans
har stor effekt på utsläppen av växthusgaser. Uträkningen visar
alltså effekten av hur partierna ställer sig till olika åtgärder.
Det handlar bland annat om partiernas inställning till
reduktionsplikten, bonus-malus, återställande av torvmarker och
klimatklivet.
– Sverige
har genom Parisavtalet förbundit oss att ta vår del av ansvaret för
att minska de globala utsläppen, men våra beräkningar visar att det
nu finns en stor risk att utsläppen istället ökar de närmaste åren.
Vi uppmanar den nya regeringen att
genomföra åtgärder som vi vet ger positiv effekt på kort
sikt, inom trafik, livsmedel och återställande av våtmarker, säger
Erik Pihl, doktor i energiteknik och sakkunnig på
Naturskyddsföreningen.
Reduktionsplikten har störst betydelse
Den
klimatåtgärd som har störst betydelse för slutresultatet givet de
förändringar partierna föreslår är reduktionsplikten. Med de
förändringar av reduktionsplikten som SD, KD och M vill göra bedöms
utsläppen öka med 23–24 miljoner ton, medan utsläppen med MP:s
föreslagna skärpning istället skulle minska med ytterligare 7
miljoner ton jämfört med nuvarande plan. Beräkningen baseras på de
positioner om reduktionsplikten som partierna gick till val på.
Samtidigt
som reduktionsplikten är ett styrmedel med stor potential att
påverka utsläppen så är det långt ifrån oproblematiskt. Hållbart
producerade biodrivmedel är en knapp resurs och reduktionsplikten
kan därför enbart fungera om vägtrafiken samtidigt minskar och
elektrifieringen av fordonsflottan påskyndas. Reduktionspliktens
genomslag i beräkningarna är främst en indikation på att åtgärder
inom transportsektorn kan ha stor effekt på utsläppen i närtid.
Skillnaden mellan Liberalernas och Sverigedemokraternas politik är
mer än 33 miljoner ton vid en jämförelse av deras egna positioner i
granskningens utvalda frågor. Det motsvarar nästan tre fjärdedelar
av Sveriges årliga utsläpp. Sedan Tidöavtalet slöts finns det dock
inte lika stora skillnader mellan partierna i regeringsunderlaget,
eftersom även Liberalerna gått med på en sänkning av
reduktionsplikten till EU:s miniminivåer. Beräkningarna syftar dock
till att jämföra partiernas egna ambitioner på klimatområdet och
därför har valet gjorts att inte utgå från kompromissen i
Tidöavtalet.
Tiden är knapp för att få ner utsläppen
– Tiden
är knapp och vi måste nu göra rätt saker för att få ner utsläppen.
Det handlar inte bara om att räkna fram effekten av en åtgärd, utan
att transparent kunna visa vilka avgränsningar och antaganden som
ligger till grund för resultatet. Självklart bör den nya regeringen
utsläppsberäkna sin kommande klimathandlingsplan och visa medborgare
hur de tänkt nå målen, säger Tomer Shalit, grundare av ClimateView.
De
åtgärder som beräknats är: koldioxidskatt och energiskatt, (nivå på
och undantag från), bonus-malus, reduktionsplikt, kilometerskatt,
Klimatklivet, energieffektivisering av flerbostadshus, flygskatt,
konsumtionsskatt på livsmedel, samt återvätning av torvmarker.
Dessa
åtgärder utgör viktiga klimatpolitiska styrmedel samtidigt som det
självklart behövs mer politik än dessa styrmedel för att Sverige ska
leva upp till Parisavtalet. Urvalet av åtgärder har gjorts utifrån
klimatnytta och vilka åtgärder som anses beräkningsbara.
– En
klimatpolitik utan vare sig budget eller utsläppsberäkningar är som
att gå och handla mat utan varken prislappar eller att veta vad jag
har i plånboken. Det är alla medborgares rätt att veta vad
partiernas politik leder till i utsläppsminskningar i närtid och det
är därför extra allvarligt att ett av partierna inte ens svarade på
våra frågor. Våra unga förtjänar att få veta vilken politik som
partierna skulle genomföra och vilken effekt det får på utsläppen,
säger Frida Berry Eklund, talesperson för Våra barns klimat.
Om analysen:
Åtgärderna som beräknats har i huvudsak valts ut från
Panorama, ett oberoende
analysverktyg som utvecklats av bland andra
Klimatpolitiska rådet och
ClimateView. Det är
befintliga åtgärder och nya förslag som både kan genomföras och ge
effekt under mandatperioden 2023–2026.
I en
enkät har alla riksdagspartier utom Moderaterna svarat på hur de
ställer sig till åtgärderna. Baserat på svaren, samt kompletterande
information från partierna och offentliga ställningstaganden, har
totalt tolv åtgärder beräknats. I frågor där partiernas svar varit
otydliga har deras ståndpunkter bedömts som status quo, även om de
offentligt uttalat en viljeinriktning som skulle kunna leda till
förändringar av åtgärderna.
Partierna
har också haft möjlighet att föreslå egna åtgärder, under
förutsättning att de själva beräknat effekten av dessa på ett
transparent sätt, men inga förslag har inkommit som kunnat
inkluderas i analysen. Moderaternas positioner har istället hämtats
från externa källor och genom egna antaganden. Partiet har givits
möjlighet att ändra Klimatkollens antaganden, men valt att inte göra
det.
Partier som vill eller inte vill skärpa utsläppsminskning
Utsläppseffekten av partiernas politik utgörs av skillnaden jämfört
med beslutad politik, både åtgärder och förslag på nya styrmedel.
Status quo är således redan beslutade nivåer på styrmedel såsom
koldioxidskatt och reduktionsplikt (för nya styrmedel räknas status
quo som att det inte finns). För partier som föreslår en försvagning
av en beslutad utsläppsminskande åtgärd redovisas effekten som en
utsläppsökning. Partier som istället vill skärpa en åtgärd, eller
införa en ny, krediteras en utsläppsminskning.
Beräkningarna kompletterar analysen av partiernas klimatmål som
presenterades i Almedalen i juli i år, som visade att endast två av
riksdagens åtta partier (MP och V) har klimatmål i närheten av
Parisavtalets 1,5-gradersmål.
Redovisningsföretaget PwC har lämnat synpunkter på beräkningarna och
dessa har justerats i enlighet med synpunkterna.
Erik
Pihl, doktor i energiteknik och sakkunnig på Naturskyddsföreningen.
Madeleine
van der Veer, Världsnaturfonden WWF
|
